284

Jag tycker att resultatet av min lilla poll är rätt intressant. Det kan ju inte på något vis ses som vägledande eller som något tvärsnitt av befolkningen, även om vissa delar verkar stämma in på seriösa opinionsundersökningar. Som att KD och Centerpartiet hänger löst. Det gläder mig mycket att så få personer har valt att rösta på KD. Sedan önskar jag att SD hängde lika löst som det ser ut i min omröstning, men så är tyvärr inte fallet.
Anmärkningsvärt: Vänsterpartiet är största partiet! Jag hade ingen aning om att så många i min bekantskapskrets var vänster. Ingen aning.
Jag är inte lika förvånad över att så många röstat på Miljöpartiet, det visste jag nog att många jag känner drar ditåt. Har även släktingar som är engagerade miljöpartister. Nu är det väl inte bara människor jag känner som röstat, jag har många followers på Twitter som jag inte alls känner, och jag tror att SD-rösterna till exempel kommit därifrån.
Men jag trodde nog att jag omgav mig med framförallt liberaler. Har fått klart för mig att flera av dem som röstade ”annat” skulle rösta Pirat, och det får väl sägas vara liberalt. Sedan vet man ju inte, hur röstar en liberal i Sverige idag? Det finns ju inget riktigt liberalt parti, utom möjligen Piratpartiet.
För två år sedan gjorde jag en liknande poll på själva valdagen. Det var betydligt fler som röstade, och resultatet blev också väldigt annorlunda. Miljöpartiet var störst, och KD fick oväntat många röster.

om det vore val idag

Jag är nyfiken på vad jag omger mig med för folk och vilka som läser min blogg, eller följer mig på twitter. Därför har jag gjort en liten poll och undrar hur du skulle rösta om det vore rksdagsval idag?

Om du svarar ”annat” så lämna gärna en kommentar och berätta!
Du får självklart vara anonym.

om arkelsten och gråtbilden

Jag har inte engagerat mig i frågan om gråtbilden på Arkelsten, helt enkelt för att jag inte tycker att det är någon big deal. Men Judit Burda ville häromdagen ha min syn på saken, på Twitter. Helt kort sa jag att jag inte är jätteupprörd, och senare länkade jag till den här texten av Britta Svensson, som jag tycker är bra.
Burda ifrågasätter varför, och sedan skriver hon en lång bloggpost där hon bland annat påstår att jag ska ha sagt att jag tycker att bildpubliceringen är nödvändig, varför jag ändå vill utveckla mitt resonemang.

Jag har aldrig sagt att publiceringen är nödvändig.
Jag har sagt att smygtagna bilder ibland måste få användas, beroende på sammanhang.
Jag har sagt att jag inte är jätteupprörd över publiceringen av bilden på en gråtande Arkelsten, tagen genom ett fönster.

Judit Burda talar om dålig pressetik, och att Mattsson borde göra en pudel. Hon börjar också snacka om att inga journalister vågar kritisera för att de är rädda om sina jobb. Hon säger mer eller mindre direkt att jag inte vågar kritisera eftersom jag är frilans och måste hålla mig väl med potentiella uppdragsgivare.
Oj säger jag bara. Jag borde kanske bli en bättre rövslickare, men fixar inte riktigt sånt.

Jag har två väldigt enkla argument för varför publiceringen av bilden inte är någon big deal.

1. Vad gäller pressetik så handlar det om att i varje enskild publicering fundera över de eventuella konsekvenser den kan få för människor. I det här fallet Sofia Arkelsten.
Och grejen är att jag kan inte se att bilden där hon sitter på kontoret och gråter skulle kunna orsaka några negativa konsekvenser för henne. Det är inte en bild som på något sätt skämmer ut henne rent personligt, det är inte en bild som kan göra slut på hennes politiska karriär, det är inte en bild som på något sätt kan orsaka henne någon anmärkningsvärd publicitetsskada. Det är vad ansvarig utgivare har att fundera på innan denne väljer att publicera. Och i det här fallet finns inget pressetiskt argument som talar mot publicering av bilden.

(Det finns dock frågetecken kring hur bilden är tagen, i smyg med teleobjektiv, men det finns situationer då den arbetsmetoden kan vara till och med nödvändig för att avslöja svåra oegentligheter, även om så inte är fallet med Arkelsten. Men med tanke på bildens karaktär, hur oskyldig den är, kan jag inte även om jag försökte bli särskilt upprörd.)

2. Arkelsten är i det här fallet inte en privatperson. Hon är en del av makten. Och som sådan får hon räkna med mer exponering än andra.

Naturligtvis finns en tredje aspekt. Den om vad bilden tillför. Är den intressant för allmänheten? Här är jag inte helt övertygad. Men jag skulle kunna räkna upp hur många exempel som helst på publiceringar som inte har något som helst värde för allmänheten utan att för den skull vara oetiska.

Britta Svensson säger det så bra, argumenten för varför bilden ändå kanske tillför något. Inte på ett sätt som gör publiceringen nödvändig, men väl försvarbar.

Annan intressant aspekt: Emanuel Karlsten kommenterar reaktionerna. De är få, och debatten förs av ett fåtal personer på Twitter.

Thomas Mattsson själv skriver här.
Paul Ronge är kritisk.


Flattr this

kan vi sluta stigmatisera städerskan?

Jag blir så himla trött på politiskt korrekt mediaelit som gemensamt och med en mun dissar Edvard Unsgaard när han uttalar sig positivt om invandrande företagare i allmänhet och en rysk städerska i synnerhet.

Möjligen var det av mindre intresse att städerskan var från Ryssland, möjligen var det helt ointressant i sammanhanget att städfirman drevs av invandrare, men hur ska ni ha det människor?

Den som uttalar sig något lite kritiskt om invandrare och invandring blir genast påhoppad. Den som i likhet med Edvard uttalar sig positivt blir detsamma.

Visst. Det var fantastiskt aningslöst av herr Unsgaard att uttala sig som han gjorde, han borde förstått att det skulle bli reaktioner. Att blanda in bajs, invandrare och arbetslinjen i samma mening var som att be om att bli ifrågasatt. Men. Precis som jag faktiskt skriver i den här texten om hur politiker kan undvika att göra bort sig på Facebook, så tycker jag att man ska vara sig själv på nätet. Och man måste också ges möjlighet att vara det. Man måste ha rätten att uttrycka sig som privatperson utan att få en stor hoper folk på sig som väljer att misstolka det skrivna, bara för att man råkar ha fel politisk färg.

Jag tycker att reaktionerna säger mer om dem som reagerar än om Edvard Unsgaard. Han berömmer ganska förutsättningslöst en städfirma och en städerska som gjort ett fantastiskt jobb. Förmodligen skulle han gjort detsamma om städerskan vore svenskfödd, även om hon nu inte var det. För att städerskor är sällan etniska svenskar i dagens Sverige.

Invandrare, inte sällan högutbildade och kompetenta för allehanda akademiska yrken, jobbar som städare, taxichaufförer och andra serviceinriktade jobb, och servar andra som har råd att betala. Och att reagera som många gjort mot Edvards uttalande tolkar jag som en slags samaritsyn på människor som är ”dom”, och inte vi. En syn som faktiskt mer avslöjar att man kanske innerst inne ser städare som ett sämre jobb än andra, och något som är förnedrande att göra. Städjobb stigmatiseras, blir en andra klassens syssla och om de som städar dessutom är invandrare – ja då har vi någon att tycka synd om och ge vårt missriktade medlidande när sådana som Edvard Unsgaard visar uppskattning.

Ingen skulle ha uttalat sig om Unsgaards taskiga människosyn om han berömt en brandman eller ambulansförare som ryckt ut på minuten för att släcka en brand eller rädda ett liv.
Men att städa upp efter andra är tydligen så fult och en så lågt stående arbetsuppgift, det finns ingen hjältestatus kring att städa upp bajs i trappuppgångar. Men de som faktiskt gör skitjobbet behöver inte tyckas synd om eller försvaras. Att göra så sänker bara statusen ytterligare på deras arbetsuppgifter.

Fram för mer beröm till städare, taxichaufförer och andra som gör sitt jobb och gör det bra, vare sig de är invandrare eller ej.

Även om det faktiskt är så att många invandrare inte är så skitnödiga och lata som många svenskar som vägrar befatta sig med en viss typ av jobb, kanske på grund av stigmatiseringen? Det kanske har att göra med att de i högre grad än svenskfödda är tvingade att ta tag i sin egen situation på grund av diskriminering hos arbetsgivare, det kan också ha att göra med att många som kommer från andra länder fått lära sig att den som vill ha något gjort får så lov att göra det själv, istället för att vänta på att staten eller ”samhället” ska ta sitt ansvar för individen.

Oavsett vilket, så kan vi väl sluta stigmatisera de där jobben som få av oss vill göra, men alla vill ha utförda? Själv kan jag inte torka andras skit utan att kräkas, och är precis som Edvard full av beundran inför alla andra som faktiskt gör det. Och tacksam så in i helvete, för att jag slipper.

Kjellberg har skrivit bra. Mary försvarar sin partikamrat. Anna Dahlberg på Expressen har också en nykter syn på det hela. Politikerbloggen har samlat dagens Twitterflöde om Unsgaard.

K-G Bergström

I morse hörde jag honom på rapport morgon. Han sa att moderaterna tappar trovärdighet gentemot väljarna när de inte själva följer lagarna de skriver.

Nu är det väl så att moderaterna anser sig kanske kunna bryta mot lagar som sossarna skrivit, för att de är dumma. En form av civil olydnad, att anlita svart arbetskraft. Som om moderaterna är ensamma om det…

Hur som helst. Det var K-G Bergström som sa det. Den journalist som politikerna i Sverige har störst respekt för och är räddast för, enligt någon undersökning som gjordes för nåt eller ett par år sedan. Så då är det väl som han sa att det som händer är mycket allvarligt för partiet, och alliansen.

Och snart kommer vi att vilja ha fler som han.

Själv gillade jag slutklämmen på artikeln.

”Därför, mediechefer: håll hårt i tyglarna. Bjud upp till dans, men se till att föra galant. ”