livet

Förutom att jag åker en massa tåg, gör jag också en del jobb.
Jag har senaste tiden föreläst för facktidningsjournalister, ledarskribenter och Västerås stad. Och hållit workshop med Arbetsmiljöverket.
Skrivit en del texter.

Och så allt gratisjobb. Intervjuer. Hela tiden. Nästan varje dag faktiskt. Jag har tappat räkningen och till och med slutat leta upp alla artiklar där jag uttalar mig.
På måndag ska jag vara med i Efter tio i TV4.

Får en del spännande förslag och erbjudanden, de flesta är gratisjobb, som eventuellt kan ge något i framtiden. Det gäller att spela korten rätt. Satsa på rätt saker. Inser att det är farligt lätt att bränna ut sig när man är engagerad. När man vill så mycket. Dygnet har fortfarande bara 24 timmar.

Och så barnen, mina fina barn. Dottern som är tapper som få, som har haft ett teveteam i hälarna flera dagar och gjort antagningsintervjuer till två gymnasieskolor. Med teveteamet som en fluga på väggen. Fast flugor är små. Teveteamet var stort, bara mikrofonen som mötte oss på Centralen i onsdags var stor så det räckte.

Sen har vi sonen som plötsligt är så stor. Lever sitt eget liv, parallellt med oss andra. Självständig och ambitiös. Snart tar han studenten. Ikväll har han sin första spelning med sitt band, på Pipeline, mina tonårs trygga famn. (Där jag för övrigt träffade hans pappa…)

Och så E som blivit längre än mig. Som kokar av hormoner och ständigt överraskar och lär mig nya saker. Lika älskvärd som alltid.

Och vännerna som inte hinns med, mellan jobb och barn. Vännerna som jag saknar men sällan hinner mer än byta några ord med i pauser och mingel. Vänner som jag råkar springa ihop med på stan och blir lika glad varje gång, och får dåligt samvete.

Den olästa bokhögen som skriker efter mig men som nästan alltid förlorar mot ögongruset. Filmerna som bör ses, teveprogrammen jag vill se ikapp, musiken som jag aldrig hinner lyssna på och så garderoben som borde uppdateras. Inte minst för att jag ökat en storlek…

Hjärtat som högg till häromnatten, bara sådär. Jag har aldrig uppfattat mitt hjärta så tydligt som fysiskt organ, och insåg plötsligt att jag inte är odödlig. Att jag skulle kunna ramla ihop när som helst, var som helst.

Men jag mår bra. Jag mår bra nu. Jag trodde inte att jag skulle säga så. Men jag har ett bra liv, om det nu kan kallas liv. Det är inte vad jag kanske mest vill ha, eller trodde att jag skulle få. Det är inte lyckligt eller särskilt spännande, men det är helt okej. Det är bra. Faktiskt har det inte varit så här bra sen någon gång i mitten på nittiotalet. Så jag passar på att faktiskt må bra också.

nu

Jag jobbar på. Läser bloggar, nyheter, mejlar, bollar, twittrar, gör research, presentationer, skriver bloggar, bokför och svarar på frågor. Jobbar med min feng shui, sakta men säkert. Rensar, kastar, och fejar. Vårstädning a la mymlan, det vill säga punktstädning. Ett skåp, en låda, ett hörn, ett rum i taget. Jag har firat en femtonåring, varit på fin konsert och träffat kära vänner. Jag kläcker idéer och förkastar dem, utvecklar somliga och låter andra vila. Lyssnar på musik och snor åt mig några minuter här och där i solen på min balkong. Just nu känns det faktiskt ganska bra.

fem

Jag börjar nedräkningen idag.
Från och med måndag bloggar jag på ett annat ställe. Också. Jag ska inte lägga ner den här bloggen eller så, bara blogga ännu lite mer.
Förhoppningsvis ska mina erfarenheter av bloggande och mina kunskaper om nätet göra någon liten nytta, annorstädes.
Det betyder att innehållet här förändras litegrann, men inte mycket.

Fram till dess kommer jag att ha fullt upp, med att avsluta en del grejer på jobbet och planera det nya, som inte består bara av bloggande. Jag ska vara med på en teveinspelning som kräver en del förberedelser och så hinna med allt annat, som att betala räkningar och sätta mat på bordet.

Därför hinner jag tyvärr inte ha så bra koll på rättegången som jag skulle vilja, men som tur är finns det ju andra som har det.

Och även om rättegången kanske är mer underhållande till sin natur – glöm inte Dawit Isaak. Allt i livet är inte underhållning.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

ingen rubrik

Igår kväll ägnade jag mig åt att knåpa ihop en artikel åt Medievärlden. Tillsammans med Niclas. Det är rätt fascinerande att skriva samtidigt i Google Docs. Först skriver jag och så ändrar Niclas och så ändrar jag tillbaks och så lägger han till nåt som jag tar bort och sen tar han bort något som jag har skrivit och skriver igen det jag har tagit bort. Och plötsligt dyker det upp nya ord i meningen man själv är och petar i.
Och så håller vi på tills vi känner oss lagom överens om vad som ska stå. Men det är jävligt mycket mer tidskrävande än att sno ihop en text på egen hand. Och besvärligt för mig som gärna vill skriva av mig och sen klicka på skicka. Att ändra och redigera i efterhand är inte riktigt min grej, när det gäller egna texter.
Fast som sagt – fascinerande. Man blir rätt medveten om ord och formuleringar och vad det är man egentligen vill säga när man jobbar så. Internet är fantastiskt.

Resultatet finns att läsa förutom på Medievärlden också på SSBD och hos Newsmill.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Reblog this post [with Zemanta]

lördagsgodis från mymlans rss-feed

Okej. Lite hopplock rekommenderad läsning:

Veckans skilsmässa: Julia Skott berättar om huset hon växte upp i. Historien om när huset köptes. Nu är det sålt. Hör inte till henne längre. Jag förstår hur det känns. Jag reser varje år upp till min mammas föräldrahem, det närmaste ett eget föräldrahem jag har. Det såldes ur släkten för flera år sedan och den nuvarande ägaren har övergivit huset, gården, allt. För varje år det alltmer igenvuxet, förfallet. Jag borde kanske inte åka dit, men jag gör det ändå, det är som ett tvång. Jag tar med mig barnen och smyger omkring på gården, letar desperat efter den där nyckeln som ska ligga någonstans men aldrig gör det. Jag vill gå in i huset, upp för trappan. Kika in i skrubbarna, känna efter om något av doften från förr finns kvar. Det lär den inte göra, för det är mest doften av nymanglade lakan som hängt ute på tork jag minns. Varje gång jag är där tänker jag att jag borde köpa skiten. Kan inte kosta många kronor. Sen kommer myggen och jag ångrar mig genast. Inte kan jag använda en lie heller, och ska man köpa den gården måste man slå.

Veckans ärligaste: Kurry berättar om hur arg hon blir. Om hur omoget hon beter sig då. En sån där bekännelse som är jobbig att göra. Man kan fråga sig varför, eftersom jag är säker på att vi alla har sådana där saker som är jobbiga att erkänna, för vi lever i någon slags villfarelse att alla andra är så perfekta och alltid uppför sig ordentligt också innanför sina egna fyra väggar.

Veckans stjärna: Om man gillar Ola Salo är den här artikeln läsvärd, men lite märklig.

Han påpekar att hans ambition att vara djupsinnig inte alltid får plats i media.
– Ibland kan den djupsinniga och melankoliska sidan av mig göra att jag känner mig malplacerad. Samtidigt har jag en personlighet som gillar att leka, klä ut mig och larva mig och som gärna spelar med på musik- och medievärldens villkor.
Han betonar vikten av att skapa sig utrymme, att få vara djupsinnig och melankolisk mellan varven.

Jag har aldrig sett Ola Salo som något annat än just djupsinnig och melankolisk känns som en underdrift.

Veckans mest oväntade:
Jag känner ju inte Maja Aase men jag har träffat henne och nej, jag hade inte föreställt mig att hon skulle moona i direktsändning, även om det bara var i radio…

Veckans profetia: Framtiden för 40 år sedan. Mycket slog in. Annat inte. Själv tycker jag att det här låter mycket bra och förstår nog inte varför det egentligen inte funkar, åtminstone i vissa branscher:

9. Fyra timmars arbetsdag
”Den genomsnittliga arbetsdagen är ungefär fyra timmar. Men extratiden är inte bara fritid.. En del av den övriga tiden spenderas av den anställde att hålla sig uppdaterad med utvecklingen – i genomsnitt med två timmars hemmastudier varje dag.”

Själv så jobbar jag åtta timmar och ägnar väl en sådär minst fyra timmar om dagen åt ”hemstudier”… Tänk om man hade fyra timmar extra att ägna sig åt dem, eller kanske göra något annat skoj.

Veckans bagarbarn: Det är inte så förvånande att ingen journalist skrev om rånet utanför journalistprisfesten. Bagarens barn har inga egna bullar, och journalister har ibland svårt att inse nyhetsvärdet i sådant som händer mitt framför näsan på en. Eller så är det som det står i artikeln: Personrån är ganska vanliga i Stockholm.

Veckans utmaning: Rumptroll (snälla Ann, måste jag säga det? Rumptroll?) har utmanat oss alla i att ta hand om varandra lite extra. Göra små enkla saker för att göra någon glad. Och visst, om alla följde hennes uppmaning skulle vi ha det lite bättre, vara lite gladare, känna oss mer älskade kanske.

Veckans FRA: Eller kanske inte. Men sånt här är läskigt tycker jag. Fy fan.

Veckans självmord: Varför ska man ta livet av sig om man ändå inte får höra snacket efteråt?

Veckans rättsskandalsavslöjande: Thomas Quick har äntligen insett att han inte är en seriemördare. Alla vi som aldrig trott på dumheterna jublar. Frågan är hur det känns för alla dem vars anhörigas mördare går fria eftersom Quick oskyldigt dömts för morden på dem.

Veckans intervju: Jimmie Åkesson. Jag lyssnade på ett tal av honom en gång. Det fanns faktiskt bara en politisk fråga han talade om utan att slå ner på invandrarna, och det var just migrationspolitiken.

Veckans historielektion: Se till att ha tid på dig om du ska klicka på den här länken. Det är tidningen Life som lagt ut sitt bildarkiv, 150 år tillbaks i tiden. Need I say more?

Veckans osannolikaste: Eller kanske inte. Men jag har också verkligen undrat vilka det är som går på Nigeriabreven.

Veckans bloggpyssel: För er som kör wordpress, och som gillar plugins och annat sånt där tekniskt pyssel som jag inte fattar ett skit av finns säkert en hel del godis att hitta hos Jardenberg.

Veckans storfamilj: Jag har nog aldrig tvivlat på att kärleken inte skulle räcka åt åtta barn, eller sexton för den delen. Men allt det andra? Tiden, pengarna, orken, energin, platsen, öronen, armarna…?

Veckans dilemma: Ja alltså. Artikeln bygger på ekonomiska beräkningar. Men jag kan ta ner det hela på jorden och säga att dålig dagisservice inte bara sabbar för företagen utan för familjerna, barnen och hela samhället. I ett samhälle som är på dygnet runt måste väl också barnomsorgen fungera dygnet runt. Jag har alltid undrat hur alla andra gör, själv kom jag ofta sist av alla med andan i halsen för att hitta mina barn påklädda ute på dagisgården med en förskollärare som ville hem. Dagis stängde sex. Jag jobbade till kvart över och sen skulle jag ta mig till dagis för att hämta. Rent samhällsekonomiskt kan jag inte tänka mig att någon hade tackat mig om jag tackat nej till jobbet och istället levt på a-kassa.

Veckans sanning: Vem fan känner sig inte lurad?

Veckans reklam: Lite apropå diskussionen om rosa och blått, om att cementera fördomar och hur man bryter dom, med eller utan tvingande medel…

Veckans tevetips: Idag är det Filip och Fredrik. Imorgon kanske Erik och Mackan?

Veckans webbtjejer: What’s Next och Lilla Gumman skriver om tjejer i it-sammanhang. Jag är visst med i uppräkningen, otroligt smickrande och fint sällskap även om jag ärligt kan erkänna att jag känner mig ganska utanför, eftersom jag på riktigt inte alls känner mig som en webbnörd, och ännu mindre som någon tekniknörd. Teknik i sig är fullständigt ointressant, det är endast och då menar jag endast vad den kan användas till som är av intresse, och då helst så enkelt så att man inte behöver anstränga sig för att förstå den…

Veckans perspektiv:
Är det bara jag eller är det så att det rapporteras allt mindre från tredje världen? När jag var liten såg man svält och elände på teve mest hela tiden. Har det med vårt mediebeteende att göra? I konkurrensens tideålder kanske inte uppsvullna magar och elände är vad vi vill ha i våra vardagsrum? Det kanske produceras men jag missar det? Eller har vi blivit blasé? För jag tror ju inte att lidandet i världen är mindre nu än på sjuttiotalet.

Veckans sjukdom: Nätmissbruk. Känns ju inte så himla nytt. Och siffrorna var väl väntade, enligt en rapport jag läste om WoW för några veckor sedan är det 18 procent av dem som spelar som känner att de ”får problem” av spelandet, och då talar vi olika grader av problem. 82 procent mår alltså utmärkt trots WoW-spelande.

Veckans besvikelse: Lasse Kronér. Eftersom något i mig fortfarande drömmer mig tillbaks till barndomen och till Astrid Lindgren-berättelser om Madicken och Barnen i Bullerbyn känner jag mig inte ok med att han ska vara julvärd i Svt. Jag vill ha Arne. Jag börjar bli gammal.

Slutligen Veckans egokick: Alla fantastiskt fina kommentarer, mail och länkar om ”Min pappa”. Den här var särskilt fin.

Läs även andra bloggares åsikter om

Reblog this post [with Zemanta]

for what it’s worth

jag vill ha en ny frisyr som funkar även dagen efter, jag vill ha en ny laptop som är liten utanpå men stor inuti, jag vill ha en starkare rygg, jag vill vara glad, jag vill att min älskade ska vara hos mig, jag vill ha glada barn, jag vill ha en ny telefon, jag vill att alla idioter i världen ska ta sitt förnuft tillfånga, jag vill ha roligt på jobbet, jag vill ha inspiration till att laga rolig mat, jag vill att nån kommer hem och storstädar hos mig, jag vill ha ett nytt kök, jag vill vara snygg när jag vaknar på morgonen, jag vill vara ekonomiskt oberoende, jag vill vara fri, jag vill göra skillnad, jag vill orka svara på alla mejl, jag vill att alla jag älskar ska vara lyckliga, jag vill ha energi, jag vill sova, jag vill känna mig pigg och sprudlande när jag vaknar på morgnarna, jag vill att mina barn ska få träffa sin pappa, jag vill åka på semester, jag vill skriva på riktigt, jag vill ha ro att läsa böcker, jag vill ha sprit, jag vill ha en ny kropp, jag vill spola tillbaka tiden, jag vill spola fram tiden, jag vill ha facit, jag vill ha en ny garderob, jag vill ha en ny vänsterfot, jag vill åka skidor, jag vill vara liten igen, jag vill ha en pappa, jag vill att min mamma ska vara frisk och leva länge, jag vill ha en sommarstuga, jag vill ha en katt, jag vill att min dotter ska förstå hur fantastisk hon är, jag vill sprida kunskap, jag vill bli ny, jag vill vara ifred, jag vill att saker ska hända, jag vill bli headhuntad, jag vill ha en ny telefon, jag vill att nån kliar mig på ryggen tills jag somnar, jag vill ligga, jag vill att det ska vara sommar, jag vill jobba, jag vill ha en stor fest för alla jag tycker om, jag vill bli smart, jag vill sälja allt jag äger, jag vill vara fri, jag vill känna att jag lever, jag vill leva länge, jag vill se in i framtiden, jag vill veta hur det var förr, jag vill vara älskad, jag vill göra revolution, jag vill att nån ska se mig, jag vill att alla ska se mig, jag vill vara osynlig, jag vill ha sol på min bleka hud, jag vill älska, jag vill kunna leka, jag vill kunna sjunga, jag vill ha musik, jag vill lära mig allt jag inte kan, jag vill känna mig levande…

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,