hur fan tänkte jag?

Jag fick för mig att jag skulle baka bullar. Degen jäser just nu och jag tog och slängde ihop en Spotifylista i glädjeyran över att ha hittat både Juana Molina och Bajofondo Tangoclub på Spotify tidigare idag.

Jag kan tänka mig att det är musik som Ola har lite svårt för, men han kanske gillar Bob Hund? Även om jag är benägen att hålla med Kal Ström om att den nya skivan var en liten besvikelse. Det kan bero på dålig tajming, eller att jag inte lyssnat tillräckligt, men jag kände mig inte sugen att lyssna mer efter första genomlyssningen…
Besviken är jag också på Depeche Modes nya singel.

Johanna Sjödin har skrivit en mycket bra postning om att man i offentliga sammanhang ofta omnämner kvinnor med förnamn men män med efternamn. (Johanna refererar till denna postningen i sitt inlägg)
Faktum är att detta är något jag ofta tänker på själv. Att använda förnamn i officiella sammanhang kan i de fall andra omnämnda personer får efternamn vara ganska förminskande och nedsättande. När jag skriver om Mona eller Wanja med förnamn brukar jag vara noga med att också skriva Fredrik om minister Reinfeldt. Eller om personerna nämns upprepade gånger i samma postning, variera mig mellan för-och efternamn eller båda.
När jag skrev om Annika Östberg vs Dawit Isaak använde jag till exempel endast deras förnamn i större delen av texten.
Det behöver alltså inte vara något fel att använda personers förnamn, förutom när det sker som i ovan nämnda postningar – att det är könsstyrt.

Apropå ovanstående börjar jag misströsta när det gäller mitt eget namn. På torsdag ska jag tala i Kuturhuset, jag ska stå på samma scen som bland andra Horace Engdal, Alex Schulman, Eva Beckman, Marcus Birro och Marika Lagercrantz, och tala för Dawit Isaak.
Medan alla andra talare omnämns i programmet med sina för och efternamn, står jag som ”Sofia Mymlan Mirjamsdotter”. Det är inte ens några citationstecken kring Mymlan. Hjälp! Hur i helvete tänkte jag den där gången för snart femton år sedan när jag valde att använda just mymlan som alias på nätet? Hur kan det ha fastnat så till den grad att jag när jag hamnar på en talarlista ihop med Sveriges kulturelit även där får heta Mymlan?

Vad ska jag göra åt detta?
Köra hårt och bygga en officiell seriös sajt på mymlan.se, eller ska jag försöka tvätta bort det helt?
För er som inte förstår min ångest kring detta kan jag berätta att valet av alias var helt ogenomtänkt, jag visste knappt vem mymlan var, men andra har tagit reda på det åt mig…

teve och tävling

I går var jag med i teve. Om nån är nyfiken går programmet att se här.
Det är alltså jag och Johanna Sjödin som är med med anledning av våra nomineringar till Stora Bloggpriset.
Ingen av oss vann ju, men i morgon delas YABA ut. Där har jag och Niclas fortfarande en chans att få pris för SSBD. Det går att rösta fram till midnatt.

jag och min dotter

Ikväll har jag och min dotter umgåtts. Eller vad man ska kalla det.
Efter maten satte vi oss mitt emot varann i soffan med varsin macbook och bloggade.
Vi har lyssnat på Anna Ternheim och på The Ark, och delat på en låda violglass.
Snart ska vi se mig på teve. Björk berättar att Johanna Sjödin på bloggalan sagt att jag var cool. Fast att jag skulle varit ännu coolare om jag köpt öl till Björk. Över min döda kropp att jag skulle köpa alkohol till min fjortonåriga dotter. Eller åt någon annans fjortonåriga dotter för den delen…
Jag kan leva med att vara lite ocool för det.

Läs även andra bloggares åsikter om Fulblogg, BumpJohanna Sjödin

teveinspelning

Nu har jag varit i tevehuset och spelat in teve. Jag fick sitta i en fåtölj i den fina studion och prata om bloggar. Men mest vänta. Det är fantastiskt att det fortfarande tar så lång tid och går så mycket folk åt att spela in tjugo minuter teve. Först smink och så genomgång och genrep och lite förberedande frågor och så inspelning och sen fotografering och eftersnack. Allt som allt tog det drygt två timmar, vilket känns som väldigt lång tid. (sen kanske det tog lite extra lång tid eftersom det var min gamla arbetsplats och det var kul att träffa och prata med gamla kollegor…) Programmet kan ses ikväll klockan 22.30 om man bor i Västernorrland eller Jämtland, annars efteråt på SVT Play.
Johanna Sjödin är också med, vi gjorde sällskap därifrån och det var intressant och kul att prata med henne även om det känns som om jag pratade mest.
Vi var i varje fall överens om att vi fick helt andra frågor under inspelningen än vi fått tidigare under förberedelserna. Johanna blev lite mer tagen på sängen än jag som ju liksom alltid verkar kunna prata på om ingenting. Vilket kan vara rätt besvärande efteråt när jag kommer på vad jag faktiskt sa. Återstår att se ikväll då om jag lyckades göra bort mig eller bra ifrån mig.

liten tipsrunda

Fast alltså nej ni ska inte svara på några ettkrysstvåfrågor. Däremot är jag för tillfället lite splittrad och har inte så mycket att säga känns det som, så jag tipsar istället om andra som har det:

Nisse berättar om hur enkelt man kan resa Europa runt med en mattkniv i handbagaget. Jag blir faktiskt sur på riktigt. Det finns ingen som helst sans i de säkerhetsregler som gäller. Fan vet hur många nagelsaxar jag blivit av med för att jag råkat ha dem i handbagaget. Och nu snackar jag sådana trubbiga babysaxar. Eller som när jag julklappsshoppat och var dum nog att inte tänka på att inte ens inslagna julklappar från Body Shop skulle passera säkerhetskontrollen.

Många är det som gratulerat Marcus och Jonna till sonen Santino. Och mina ögon har också tårats när jag läst om deras lycka, för jag har följt deras resa och varit orolig och rädd att de inte skulle nå ändra fram den här gången heller… Nu är de där, en resa är slut, nästa börjar. Och Marcus skriver vackert.

Den här posten om att knulla med horor utomlands tog också tag i mig. Jag har funderat över detta, inte minst när jag varit i Thailand och på nära håll sett fina familjefäder som ”aldrig skulle köpa sex” på några dagar förvandlas och avsluta sin vistelse med att sitta och jämföra och skryta om vem som hittat den yngsta horan.

Många har uppmärksammat Ulrikas postning om att hennes ord (i bloggen) inte är till salu. All respekt, det är bra att det finns bloggare med integritet. Jag tror att det finns rätt många sådana. Men jag håller ändå med Kontaktmannen, sponsring och överraskningar från sådana man ändå gillar och skriver om skulle inte sitta helt fel i alla lägen. Oombedda antirynkkrämer däremot är ganska astrist att få.

Johanna skriver om sitt alkoholintag på bloggalan. Jag gillar Johanna. I morgon ska vi förresten vara med i samma teveprogram och prata om bloggar. Men jag är fortfarande glad att min son som är lika gammal som hon inte hänger med hennes kompisar och gör samma saker som dom på helgerna…

För övrigt så lyssnar jag på Freddies nya som nu finns på Spotify.

Den är så satans vacker.

Läs även andra bloggares åsikter om Freddie Wadling, Marcus och Jonna, Ord till salu

bloggare är olyckliga människor

Svarar på ännu en fråga. (eller förresten två) Det är Johanna Sjödin som undrar;
”Såg att både Sundsvalls Tidning och Metro hade släppt igenom insändaren om olyckliga bloggare. Vad tror du om det?
“Lyckliga människor bloggar aldrig. Det mest de som vill få ut sin ångest och ilska”.
Sedan kan man fråga sig vad som är fel med att släppa ut sin ångest och ilska, någonting måste man väl göra av den?”

Mitt svar: Det är jag som ”släppt igenom” insändaren om olyckliga bloggare i Sundsvalls Tidning. Så vad jag tror om det. Tja. :) Jag ”släpper inte igenom” insändare. Jag publicerar sådant som andra vill säga. Och jag tar ingen som helst hänsyn till vad jag själv tycker om det folk skriver, alltså jag censurerar självklart inte utifrån mina egna åsikter. Därför kanske jag inte heller borde kommentera den, men eftersom jag är en bloggare och det här är min blogg kan jag väl säga att jag tror att det finns lyckliga människor som bloggar. Kanske tack vare sina bloggar. Eller nåt. Min tanke är att personen som skrev insändaren inte läser så mycket bloggar. På fråga två säger jag att det väl inte alls är fel att släppa ur ångest och ilska, och att sätta ord på den är förmodligen ett av de bättre sätten. Nöjd med svaret?

Läs även andra bloggares åsikter om bloggare är olyckliga människor

så bråttom är det inte

Ibland är det farligt att länka.
Som i mitt inlägg ff, där läsarna tycks ha klickat på länken, tittat på bilderna och sedan återvänt hit för att skriva elaka kommentarer om Johanna, istället för att läsa inlägget jag faktiskt länkade till och därmed förstå poängen.

Det är en fara i länkandet, att folk oftast inte klickar på dem, och i de fall de gör det faktiskt inte läser det skrivna. Bäddar för missförstånd när man refererar.

Ibland gör man det enkelt för sig när man länkar, för att själv slippa skriva långa utläggningar om saker.

När jag länkade till Johanna och hoppades att hon inte skulle vara på samma filmkväll som sonen var det naturligtvis utifrån hur hon beskriver vad unga gör och hur dåligt koll föräldrarna har på vad en ”filmkväll” egentligen är. Det gick inte fram och jag kanske överskattade läsarnas förmåga att själva komma till den slutsatsen.

Jag vill be Johanna om ursäkt för de kommentarer som skrivits här, mitt syfte var inte att på något sätt dissa dig, tvärtom.

Andra som tycks ha bråttom är vissa kvällstidningsjournalister som vill få ut saker på nätet:

Konstateras kan också att det är himla fiffigt av tidningar att ha flöden i mikrobloggar. Plötsligt läser jag Expressen på nätet. Och Kvällsposten.

Uppdatering: Johanna kan – som jag trodde – svara för sig själv. Jävlar vad jag diggar henne.

Läs även andra bloggares åsikter om Johanna Sjödin, Expressen, Mikrobloggar

sundsvalls hetaste blogg

Här kan man rösta på vilken Sundsvallsblogg som är hetast i februari.

Jag gör som Johanna Sjödin och röstar såklart på Solrosland.

Och så undrar jag varför inte Johanna heller är med på listan…

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, johanna sjödin, solrosland, bump, sundsvalls nyheter, rösta

och så ett par bloggtips

Hittade den här av en slump.

Den är väldigt ny, så jag vågar inte lova att den håller i längden. Men det som är skrivet fångar mig av någon anledning.

Och så har jag blivit helt fast hos Johanna Sjödin. Hon är läsvärd. Hon är modig. Hon är cool. Så ni som inte hajat hajpen -ge henne en chans, det förtjänar hon. Dessutom är hon från Sundsvall, och det gör ju inte saken sämre.

Och. en annan bloggare i närheten, som varit väldigt tyst men verkar ha kommit igång: kaffelattepappan.

Andra bloggar om: johanna sjödin, bloggtips, modig, cool, hajp