#näthat #nätkärlek

Igår var jag med i Kvällsöppet för att diskutera näthat.

I sminket satt Jimmie Åkesson. Och Malin Wollin.

I studion satt Robert Aschberg. Och gapade på och skojade bort ämnet.
I studion satt även Emanuel Karlsten. Bredvid mig. Det kändes tryggt.

På storbild var Marcus Birro med. Han som enligt Ekdal är en av dom i Sverige som vet mest om näthat.
Debatten inleddes med att vi fick se och höra olika okväden som Birro fått på nätet. Genom åren.
Jag kontrade med att läsa upp en del olika okväden som Birro hävt ur sig till andra genom åren. De räknades inte för det var så länge sedan. Men jag har sett honom säga sånt alldeles nyligen. Och citaten om honom själv var inte heller purfärska. Ville bara ha det sagt.
Och som jag sa i programmet – det är skillnad på anonymt hat och på kritik. Birro kan ta kritik. Om den kommer från rätt personer. Det vill säga hans redaktörer, programledare, lektörer och andra mediamänniskor som han jobbar med.
Han har lite svårt för när vem som helst kan uttala sig. Han ser ner på dem som inte har makt över medierna. Eller också gör han inte det, men han skickar onekligen sådana signaler.

I övrigt hänvisar jag till vad jag sa för länge sedan, om kärleken till Birro. Som jag även tog upp i programmet.

Malin Wollin var bra. Men jag håller inte med henne om att den som är känslig inte ska blogga. Där är jag på Birros sida. Även lipsillar och harhjärtan ska få plats på nätet. Och får plats.

Med det sagt lämnar jag ordet till Björk, som skriver i dagens Expressen.


Flattr this

invandrare och andra om åkessondebatten

Jag har fått en hel del kommentarer till min postning om Åkessons debattinlägg i Aftonbladet.

För den intresserade rekommenderar jag läsning av hela diskussionen, till den stressade har jag valt ut ett par som förtjänar att läsas och kommenteras ytterligare. De står dessutom för sig själva även om man inte läst övriga inlägg i debatten.
Jag vill också passa på att tacka alla som kommenterat, jag har lärt mig en massa av att följa diskussionen även om jag inte hunnit delat så mycket själv. Det har heller inte behövts, ni har hållit förhållandevis hög nivå och det är verkligen inte alltid det är så när man pratar om invandring och islam.

Rezzie skriver:

Jag är själv muslim men inte extremt, jag äter inte griskött och varför bör det vara ett problem? ingen dör utav att vi muslimer inte äter griskött? varför är det då okej med att vegetarianer får annorlunda mat? I koranen står det att man inte skall vara naken, det står ingenting om sjal, burka och liknande och absolut ingen åldersgräns, det är bara något som följt med kulturen. Det började med att en kvinna ville dölja sitt hår för att inte fresta mannen, och efter det blev det något populärt. Det är skitsnack att Sverige påverkas stort av muslimer, det är snarare tvärtom för i Sverige firar man inte ramadan? Man äter gris här och det är helt okey för en tjej att bada tsm med en kille, och därför krockar kulturen, men eftersom vi bor i sverige är det vi som förr eller senare måste anpassa oss och smälta in, är det några som påverkas så är det vi. Islamister precis som Kristna tycker inte att det är okej med homosexuella, så varför skylla på religionen att Homosexuella avrättas? Det har med folket och lagarna att göra. Det är olika från person till person, det är skillnad mellan en shiamuslim och en sunnimuslim. både islam ock kristendom förespråkar kärlek och fred, en äkta muslim får varken skada eller förstöra för andra, så det är inte religionen man ska skylla på utan människan.

Jag har tsm med min familj varje vinter firat jul, även att min pappa ber 5 ggr om dagen. Jag badar med båda könen, jag bär inte burka eller slöja. Det SD gör är att dra alla över en kam. SD är konservativa, vill inte ha en modern och utvecklat samhälle men titta omkring? Det är ekonomikris och därför vill man skylla på dem ” annorlunda” och i detta fall muslimer! Alla vi är människor därför lika men med olika religion och bakgrund och df olika, vi kan inte alla vara likadana. Vad är din definition av en svensk? När är man svensk? Jag antar att du inte har svaren för alla svenskar är inte likadana! Precis som alla araber inte är likadana eller kineser.

Många tänker direkt på hedersmord, bombattentat och våld när dem hör ordet Islam ( Tack vare media) Men detta betyder bara att man är okunnig. Det aftonbladet gjort är faktiskt bra, man ska inte tysta SD, folk ska veta vad dem tycker så dem ser hur sjukt fel SD har…Men allt detta skedde vid fel tidpunkt.

MEN skitsamma VAD kan SD göra ? Vad har dem för politik? hur ska dem göra med arbetslösheten eller vården? Deras politik går ut på att hata allt som inte är ”svenskt”.

Lady Dahmer skriver:

Varning för långt inläg, men jag har så mycket att säga!

Ingen älskar Sverige som jag. Jag är äckligt förälskad i mitt land. Jag saknar ofta till och med förmågan att se och erkänna dess negativa sidor. För mig är Sverige bäst. Absolut bäst i världen. Jag kan orera vitt och brett om Sveriges förträfflighet på olika amerikanska forum. Aj löv Sveden liksom. (trots att sverige och svenskarna inte alltid räknar mig som en av dem. Undrar om jag är ”homogen” nog för att tillåtas stanna, eller om jag bör ”återvandra” i enlighet med SD’s politik?)

Mitt Sverige är mångkulturellt och vackert, öppet och accepterande – i spetsen och en förebild för resten av världen.

Vad som gör mig förbannad är människor (politiker) som sprider hat, fientlighet, fördomar – i kärlekens namn. I Sveriges namn. I Patriotismens namn. Som gömmer sig bakom att de ”värnar Sveriges kultur” men som egentligen är så förblindade av hat och lögner att de inte kan se ordentligt. Tyvärr lyckas de påverka tusentals med sin propaganda. Och det skrämmer mig nästan mer än det gör mig arg.

Det absolut mest skrämmande är vardagsrasismen, den rumsrena accepterade fördomsfullheten, som sprider sig bland svenskarna likt cancer. Ett virus. Som förfular och förgiftar. Visst har vi alla fördomar, shit det har väl jag också, men det är något vi aktivt bör jobba med. I det privata rummet men också offentligt. Att erkänna för sig själv att man är en del av problemet och att lösningen på det inte ligger i att bespotta och förvisa andra kulturer och raser utan i integrering och acceptans.

Svenskarna har alltid behövt nån att skylla på. Idag är det svartskallarna, den icke homogena kulturen. Förr var det finnjävlarna. Och innan det arbetarklassen och de fattiga. Patrasket.

//Äkta Patriot

Slutligen skriver Joal:

Jag förstår inte varför man ska säga att drygt 4% av befolkningen är ”obegåvad” när de vill rösta på SD.
Valet för dessa människor är svårt – vilket parti lyfter problem med invandringen, kulturkrockarna, och diskuterar de sakligt? Jag har inte hittat någon, utan det blir skriet ”RASIST” så fort man säger att det finns problem

Lite bakgrund:
Jag är invandrare, har bott här i 11 år.
Jag kan svenska och uppfattas av de flesta som svensk. Har så pass litet brytning att vissa antar att jag är andra generations invandrare eller rent av svensk (om jag inte behöver uttala några ord med tokig betoning som jag aldrig kommer att klara av att skilja på, typ stjälla och skälla). Lite stavfel blir de också ibland.

I varje kulturkrock och vägval, måste vi kunna ställa oss frågan utan att döma : är det OK att ha skilda undervisningsdagar för män och kvinnor, är det OK att inte se den person som man pratar med? Glöm religionen och tänk att du träffar Sunne Sunnessons fru som har heltäckande burka – är det OK? Jag lovar de flesta skulle tycka ”hmm, knasigt” men inte tycka så mycket mer av det efteråt. Sverige är trots allt ett fritt land. I arbetslivet blir det snarare ”Hmm, en sådan tok vill jag nog inte ha på kontoret eller att möta kunder, lika mycket som jag vill anställa en person som klär sig som en nunna”. Det är ovant och olustigt, men ingenting man behöver reglera mot.
Slå sin fru? Nej, det är klart vi måste lagstifta mot det.
Våldtäkt typ en man ska alltid kunna ”bruka” sin fru? Nej, inte OK.
Separat undervisning på skola beroende på kön? Nej, inte OK
Påhopp av män som det var i Stockholm för att tjejerna sminkade sig och gick på disko? Nej, inte OK

MEN, VAR ÄR DEBATTEN OM DETTA?
VILKET PARTI TAR DE FRÅGORNA?
Vem är förvånade när debatten inte finns att det finns folk som röstar SD?
Jag för en gör inte det, men jag är frustrerad varje dag att man inte diskuterar ”Vad är OK i Sverige” och ”Vad är inte OK i Sverige”.

En annan fråga:

Eftersom i Sverige finns (i praktiken) bara invandring av folk som flyr ifrån något (asyl) så lär vi inte får den bästa grundleran att skapa en tillgång för landet. Är man här för att man vill det eller för att man flyr något?
Jag själv är invandrare som flyttade in för att jag ville och tillhör den tysta skara som har anpassat sig och lever ett någotsånär ”svenskt” liv. Tyvärr en som pratas som litet om i sammanhang ”invandrare”.

Att jämföra med Kanadas framgångar med invandringen inte lätt – jag har själv en gång i tiden sökt permanent visum i Kanada – det blev hälsotester, kompetensprofil, intervju, språktest och inte minst – ekonomisk soliditet som testades. Till slut blev jag godkänd men valde in i det sista att hoppa av. Det är klart som vatten att om man ställer sådana krav på invandring så blir invandringen i grunden framgångsrikt, liksom synen på invandrare blir mera positiv.
Som det är nu saknas en nyanserad analys av vad invandringen egentligen är i Sverige och hur vi kan göra det bättre. Det vore mycket bra om vi kunde ha samma syn på invandring som i Kanada – alla är välkomna så länge det innebär att varje enskild invandrare vill och är kapabel att bidra till samhället i stort som en fungerande del av den. Och att Sverige i sin tur är bättre på att lotsar folk in i arbetslivet – de första stegen till integration.

lördagsgodis från mymlans rss-feed

Okej. Lite hopplock rekommenderad läsning:

Veckans skilsmässa: Julia Skott berättar om huset hon växte upp i. Historien om när huset köptes. Nu är det sålt. Hör inte till henne längre. Jag förstår hur det känns. Jag reser varje år upp till min mammas föräldrahem, det närmaste ett eget föräldrahem jag har. Det såldes ur släkten för flera år sedan och den nuvarande ägaren har övergivit huset, gården, allt. För varje år det alltmer igenvuxet, förfallet. Jag borde kanske inte åka dit, men jag gör det ändå, det är som ett tvång. Jag tar med mig barnen och smyger omkring på gården, letar desperat efter den där nyckeln som ska ligga någonstans men aldrig gör det. Jag vill gå in i huset, upp för trappan. Kika in i skrubbarna, känna efter om något av doften från förr finns kvar. Det lär den inte göra, för det är mest doften av nymanglade lakan som hängt ute på tork jag minns. Varje gång jag är där tänker jag att jag borde köpa skiten. Kan inte kosta många kronor. Sen kommer myggen och jag ångrar mig genast. Inte kan jag använda en lie heller, och ska man köpa den gården måste man slå.

Veckans ärligaste: Kurry berättar om hur arg hon blir. Om hur omoget hon beter sig då. En sån där bekännelse som är jobbig att göra. Man kan fråga sig varför, eftersom jag är säker på att vi alla har sådana där saker som är jobbiga att erkänna, för vi lever i någon slags villfarelse att alla andra är så perfekta och alltid uppför sig ordentligt också innanför sina egna fyra väggar.

Veckans stjärna: Om man gillar Ola Salo är den här artikeln läsvärd, men lite märklig.

Han påpekar att hans ambition att vara djupsinnig inte alltid får plats i media.
– Ibland kan den djupsinniga och melankoliska sidan av mig göra att jag känner mig malplacerad. Samtidigt har jag en personlighet som gillar att leka, klä ut mig och larva mig och som gärna spelar med på musik- och medievärldens villkor.
Han betonar vikten av att skapa sig utrymme, att få vara djupsinnig och melankolisk mellan varven.

Jag har aldrig sett Ola Salo som något annat än just djupsinnig och melankolisk känns som en underdrift.

Veckans mest oväntade:
Jag känner ju inte Maja Aase men jag har träffat henne och nej, jag hade inte föreställt mig att hon skulle moona i direktsändning, även om det bara var i radio…

Veckans profetia: Framtiden för 40 år sedan. Mycket slog in. Annat inte. Själv tycker jag att det här låter mycket bra och förstår nog inte varför det egentligen inte funkar, åtminstone i vissa branscher:

9. Fyra timmars arbetsdag
”Den genomsnittliga arbetsdagen är ungefär fyra timmar. Men extratiden är inte bara fritid.. En del av den övriga tiden spenderas av den anställde att hålla sig uppdaterad med utvecklingen – i genomsnitt med två timmars hemmastudier varje dag.”

Själv så jobbar jag åtta timmar och ägnar väl en sådär minst fyra timmar om dagen åt ”hemstudier”… Tänk om man hade fyra timmar extra att ägna sig åt dem, eller kanske göra något annat skoj.

Veckans bagarbarn: Det är inte så förvånande att ingen journalist skrev om rånet utanför journalistprisfesten. Bagarens barn har inga egna bullar, och journalister har ibland svårt att inse nyhetsvärdet i sådant som händer mitt framför näsan på en. Eller så är det som det står i artikeln: Personrån är ganska vanliga i Stockholm.

Veckans utmaning: Rumptroll (snälla Ann, måste jag säga det? Rumptroll?) har utmanat oss alla i att ta hand om varandra lite extra. Göra små enkla saker för att göra någon glad. Och visst, om alla följde hennes uppmaning skulle vi ha det lite bättre, vara lite gladare, känna oss mer älskade kanske.

Veckans FRA: Eller kanske inte. Men sånt här är läskigt tycker jag. Fy fan.

Veckans självmord: Varför ska man ta livet av sig om man ändå inte får höra snacket efteråt?

Veckans rättsskandalsavslöjande: Thomas Quick har äntligen insett att han inte är en seriemördare. Alla vi som aldrig trott på dumheterna jublar. Frågan är hur det känns för alla dem vars anhörigas mördare går fria eftersom Quick oskyldigt dömts för morden på dem.

Veckans intervju: Jimmie Åkesson. Jag lyssnade på ett tal av honom en gång. Det fanns faktiskt bara en politisk fråga han talade om utan att slå ner på invandrarna, och det var just migrationspolitiken.

Veckans historielektion: Se till att ha tid på dig om du ska klicka på den här länken. Det är tidningen Life som lagt ut sitt bildarkiv, 150 år tillbaks i tiden. Need I say more?

Veckans osannolikaste: Eller kanske inte. Men jag har också verkligen undrat vilka det är som går på Nigeriabreven.

Veckans bloggpyssel: För er som kör wordpress, och som gillar plugins och annat sånt där tekniskt pyssel som jag inte fattar ett skit av finns säkert en hel del godis att hitta hos Jardenberg.

Veckans storfamilj: Jag har nog aldrig tvivlat på att kärleken inte skulle räcka åt åtta barn, eller sexton för den delen. Men allt det andra? Tiden, pengarna, orken, energin, platsen, öronen, armarna…?

Veckans dilemma: Ja alltså. Artikeln bygger på ekonomiska beräkningar. Men jag kan ta ner det hela på jorden och säga att dålig dagisservice inte bara sabbar för företagen utan för familjerna, barnen och hela samhället. I ett samhälle som är på dygnet runt måste väl också barnomsorgen fungera dygnet runt. Jag har alltid undrat hur alla andra gör, själv kom jag ofta sist av alla med andan i halsen för att hitta mina barn påklädda ute på dagisgården med en förskollärare som ville hem. Dagis stängde sex. Jag jobbade till kvart över och sen skulle jag ta mig till dagis för att hämta. Rent samhällsekonomiskt kan jag inte tänka mig att någon hade tackat mig om jag tackat nej till jobbet och istället levt på a-kassa.

Veckans sanning: Vem fan känner sig inte lurad?

Veckans reklam: Lite apropå diskussionen om rosa och blått, om att cementera fördomar och hur man bryter dom, med eller utan tvingande medel…

Veckans tevetips: Idag är det Filip och Fredrik. Imorgon kanske Erik och Mackan?

Veckans webbtjejer: What’s Next och Lilla Gumman skriver om tjejer i it-sammanhang. Jag är visst med i uppräkningen, otroligt smickrande och fint sällskap även om jag ärligt kan erkänna att jag känner mig ganska utanför, eftersom jag på riktigt inte alls känner mig som en webbnörd, och ännu mindre som någon tekniknörd. Teknik i sig är fullständigt ointressant, det är endast och då menar jag endast vad den kan användas till som är av intresse, och då helst så enkelt så att man inte behöver anstränga sig för att förstå den…

Veckans perspektiv:
Är det bara jag eller är det så att det rapporteras allt mindre från tredje världen? När jag var liten såg man svält och elände på teve mest hela tiden. Har det med vårt mediebeteende att göra? I konkurrensens tideålder kanske inte uppsvullna magar och elände är vad vi vill ha i våra vardagsrum? Det kanske produceras men jag missar det? Eller har vi blivit blasé? För jag tror ju inte att lidandet i världen är mindre nu än på sjuttiotalet.

Veckans sjukdom: Nätmissbruk. Känns ju inte så himla nytt. Och siffrorna var väl väntade, enligt en rapport jag läste om WoW för några veckor sedan är det 18 procent av dem som spelar som känner att de ”får problem” av spelandet, och då talar vi olika grader av problem. 82 procent mår alltså utmärkt trots WoW-spelande.

Veckans besvikelse: Lasse Kronér. Eftersom något i mig fortfarande drömmer mig tillbaks till barndomen och till Astrid Lindgren-berättelser om Madicken och Barnen i Bullerbyn känner jag mig inte ok med att han ska vara julvärd i Svt. Jag vill ha Arne. Jag börjar bli gammal.

Slutligen Veckans egokick: Alla fantastiskt fina kommentarer, mail och länkar om ”Min pappa”. Den här var särskilt fin.

Läs även andra bloggares åsikter om

Reblog this post [with Zemanta]