284

Jag tycker att resultatet av min lilla poll är rätt intressant. Det kan ju inte på något vis ses som vägledande eller som något tvärsnitt av befolkningen, även om vissa delar verkar stämma in på seriösa opinionsundersökningar. Som att KD och Centerpartiet hänger löst. Det gläder mig mycket att så få personer har valt att rösta på KD. Sedan önskar jag att SD hängde lika löst som det ser ut i min omröstning, men så är tyvärr inte fallet.
Anmärkningsvärt: Vänsterpartiet är största partiet! Jag hade ingen aning om att så många i min bekantskapskrets var vänster. Ingen aning.
Jag är inte lika förvånad över att så många röstat på Miljöpartiet, det visste jag nog att många jag känner drar ditåt. Har även släktingar som är engagerade miljöpartister. Nu är det väl inte bara människor jag känner som röstat, jag har många followers på Twitter som jag inte alls känner, och jag tror att SD-rösterna till exempel kommit därifrån.
Men jag trodde nog att jag omgav mig med framförallt liberaler. Har fått klart för mig att flera av dem som röstade ”annat” skulle rösta Pirat, och det får väl sägas vara liberalt. Sedan vet man ju inte, hur röstar en liberal i Sverige idag? Det finns ju inget riktigt liberalt parti, utom möjligen Piratpartiet.
För två år sedan gjorde jag en liknande poll på själva valdagen. Det var betydligt fler som röstade, och resultatet blev också väldigt annorlunda. Miljöpartiet var störst, och KD fick oväntat många röster.

gnaget

Det här med Piratpartiet igen då.

Först: mitt inlägg igår skrevs som en känslomässig reaktion. Jag var arg och besviken, och har inget egenintresse av att smutskasta Piratpartiet. Jag gillar ju partiet, framförallt finns det många piratpartister, så många att jag inte kan räkna dem alla, som jag respekterar och tycker väldigt mycket om. Som är kloka och som gör ett fantastiskt jobb i kampen för bevarad demokrati och frihet på internet.

Jag tycker att frågorna som Piratpartiet driver är viktiga och jag jublade då de kom in i EU-parlamentet, och har hoppats på att de ska komma in i riksdagen också, för att sätta fokus på viktiga frågor.

Men efter valmanifestet och gårdagens grodor från partiledaren är det något som gnager.
Efter att ha läst protokollet från partimötet igår gnager det än mer.
Framförallt är det den här formuleringen som sätter mina tankar i rörelse:
”Medlemmar föreslår att vi lämnar barnpornografidiskussionen eftersom det är viktigare hur vi framstår än vilka åsikter vi har.”

Jag hade verkligen velat slippa göra den här jämförelsen, men att inte göra det vore att själv blunda och förtränga, och jag skriver för att sätta ord på egna tankar och hoppas få dem ur skallen, hoppas nån någon slags konsensus, finna förmildrande omständigheter.

Men tänk SD. Tänk ett parti som av inte minst piratpartister ses som en varböld som står för motsatta värden. En böld som knappt förtjänar att finnas. Tänk att SD består att ett gäng rasister, människor med dunkla värderingar som många av oss inte vill ta i med tång.
Tänk att SD haft som strategi att inte skylta med sina egentliga åsikter, utan istället putsat fasaden, enligt devisen att ”det är viktigare hur vi framstår än vilka åsikter vi har”.

Och så tänker vi Falkvinge, som ju tycker att innehav av barnporr inte ska vara kriminellt, lika lite som innehav av några andra bilder, pornografi, konst eller kulturella yttringar. Det handlar om konsekvensen av total yttrande- och åsiktsfrihet och den personliga integritet som är Piratpartiets kärna.
Och jag tänker att jag blir inihelvete upprörd över att han kläcker ur sig det, eftersom det ställer sig i vägen för den diskussion vi vill ha, vi alla som sympatiserar med partiets frågor.
Och jag tänker att jag är en hycklare precis som många i SD, jag tänker att den pirat som kläckte ur sig citatet ovan är det, och att vi alla som upprördes över Falkvinge igår är det.
Jag tänker att jag värdesätter ärlighet, att jag tror att ärlighet alltid varar längst. Och så tvivlar jag utifrån gårdagens kalabalik. Det hade ju varit bättre om Falkvinge hållit inne med vad han egentligen tycker. Eftersom avsikterna är goda. Tänker jag och inser hur dumt det låter. Hur dumt det är.

Jag vill ju att SD ska vara raka och stå för vad de vill. Inte kamouflera sina åsikter, utan ge mig och andra väljare en sportslig att veta vad det är vi röstar på.
Och med den viljan måste jag kräva detsamma, önska att det ska gälla alla partier, även när det bättre skulle gynna mina intressen att ligga lågt.
Det vore förmätet att ge sig på SD och tycka att de uppför sig som ulv i fårakläder och samtidigt önska att PP ska göra detsamma, bara för att det passar mig bättre.

Å andra sidan – ett parti består av människor, människor är olika. Alla piratpartister har inte exakt samma åsikter. Alla piratpartister ställer sig inte bakom Falkvinge i fråga om barnporren. Och vad Piratpartiet faktiskt gör, till skillnad från SD, är att de offentliggör detta. De publicerar mötesprotokoll till allmän beskådan, ger mig och andra en chans att förstå komplexiteten.
Tvivlen outas och alla som vill ges möjlighet att delta och utforma partiets politik i ren demokratisk andra. Det känns extremt skönt att konstatera att detta ändå är en stor och avgörande skillnad mellan PP och SD.

Och så läser jag Fredrik Strage och av gnaget i magen blir det bara ett litet litet skav kvar, ett skav som jag tänker är nödvändigt och ett bevis för att jag är en tänkande varelse som inte bara gapar och sväljer, utan ständigt ifrågasätter både mina och andras intentioner och egentliga agendor.
Jag hoppas att det skavet inte ska försvinna, att jag ska fortsätta se med två ögon och våga tänka två tankar samtidigt även då det inte passar mina egna syften.


Flattr this

piratpartiet skiter ner sig

För ett par år sedan skrev Andreas Ekström en krönika i tidningen Journalisten, där han jämförde Piratpartiets ledare Rick Falkvinge och Christian Engström med Ny Demokratis Ian Wachtmeister och Bert Karlsson.

Jag kommenterade och rekommenderade hans krönika, och fick en bunt rasande piratpartister på mig.

Redan då förhöll jag mig opartisk. Jag har aldrig varit piratpartist men jag har ändå försvarat och försökt förklara varför jag tycker att partiet fyller en viktig funktion när det gäller demokrati och integritetsfrågor.

Tyvärr spelar det ingen som helst jävla roll att man har goda intentioner eller driver viktiga frågor när man i grunden är precis det som Andreas Ekström försökte säga – nämligen totala rättshaverister.
Tyvärr är det till och med så att Piratpartiet själva motverkar sitt eget syfte, när grodorna som hoppar ur Rick Falkvinges mun är så häpnadsväckande att det blir svårt, för att inte säga omöjligt att ta något han säger på allvar.

Det är allvarligt.
Eftersom frågorna om demokrati, om ett fritt internet, om integritet, är viktiga. Nu drunknar de i en diskussion om barnporrens vara eller icke vara och hela nätdebatten hamnar i en återvändsgränd.

Rick Falkvinge – förklara dig gärna, gör avbön, be om ursäkt, ta tillbaka.

Tyvärr tror jag inte att det kommer att räcka för alla dem som ser rött så fort de hör ordet barnporr.
Tyvärr tror jag att uppförsbacken som i ett trollslag blev väldigt lång, eftersom Falkvinges uttalande slagit sönder förutsättningarna att diskutera Piratfrågorna på ett vettigt sätt.

Uppdaterat: Nej, jag tror inte att det här förtydligandet räcker. Antipiratmaffian har redan fått så mycket vatten på sin kvarn att det kan snurra på många varv till.

Det är åt helvete att ha lagar som kriminaliserar seriesamlare. Det är mycket som är åt helvete. Och som kommer att fortsätta att vara det väldigt mycket längre till nu än det skulle om inte Falkvinge varit så urbota jävla korkad.

Mer läsning:
Förvirrat valmanifest.
Tack och godnatt, Piratpartiet.
Stolligt Piratpartiet – men bättre än så är ni inte.


Flattr this

oktoberonsdag, fra och journalistik

Det är fan inte kul idag. FRA röstades igenom och jag tror inte jag riktigt har lyckats ta in det. Även om jag inte hade något hopp är jag besviken. Samtidigt som det inte är ett dugg förvånande. Förra året var Camilla Lindberg hjälte när hon röstade nej. Den här gången fegade hon ur och avstod från att rösta. Jag kan delvis förstå partipiskan men hon verkar ju inte ha sluppit undan den ändå…

Ni får gärna hjälpa till att förklara FRA-lagen för Kalle som tror sig ha missat något viktigt.

Hur som helst. Dagens riksdagsbeslut kommer att spela stor roll i nästa års val, det är jag övertygad om. Jag som i princip alltid röstat på något av allianspartierna känner mig övergiven. Sossarna är uteslutna för min del, och jag har inte mycket till övers för Ohly. Jag är inte piratpartist men tror att det här kommer att gynna Piratpartiet stort, till nackdel för den borgerliga alliansen. I dagsläget har jag ingen aning om hur jag kommer att rösta, men jag ser fram emot en spännande valrörelse. För mig börjar den på sätt och vis i morgon när jag ska delta i Fokus konferens, När tekniken förändrar politiken.

Tekniken förändrar inte bara politiken utan också journalistiken. Kristian Lindquist är nyhetschef på SvD.se, och han håller på att skriva en lärobok för blivande journalister, om webbjournalistik. Idag publiceras ett kapitel i sin helhet på SSBD, och du får gärna kika på det och ge honom feedback, allt för att boken ska bli relevant.

Apropå politik. Både Thomas Bodström och Carl Bildt har blivit inkryssade i kyrkofullmäktige. Som om de inte har tillräckligt mycket att göra ändå, liksom.

Diskussionen om ÖIS-supportrarnas Dawit-banderoll går vidare. Och man måste nästan älska Thomas Mattsson, eller hur? Män i hans position med civilkurage, sådana behöver vi fler av.

Men allt är inte FRA eller politik. Livet går ju vidare och rent privat så är det mesta helt okej. Igår fick jag för första gången skjuts av min son. I hans bil. Och det var inte övningskörning, nej nej, han har körkort. Kändes weird, men han körde bra.
Mitt matrumsbord är fullt av trattkantareller som ligger på tork. Jag undrar hur torra de bör vara egentligen innan man stoppar dom i en burk? Vill ju inte att de ska mögla.

Jag har ätit tacos idag, vad har du ätit?

partipolitisk varudeklaration

Inför gårdagens val var det mer än en journalist som ”kom ut” och offentligt berättade att de skulle lägga sin röst på Piratpartiet. Något som orsakat viss diskussion inte minst på Twitter där Andreas Ekström är den störste kritikern till att journalister outar sina politiska värderingar på det sättet.

Personligen har jag för länge sedan haft synpunkter på journalisters påstådda objektivitet, och jag tror att deras trovärdighet skulle öka om de var mer öppna med sina egna åsikter, stundvis. Det känns litegrann som om jag tog upp ämnet för tidigt, som om medievärlden inte var öppen för de tankegångarna. Frågan är om den är det nu, efter EU-parlamentsvalet, och när kommentarer som den här inte längre känns tokkontroversiella:

Bild 5

I ett ny värld, där medierna inte längre har makten och konsumenterna förstår att också journalister tycker, tänker och känner saker, och där våra läsare/tittare/lyssnare vill ha möjlighet att värdera nyheter och reportage utifrån vem som ligger bakom, tror jag att det blir ohållbart att hävda objektivitet.
Jag tror nämligen att de flesta vill ha en person bakom en budskap, och inte ett medieföretag, inte en tidningstitel eller en tevekanal. Man vill veta om Fichtelius är kompis med Persson och bedöma hans reportage utifrån den kunskapen, snarare än man vill avstå från reportaget.