livet

Förutom att jag åker en massa tåg, gör jag också en del jobb.
Jag har senaste tiden föreläst för facktidningsjournalister, ledarskribenter och Västerås stad. Och hållit workshop med Arbetsmiljöverket.
Skrivit en del texter.

Och så allt gratisjobb. Intervjuer. Hela tiden. Nästan varje dag faktiskt. Jag har tappat räkningen och till och med slutat leta upp alla artiklar där jag uttalar mig.
På måndag ska jag vara med i Efter tio i TV4.

Får en del spännande förslag och erbjudanden, de flesta är gratisjobb, som eventuellt kan ge något i framtiden. Det gäller att spela korten rätt. Satsa på rätt saker. Inser att det är farligt lätt att bränna ut sig när man är engagerad. När man vill så mycket. Dygnet har fortfarande bara 24 timmar.

Och så barnen, mina fina barn. Dottern som är tapper som få, som har haft ett teveteam i hälarna flera dagar och gjort antagningsintervjuer till två gymnasieskolor. Med teveteamet som en fluga på väggen. Fast flugor är små. Teveteamet var stort, bara mikrofonen som mötte oss på Centralen i onsdags var stor så det räckte.

Sen har vi sonen som plötsligt är så stor. Lever sitt eget liv, parallellt med oss andra. Självständig och ambitiös. Snart tar han studenten. Ikväll har han sin första spelning med sitt band, på Pipeline, mina tonårs trygga famn. (Där jag för övrigt träffade hans pappa…)

Och så E som blivit längre än mig. Som kokar av hormoner och ständigt överraskar och lär mig nya saker. Lika älskvärd som alltid.

Och vännerna som inte hinns med, mellan jobb och barn. Vännerna som jag saknar men sällan hinner mer än byta några ord med i pauser och mingel. Vänner som jag råkar springa ihop med på stan och blir lika glad varje gång, och får dåligt samvete.

Den olästa bokhögen som skriker efter mig men som nästan alltid förlorar mot ögongruset. Filmerna som bör ses, teveprogrammen jag vill se ikapp, musiken som jag aldrig hinner lyssna på och så garderoben som borde uppdateras. Inte minst för att jag ökat en storlek…

Hjärtat som högg till häromnatten, bara sådär. Jag har aldrig uppfattat mitt hjärta så tydligt som fysiskt organ, och insåg plötsligt att jag inte är odödlig. Att jag skulle kunna ramla ihop när som helst, var som helst.

Men jag mår bra. Jag mår bra nu. Jag trodde inte att jag skulle säga så. Men jag har ett bra liv, om det nu kan kallas liv. Det är inte vad jag kanske mest vill ha, eller trodde att jag skulle få. Det är inte lyckligt eller särskilt spännande, men det är helt okej. Det är bra. Faktiskt har det inte varit så här bra sen någon gång i mitten på nittiotalet. Så jag passar på att faktiskt må bra också.

nu

Jag jobbar på. Läser bloggar, nyheter, mejlar, bollar, twittrar, gör research, presentationer, skriver bloggar, bokför och svarar på frågor. Jobbar med min feng shui, sakta men säkert. Rensar, kastar, och fejar. Vårstädning a la mymlan, det vill säga punktstädning. Ett skåp, en låda, ett hörn, ett rum i taget. Jag har firat en femtonåring, varit på fin konsert och träffat kära vänner. Jag kläcker idéer och förkastar dem, utvecklar somliga och låter andra vila. Lyssnar på musik och snor åt mig några minuter här och där i solen på min balkong. Just nu känns det faktiskt ganska bra.

fem

Jag börjar nedräkningen idag.
Från och med måndag bloggar jag på ett annat ställe. Också. Jag ska inte lägga ner den här bloggen eller så, bara blogga ännu lite mer.
Förhoppningsvis ska mina erfarenheter av bloggande och mina kunskaper om nätet göra någon liten nytta, annorstädes.
Det betyder att innehållet här förändras litegrann, men inte mycket.

Fram till dess kommer jag att ha fullt upp, med att avsluta en del grejer på jobbet och planera det nya, som inte består bara av bloggande. Jag ska vara med på en teveinspelning som kräver en del förberedelser och så hinna med allt annat, som att betala räkningar och sätta mat på bordet.

Därför hinner jag tyvärr inte ha så bra koll på rättegången som jag skulle vilja, men som tur är finns det ju andra som har det.

Och även om rättegången kanske är mer underhållande till sin natur – glöm inte Dawit Isaak. Allt i livet är inte underhållning.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

ingen rubrik

Igår kväll ägnade jag mig åt att knåpa ihop en artikel åt Medievärlden. Tillsammans med Niclas. Det är rätt fascinerande att skriva samtidigt i Google Docs. Först skriver jag och så ändrar Niclas och så ändrar jag tillbaks och så lägger han till nåt som jag tar bort och sen tar han bort något som jag har skrivit och skriver igen det jag har tagit bort. Och plötsligt dyker det upp nya ord i meningen man själv är och petar i.
Och så håller vi på tills vi känner oss lagom överens om vad som ska stå. Men det är jävligt mycket mer tidskrävande än att sno ihop en text på egen hand. Och besvärligt för mig som gärna vill skriva av mig och sen klicka på skicka. Att ändra och redigera i efterhand är inte riktigt min grej, när det gäller egna texter.
Fast som sagt – fascinerande. Man blir rätt medveten om ord och formuleringar och vad det är man egentligen vill säga när man jobbar så. Internet är fantastiskt.

Resultatet finns att läsa förutom på Medievärlden också på SSBD och hos Newsmill.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Reblog this post [with Zemanta]