Det här med Piratpartiet igen då.
Först: mitt inlägg igår skrevs som en känslomässig reaktion. Jag var arg och besviken, och har inget egenintresse av att smutskasta Piratpartiet. Jag gillar ju partiet, framförallt finns det många piratpartister, så många att jag inte kan räkna dem alla, som jag respekterar och tycker väldigt mycket om. Som är kloka och som gör ett fantastiskt jobb i kampen för bevarad demokrati och frihet på internet.
Jag tycker att frågorna som Piratpartiet driver är viktiga och jag jublade då de kom in i EU-parlamentet, och har hoppats på att de ska komma in i riksdagen också, för att sätta fokus på viktiga frågor.
Men efter valmanifestet och gårdagens grodor från partiledaren är det något som gnager.
Efter att ha läst protokollet från partimötet igår gnager det än mer.
Framförallt är det den här formuleringen som sätter mina tankar i rörelse:
”Medlemmar föreslår att vi lämnar barnpornografidiskussionen eftersom det är viktigare hur vi framstår än vilka åsikter vi har.”
Jag hade verkligen velat slippa göra den här jämförelsen, men att inte göra det vore att själv blunda och förtränga, och jag skriver för att sätta ord på egna tankar och hoppas få dem ur skallen, hoppas nån någon slags konsensus, finna förmildrande omständigheter.
Men tänk SD. Tänk ett parti som av inte minst piratpartister ses som en varböld som står för motsatta värden. En böld som knappt förtjänar att finnas. Tänk att SD består att ett gäng rasister, människor med dunkla värderingar som många av oss inte vill ta i med tång.
Tänk att SD haft som strategi att inte skylta med sina egentliga åsikter, utan istället putsat fasaden, enligt devisen att ”det är viktigare hur vi framstår än vilka åsikter vi har”.
Och så tänker vi Falkvinge, som ju tycker att innehav av barnporr inte ska vara kriminellt, lika lite som innehav av några andra bilder, pornografi, konst eller kulturella yttringar. Det handlar om konsekvensen av total yttrande- och åsiktsfrihet och den personliga integritet som är Piratpartiets kärna.
Och jag tänker att jag blir inihelvete upprörd över att han kläcker ur sig det, eftersom det ställer sig i vägen för den diskussion vi vill ha, vi alla som sympatiserar med partiets frågor.
Och jag tänker att jag är en hycklare precis som många i SD, jag tänker att den pirat som kläckte ur sig citatet ovan är det, och att vi alla som upprördes över Falkvinge igår är det.
Jag tänker att jag värdesätter ärlighet, att jag tror att ärlighet alltid varar längst. Och så tvivlar jag utifrån gårdagens kalabalik. Det hade ju varit bättre om Falkvinge hållit inne med vad han egentligen tycker. Eftersom avsikterna är goda. Tänker jag och inser hur dumt det låter. Hur dumt det är.
Jag vill ju att SD ska vara raka och stå för vad de vill. Inte kamouflera sina åsikter, utan ge mig och andra väljare en sportslig att veta vad det är vi röstar på.
Och med den viljan måste jag kräva detsamma, önska att det ska gälla alla partier, även när det bättre skulle gynna mina intressen att ligga lågt.
Det vore förmätet att ge sig på SD och tycka att de uppför sig som ulv i fårakläder och samtidigt önska att PP ska göra detsamma, bara för att det passar mig bättre.
Å andra sidan – ett parti består av människor, människor är olika. Alla piratpartister har inte exakt samma åsikter. Alla piratpartister ställer sig inte bakom Falkvinge i fråga om barnporren. Och vad Piratpartiet faktiskt gör, till skillnad från SD, är att de offentliggör detta. De publicerar mötesprotokoll till allmän beskådan, ger mig och andra en chans att förstå komplexiteten.
Tvivlen outas och alla som vill ges möjlighet att delta och utforma partiets politik i ren demokratisk andra. Det känns extremt skönt att konstatera att detta ändå är en stor och avgörande skillnad mellan PP och SD.
Och så läser jag Fredrik Strage och av gnaget i magen blir det bara ett litet litet skav kvar, ett skav som jag tänker är nödvändigt och ett bevis för att jag är en tänkande varelse som inte bara gapar och sväljer, utan ständigt ifrågasätter både mina och andras intentioner och egentliga agendor.
Jag hoppas att det skavet inte ska försvinna, att jag ska fortsätta se med två ögon och våga tänka två tankar samtidigt även då det inte passar mina egna syften.
Det kan ju inte på något vis ses som vägledande eller som något tvärsnitt av befolkningen, även om vissa delar verkar stämma in på seriösa opinionsundersökningar. Som att KD och Centerpartiet hänger löst. Det gläder mig mycket att så få personer har valt att rösta på KD. Sedan önskar jag att SD hängde lika löst som det ser ut i min omröstning, men så är tyvärr inte fallet.
