om du inte är för oss är du emot oss

Igår skrev jag en kommentar till Andreas Ekströms inlägg i Journalisten om Piratpartiet. Med risk för viss upprepning vill jag ändå följa upp de reaktioner jag fått.

Det var en i mitt eget tycke inte särskilt kontroversiell kommentar. Jag rekommenderade läsning av Ekströms artikel, jag var tydlig med att jag inte höll med honom i allt, jag berömde Piratpartiet för deras engagemang i FRA och Ipred-diskussionerna och uppmanade till nyanserad diskussion.

Jag är inte Piratpartist.

Att säga det är uppenbarligen som att släppa en bomb i vissa delar av bloggosfären. Jag har själv skrivit en hel del om både Ipred och FRA, dock mest länkat till andra som gör det så mycket bättre. De flesta har varit piratpartister. Jag är för fildelning, men jag är mot lagbrott. Jag är för personlig integritet och mot statlig övervakning in absurdum.

Jag är inte Piratpartist.

Jag gillar upphovsrätten. Jag anser att den bör skyddas och tas omhand. Men jag ser också behovet av en diskussion om hur upphovsrättsintrång ska dels motverkas och dels beivras. Jag brukar försöka plocka fram exempel på sådana som hittar vägar att tjäna pengar och ha en viss kontroll över sitt material också i det nya medielandskapet.

Jag är inte Piratpartist.

I Ipreddiskussionerna har Upphovsrättsfrågan mest handlat om pengar. Det finns något som i min mening är viktigare, och det är den ideella upphovsrätten och kontrollen över sitt material och hur det används. Samtidigt som det på internet är omöjligt att ha kontroll. Och det är i praktiken också omöjligt att försöka tjäna stora pengar på vissa saker som tidigare gett betalt, eftersom i samma ögonblick som något publiceras på nätet är det också allmän egendom. Därför behöver vi ett nytt förhållningssätt till Upphovsrätten, som inte är att ge privatpersoner rätt till myndighetsutövning. Detta har jag skrivit om mer här.

Jag är inte Piratpartist.

Men jag tycker att det är fascinerande att vi som inte är det av vissa anses vara utskickad av etablissemanget och medierna för att dissa Piratpartiet.
Jag är för fasen en av dem i det här landet som jobbar hårdast för att skapa en förståelse mellan etablissemanget och den nya folkrörelsen på nätet. Jag skriver tillsammans med Niclas en hel blogg som går ut på att bygga förståelse och fatta att vi lever i en revolution som kommer att få konsekvenser, för medierna, demokratin och politiken.

Jag är inte Piratpartist.

Jag använder enligt vissa”svepande formuleringar”. Jag kommenterade Andreas Ekströms krönika. Den var mindre svepande kanske, och bara för att jag inte höll med honom, och inte heller tog klar ställning emot honom, får jag plötsligt inte vara med i något av lagen. ”Är du inte för oss är du emot oss”. Så känns det.

Jag som brukar anses svartvit upplever att så fort man försöker lägga sig i mitten, för att man ser att båda sidor har sina poänger, räknas man ut.
Och därmed bekräftas också det jag försökte säga. Det är som två lag som står på varsin sida i ett rum och skriker, utan att lyssna på varandra, utan någon som helst självkritik.

Jag är inte Piratpartist.

Men jag uppskattar att Piratpartiet finns. Jag är nämligen för demokrati. Jag är för yttrandefrihet och jag tycker det är viktigt att det finns folk som sätter fingret på viktiga frågor och engagerar sig. Men jag ger mig själv rätten att ändå komma fram till att Piratpartiet inte är något för mig.
Och det känns märkligt att vissa blir ledsna.
Samtidigt som det är intressant det Klara skriver:

Efter Anders Ekströms krönika har mymlan skrivit ett inlägg som går rakt in i min stackars Piratsjäl och som tog mig timmar att sätta ord på. Vad var det som berörde mig så djupt? Varför blev jag så fruktansvärt sårad?
För det första handlade det om att någon återigen gjort Piratpartiet till ett parti som ser fildelning som den viktigaste frågan, när så många av oss finner den ointressant. För det andra om en märklig uppfattning att vi alla skulle vara proselyter. (Undertecknad har varit politiskt aktiv hela sitt liv. Men mer om detta i ett senare inlägg.) Men det var ju mymlan som slog an något hos mig, något annat…
Det var i en intern chat med andra Pirater som jag plötsligt hörde mig säga att det ligger något i det hon säger. Och det var då jag förstod att det inte handlar om vår politik. Det handlar om vår “grabbighet”, om vårt hårda språk och om något som jag nästan uppfattar som ett förakt för svaghet. Det går igen i vår retorik och det går igen i vår interna debatt. Och när mymlans inlägg idag skapade en vild intern debatt föreslogs det att vi i stället skulle föra den öppet på våra bloggar. So here I am.

Jag är inte Piratpartist.

Men nu måste jag faktiskt få ge en stor hög med credd åt Piratpartiet.
Oavsett var de står i sakfrågor, oavsett politik, populism eller estetiska brister, så är det väldigt bra på något som fler politiska partier borde lära av: De vet hur man använder nätet. De kan det här med bloggar, opinionsbildning och transparens på nätet. Att besluta att ta diskussionen och navelskådningen av det egna partiet i det offentliga rummet är ett utomordentligt bra initiativ.

Mattias Bjärnemalm har skrivit ett inlägg där han bemöter Andreas Ekströms punkter. Christian Engström svarar på frågor här. Rick Falkvinge har hittills inte uttalat sig alls om Ekströms krönika. Jag väntar med spänning.

Rekommenderad läsning är också kommentarerna i Andreas Ekströms egen blogg. Och jag måste få påpeka för er som av någon anledning anser mitt inlägg intressantare än hans för att ni ”känner mig”, att han är fan ingen bloggrookie från ingenstans. Han är Andreas Ekström, en bloggpionjär bland journalister som begåvats med både hjärna och förmåga att sätta ord på saker han tänker. Han har också skrivit ett uppföljande inlägg till gårdagens krönika:

Så, om reaktionerna. I flera fall är det saker som jag uppfattar som extremt grundläggande och självklara som ändå måste förklaras – om man nu vill försöka få alla att förstå. Som till exempel vad en krönika är, eller vad ordet estetik betyder.
Man kan naturligtvis välja en annan strategi också, och bara skriva nästa grej utan att delta i efterdebatten. På sätt och vis tror jag att det är ett bättre sätt att använda min tid – men lika roligt är det inte. Alltså ska jag återkomma med fler korta svar och kommentarer, även i andra forum.
Mest av allt gillar jag Christian Engströms sansade svar på min krönika, som finns som kommentar till krönikan på Journalistens sajt. Jag är dessutom glad över att frågans vikt numera begrips av fler, vilket gör att journalister, politiker och analytiker i större utsträckning sätter sig in i den och formulerar något slags linje för sig själva.

Här tycker jag att Andreas också visar att han inte hör till dem som står i ena änden av rummet och skriker. Och jag rekommenderar den som är intresserad att gå in och läsa Engströms kommentar (och de övriga) på Journalisten.

Till sist, det som allt detta kanske egentligen handlar om, myntat en gång i tiden av Voltaire: ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.”
Låt oss inte glömma det, ok?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

om föräldrar jämställdhet kärlek och livet

Ett par år innan min pappa dog hade jag en idé om att göra ett fotoreportage, eller en bok, eller något. Följa min pappa i hans misär och skriva om det. Min vän Lisa som är fotograf kunde tänka sig att fota, men så flyttade hon och det blev aldrig av.

Nu är det för sent.

En som intervjuat sina föräldrar och skrivit om dem i sin blogg är Fredrik. Läs en mamma och en pappa. Fantastiska föräldrar. Fantastisk läsning, om kärlek, och om jämställdhet. Om hur enkelt det kan vara.

En som skrivit litegrann om sina föräldrar men mer om livet i stort, om varför man är som man är och vad som egentligen är meningen med livet, är Niclas. Läs hans Övning i personlig postning. Också läsvärd, om hur svårt det kan vara. Och Niclas – du behöver inte öva.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

stockholmskärlek (fulblogg)

Jag har varit i Stockholm ett par dagar. Släpat runt på två ryggsäckar och träffat en massa bra folk.
Igår var jag i Bonnierskrapan och föreläste. Uppdaterade föreläsningen på tåget ner med beskrivningen av hur nyhetsrapporteringen från Mumbai/Bombay kommit att präglas av de sociala medierna.
Niclas gjorde ett bra jobb igår natt och under gårdagen. Och det är kul att se att många använt SSBD som främsta källa till kanalerna på nätet.

Före mig föreläste Morris Packer. Han jobbar på Bonniers och kan typ mest i Sverige om mobila tjänster. Han pratade om transparens och jag krokade i, fast mer inriktat på sociala medier i praktiken. Tror det var en bra kombo deltagarna fick där på förmiddagen.

Sedan hälsade jag på PM Nilsson på Newsmill innan jag drog vidare till ett möte på Söder. Vi hade ett intressant snack, om Newsmill, om deras nya annonsplatser som de kallar för Seminariet och en del om hur man ska hantera troll och idioter som kommenterar i bloggar och på nyhetssajter.

Mötet på Söder var lite hemligt men jag kan säga att jag var anlitad för att tala med en mindre organisation om hur de kan använda sociala medier och bli mer vakna på nätet. Det var kul, men efteråt kände jag mig lätt mentalt slut och lite som en papegoja.

Sammanstrålade med Morris igen på Tennstopet vid Odenplan, och där slöt flera upp, det var min underbara vän Paula, det var Gitta och mw och hans Jenny, och så flera av deltagarna från konferensen.

Efter middag på Tranan traskade jag, Paula och Gitta vidare till en träff för Geek Girls. Där kände jag mig mest gammal och bitter. Som hon den där kärringen som sitter och är lite sur och tittar på de unga entusiasterna och tänker ”Lycka till, själv har jag minsann varit med ett tag och vet hur det går…”
Eller inte riktigt, men så kändes det. Inte är jag någon vidare geek heller, men det var trevligt att träffa några nya människor. Och ett par som jag träffat förut. Och jag hoppas att det hela leder någon vart, tanken är att ordna ett event av tjejer för tjejer som gillar webben.

Idag tog jag lite sovmorgon, sen bar det av till Medievärlden där jag var bjuden på lunch. Alltid trevligt att träffa Axel, han som skrev reportaget om mig i våras (som ännu inte men snart kommer att finnas på nätet…). Hans kollegor är inte så tokiga dom heller.
Men efteråt kände jag mig ännu mer som en papegoja, och litegrann trött på pratet om trollkommentatorer även om Medievärlden inte har några direkta troll.

Sen rusade jag vidare till Elverket och Social Media Lunch. Jag kom när alla hade ätit men poängen var ju att få träffa lite folk, mingla och hälsa på såna jag inte hälsat på förr. Alltid lika komiskt när folk presenterar sig och man hälsar tillbaks och inte har en aning om vem man just skakat hand med, för att en stund senare brista ut i ett ”Ah men det är ju du!” när personen också informerar om vilket handle den använder på nätet. Ingen vet vem Sofia är men alla känner mymlan, typ. Och jag måste ge en eloge till Annika Lidne för hennes initiativ till den här klubben som var en liten trogen skara i våras och nu består av närmare tvåhundra personer som träffas med jämna mellanrum och äter lunch och nätverkar. Inte alla tvåhundra samtidigt dock.
Promenerade därifrån ner till Hötorget och språkade med Josefine och med Niklas. Två väldigt trivsamma människor och intressanta samtal.

Sen gick vi några stycken och tog en drink innan jag var tvungen att gå till tåget. På tåget satt en snubbe och pratade med folk på Skype, hela resan igenom. Utan headset. Transparens. Jag vet inte vad jag ska tycka. Många pratar ju i sina mobiler på tåget, och man kan sitta och nyfiket undra vad personen i andra änden egentligen sa nu. Här fick man ju veta det, men jag blir så jävla okoncentrerad ändå. Och undrar om han informerade vännerna om att hela tågvagnen hörde vad de sa…

Nu är jag hemma. Äntligen. Barnen är inte hemma i helgen, jag ska försöka pynta och ordna lite adventsstämning innan de kommer hem på söndag. Men nu ska jag slänga upp fötterna i soffan och slå på teven och bara njuta av att vara ledig och faktiskt kunna fokusera lite mer på hemma än jag hunnit med under hösten.
Känner på mig att det kommer att hända grejer efter jul, bäst passa på att ta det lite lugnt. Andas. Stressa ner.

Reblog this post [with Zemanta]