Jag är bra. Det tar emot att säga så. Kanske för att det så fort man råkar säga något positivt om sig själv möts av människor som försöker trycka ner. Som kastar sanningar i ansiktet på en, saker som får en på fall. Människor som har ett behov av att trycka ner andra för att framstå som bättre själva. Inte sällan har dom rätt. Jag har massor av fel och brister. Precis som alla andra. Vissa är omöjliga att ändra på, andra kan jag arbeta med, och jag försöker ständigt bli en bättre människa.
Men jag tror inte att den här världen, eller jag som individ, blir en bättre person av att ständigt påminnas av andra och mig själv om mina brister. Formulär 1A i barnuppfostran: fokusera på positiva saker, sådant som är bra, uppmuntran, istället för att kritisera och skälla. Det gäller även vuxna.
Det här betyder inte att vi inte ska kunna kritisera. Det betyder inte heller att man inte ska vara självkritisk. Med självkritik, om den är konstruktiv, kommer ofta också självinsikt. Och med självinsikt kommer ansvaret att förbättra. Att försöka slipa bort trubbigheter och utvecklas som människa. Utan att för den skull tro att någon kan bli perfekt. Det kan också handla om att försonas med vissa av sina felaktigheter, lära sig att inte skämmas för dem. Det är skavankerna som gör alla vackra saker synliga.
Jag lovade att skriva en lista. Eller i varje fall försöka räkna upp saker som jag är bra på, som jag är stolt över och som jag tycker att jag lyckats med.
Här kommer den:
Jag ser ganska bra ut. Det är inte min egen förtjänst, det är helt enkelt tur. Men jag har begåvats med ganska rena fina drag och tack vare det behöver jag inte skämmas för mig trots att jag är värdelös på saker som träning, makeup och skönhetsvård generellt.
Jag kan trolla med ord. Sällan medvetet, sällan när jag verkligen vill. Men ibland smäller det till och jag lyckas sätta ord på saker och därmed hjälpa andra att tänka ett varv extra, eller att förstå saker om sig själva, eller om världen och tillvaron i stort.
Jag har tre fantastiska barn, och även om jag som förälder gör fel varenda dag måste jag ha lyckats göra någonting rätt, eftersom mina barn är så fina människor. Och trots mina fel har jag alltid, sedan dagen min förste son föddes, alltid i alla lägen haft mina barns bästa för ögonen, och gjort mitt bästa. Det jag mäktat med i stunden.
Jag har trots ganska knasiga förutsättningar nästan alltid jobbat och dessutom jobbat med sådant jag tycker är roligt. Jag har mot alla odds kan man säga tagit mig till en nivå i min karriär som jag själv aldrig hade kunnat drömma om när jag slet upp min treåring ur sängen klockan fyra på morgnarna för att lägga honom i baksätet på bilen och ta med honom till jobbet som nyhetsuppläsare i morgonnyheterna i P4.
Jag har varit med och skapat SSBD, Sveriges intressantaste blogg om medier, och till och med vunnit pris för det.
Jag kan laga riktigt god mat. Jag kan koka soppa på en spik. De som äter middag hos mig vill nästan alltid ha receptet.
Jag kan beröra människor.
Jag har väldigt fina vänner. Jag har en handfull riktigt nära vänner som älskar mig och uppskattar mig för den jag är trots att de vet allt om mig.
Jag är en inspirerande föreläsare. För ett år sedan visste jag inte hur man gjorde, men jag har förmågan att lära av mina misstag och lyssna på andra och därmed också bli bättre. Jag är också i största allmänhet bra på att få igång andra, engagera och inspirera.
Jag kan skilja på sak och person. Jag tror att jag är ganska rättvis och försöker att bearbeta mina fördomar när jag råkar ut för dem, och jag försöker att in i det längsta respektera och acceptera andra människor och se bakom det uppenbara.
Jag tänker själv. Kan låta som något självklart, men med en uppväxt i Pingströrelsen och en fundamentalistisk fostran mer hemmahörande på 1800-talet än på 70-talet är det inte helt självklart. Jag har förmågan att vända negativa upplevelser till viktiga erfarenheter och använda dem konstruktivt.
Jag är bra på att lyfta fram andra. Det har jag tränat på. Länge trodde jag att ”alla andra” visste hur bra de var, och att ”alla andra” var så mycket bättre än jag så att mitt eventuella beröm inte behövdes. Jag vet bättre nu, och förminskar inte mig själv och betydelsen av mina ord till och om andra.
Jag ser helheten där andra ser delarna.
Jag har sjukt bra musiksmak.
Det var fjorton punkter. Nu vill jag att du som läser berättar för mig vad du är stolt över hos dig själv. Vad just du är bra på, vilka som är dina tillgångar. Gör det i din egen blogg, eller här i mitt kommentarsfält.
