När jag var liten var min mamma med i Ja till livet.
Jag fick pins med små foster på där det stod ”ja till livet” och jag matades med broschyrer fulla av bilder på lemlästade foster.
Jag fick lära mig att abort var mord.
Jag tror inte att jag tagit någon större skada av det. Idag tror jag mig ha rätt så sunda värderingar när det gäller ofödda barns rätt till liv och rätt att vara välkomna, liksom om kvinnors rätt att faktiskt själva välja om de vill ha barn eller inte.
Därför blir jag heller inte särskilt upprörd över såna här saker, även om jag tycker att det är väldigt onödigt.
Vad som däremot upprör eller kanske snarare fascinerar mig är att det finns sådana insnöade och galna människor som Mats Selander. Se bara hans kommentar till det här inlägget.
Min upprördhet handlar mer om abortmotståndet som sådant än om Emanuels tankar om att skydda barnen från hemskheterna. (även om jag inte skulle skicka den här länken till mina ungar. )
Därför att abortmotståndet inte handlar om att värna rätten till liv, utan bara är en del i de kristna fundamentalisternas rädsla för alla former av sexualitet som inte pågår under täcket i äktenskapliga sängar.
( på Ja till livets hemsida finns inte bara information om aborter utan också om exempelvis sexuellt överförbara sjukdomar )
En rädsla som tar sig skrämmande uttryck som för mig inte säger något annat än att dessa stackars fundamentalister med samma sexualitet och längtan efter mänsklig närhet som andra måste skydda sig själva från synden och då blir anfall bästa försvar. Och anfallet riktar sig av någon märklig anledning mot redan svaga grupper i samhället, så som ofrivilligt gravida kvinnor eller homosexuella.
Jag kan min Bibel. Den är full av lagar och förordningar. Det finns syndaregister och instruktioner om hur man ska leva och vara för att slippa ramla ner i helvetet. Frågan jag ställer mig är varför dessa kristna fundamentalister väljer att fixera sig vid just sexualiteten?
Varför lägger de ner så mycket energi på att få kvinnor som gjort abort att må sämre än de redan gör? Varför tar de på sig ansvaret för dessa kvinnors gärningar?
Är det inte så att det är dessa kvinnor själva som på domedagen får stå för sina handlingar, precis som de fundamentalistiska människorna ska stå där och försöka förklara varför de plockat nålar ur andras ögon men inte röjt undan bjälkarna ur sina egna?
(Matt. 7:5, Luk. 6:42)
Deepedition har skrivit mer om saken här.
Och så en parentes: Emanuel Karlsten är utnämnd till Veckans Blogg av Bloggtidningen. Bra val. Han är skarp. Han är kristen, sådan jag önskar att fler kristna vore.
Läs även andra bloggares åsikter om Ja till livet, abortmotstånd, kristna fundamentalister
