om ekström, gardell och guillou

Igår såg jag på Twitter att någon aldrig mer skulle köpa en bok skriven av Jonas Gardell, efter den fascinerande texten han skrivit i Sydsvenskan (som jag kommenterat här).

Jag har sett flera andra liknande reaktioner efter hans utspel. Och jag blir verkligen beklämd. Vad är vissa människors problem, med att skilja på sak och person, det ena och det andra, och var finns förståelsen och överseendet?
Det är ju inte som om Gardell ertappats med att ha våldtagit småbarn eller att han styckat prostituerade…

Jag är så himla trött på all elitism från nätentusiaster, som minsann varit med sedan starten och skrattar halvt hånfullt åt nyfrälstas dumma frågor, eller dödar den glädje som spirar hos sådana som nyss upptäckt det fantastiska internetet.

Å ena sidan idiotförklarar man kritiker och sådana som är skeptiska, å andra sidan dissar man alla som vill och försöker för att de inte hänger med tillräckligt och inte ”vet vad de pratar om” för att de inte varit med från början.

Å ena sidan förespråkar man det fria ordet och kärlek genom fildelning, å andra sidan finns ingen som helst kärlek till människor som bär på okunskap, det finns ingen försoning, ingen förståelse. Och värst av allt verkar det vara att höra till dem som ställer sig mitt emellan. De som inte tar tydlig ställning. De som varken är för eller emot. Jag skrev om det här. Och jag slås av det fortfarande. Vissa tog det tydligen väldigt allvarligt och blev mycket upprörda när jag rekommenderade läsning av Andreas Ekströms krönika där han jämförde Piratpartiet med Ny demokrati.

Jag förstår det inte. Andreas Ekström gör det fler journalister borde göra. Han ställer frågor. Han ger inga svar. Han skriver inte folk saker på näsan.

Måste man välja sida?
Jag är grymt imponerad av Piratpartiet. Jag inser potentialen och tycker definitivt att de bör tas på allvar. Och det är det Andreas Ekström gör också. tidigare än många andra journalister i det här landet såg han att Piratpartiet var på väg uppåt och ville lyfta diskussionen, och uppmuntra till granskning. Vad är problemet? Tål inte Piratpartiet granskning? Så illa vill jag inte tro att det är.

I kommentarerna till det här inlägget där Proteus försöker smula sönder Ekström är det någon som idiotförklarar mig för att jag ”backat upp Ekström”.
Förklaringen till att jag ska ha gjort det är lika dum som den är osann.

Jag vill bara göra klart ett par saker;
Jag känner inte Andreas Ekström personligen, möjligen är vi ytligt bekanta. Jag har stor respekt för honom som journalist, och för hans stilism. Han skriver så att jag blir avundsjuk. Jag håller absolut inte alls alltid med honom. Jag tycker att han i många fall är alldeles för PK och ibland lite halvfeg och alldeles för medelklassig för att jag ska känna någon samhörighet med honom.
Men det tar inte ifrån honom det faktum att han är en lyssnande person som försöker ta reda på sakers tillstånd, som är beredd att ändra sig om han blir motbevisad, att han helt enkelt är en genuin journalist.
Jag tror dessutom att han är ganska trevlig och jag skulle inte ha något emot att ta en öl med honom.

Jag gillar inte Jan Guillou. Jag har stor respekt för mycket han uträttat som journalist, och jag kan inte ta ifrån honom att han lyckats bli stormrik på att skriva själlösa romaner.
Han har sagt ett och annat dumt. Jag säger ibland emot.
Men bara för att han av okunskap om internet säger en del dumheter slutar jag inte älska Ondskan, som jag tycker är en riktigt bra bok.
Bara för att han uppför sig som en mansgris stundom slutar jag inte ta honom som människa på allvar.

Jonas Gardell är en lysande författare och predikant. Att han vid sidan av scenen enligt vissa rykten inte är världens trevligaste människa eller att han igår skrev en dum text i Sydsvenskan tar inte ifrån honom det.

Jag måste få fråga er som är så kategoriska och dömande – är ni lika hårda mot era nära vänner, er familj? Om någon närstående plötsligt visar sig ha ”fel” åsikt eller gör ett stort misstag – slutar ni älska den personen då?

Tvingar ni era bekanta att välja sida? Får man aldrig stå i mitten och se saker från flera håll?

fem

Jag börjar nedräkningen idag.
Från och med måndag bloggar jag på ett annat ställe. Också. Jag ska inte lägga ner den här bloggen eller så, bara blogga ännu lite mer.
Förhoppningsvis ska mina erfarenheter av bloggande och mina kunskaper om nätet göra någon liten nytta, annorstädes.
Det betyder att innehållet här förändras litegrann, men inte mycket.

Fram till dess kommer jag att ha fullt upp, med att avsluta en del grejer på jobbet och planera det nya, som inte består bara av bloggande. Jag ska vara med på en teveinspelning som kräver en del förberedelser och så hinna med allt annat, som att betala räkningar och sätta mat på bordet.

Därför hinner jag tyvärr inte ha så bra koll på rättegången som jag skulle vilja, men som tur är finns det ju andra som har det.

Och även om rättegången kanske är mer underhållande till sin natur – glöm inte Dawit Isaak. Allt i livet är inte underhållning.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

helgar medlen ändamålet?

Jag tänker inte gå närmare in på det.
Uppdaterat: Min kollega Marcus däremot gör en rätt kul liknelse.

Blodgivning är något bra.
Piratpartiet har dragit igång en kampanj för att fler ska ge blod.

På så sätt vill man visa att det är något bra om många tillsammans delar med sig.
Själv tänker jag att kampanjen också bidrar till att visa den kraft som finns i de sociala medierna och bloggvärlden.
Ge blod du också!

Här kan du läsa mer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

mest sålda albumet var – gratis

Det är länge sedan jag ägnade mig åt olaglig nedladdning av musik. På den tiden jag gjorde det köpte jag också väldigt mycket mer skivor än jag gör idag. Min alldeles egna teori i fildelningsdiskussionen för flera år sedan var den att fildelning ökar försäljningen. Jag har massor av musikfavoriter och många cd-skivor i min hylla som jag aldrig skulle ägnat en tanke om det inte vore för den musik jag laddat hem för ”provlyssning”.

Det är alltid lika kul att få bekräftelse på att de teorier man har stämmer. För precis ett år sedan var det Radiohead som visade att det lönar sig att ge bort sin musik gratis.

Nu är det Nine Inch Nails Ghost I-IVsom toppar listan över Amazon.coms mest sålda MP3album under fjolåret.
Ett album som funnits tillgängligt alldeles gratis under en Creative Commons-licens.

Fildelning är inte stöld. Fildelning kan vara upphovsrättsintrång, men försök inte för en sekund att få mig att tro att fildelning i sig gör att upphovsrättsinnehavarna till musik inte kan tjäna pengar på sitt jobb. Möjligen kan det ha att göra med vilken sorts fildelning det rör sig om, och den som är girig och snål och vägrar förstå och använda sig av de nya verktygen kommer att förlora på fildelningen, absolut. Medan de som är generösa och anammar den nya tekniken också kommer att kunna profitera på den.

Och näe. Det här betyder inte att jag tänkt bli medlem i Piratpartiet. :)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Reblog this post [with Zemanta]

julmiddag med mymlan

Igår var det julafton. Jag firade i lugn och ro med min mamma och mina barn. Och vid middagen kom Piratpartiet upp som samtalsämne. Jag minns inte riktigt hur vi kom in på det, men plötsligt sade sjuttonåringen: ”Men Piratpartiet är det som ligger närmast till hands att jag ska rösta på.”

Jag blev förvånad. Kanske mest för att han alltid varit väldigt politiskt intresserad, och för att han aldrig någonsin nämnt Piratpartiet som intressant. Han har däremot varit medlem i Centerpartiet…

Han är medveten och engagerad. Han hängde med i FRA-debatten i somras, och han är helt klart införstådd med vad Ipred-lagen innebär vad gäller överstatlighet och fel personers möjlighet att kontrollera andra personer. Och just de båda frågorna är anledningen till att han säger sig vilja rösta på Piratpartiet.

Jag slängde då fram de argument som Andreas Ekström tar upp här. Framförallt påtalar han faran med Piratpartiet som vågmästare.

Ekström menar att man kan rösta på Piratpartiet om man tycker att gratis och laglig fildelning är den viktigaste frågan och struntar i allt annat.
Nog för att jag tycker att Ekström är riktigt klar i huvudet och har sina poänger, men här skulle jag ändå påstå att han överdriver farorna.

Han drar upp exempel som svenska trupper i Afghanistan och frågan om Sverige ska gå med i Nato. Och så a-kassan. Och det är just det. De flesta som röstar tänker mindre på trupper i Afghanistan och mer på sin egen plånbok. Var och en står sig själv närmast. Därför är det ofta kortsiktigt tänk som gäller egna villalånen eller sjukförsäkringen som avgör hur folk röstar. Knappast frågan om svenskt medlemsskap i Nato.
Själv taktikröstade jag innan Sverige gick med i EU, på ett av de två aktuella partierna som var mot EU. Jag ansåg att det var en så viktig fråga att den överskuggade alla andra.

Därför ser jag inget fel i att rösta på Piratpartiet om man ser demokrati, yttrandefrihet och personlig integritet som viktiga frågor. Att de frågorna seglat upp som Piratpartiets viktigaste under det här året fastän partiet fötts ur en rörelse som vill att allt ska vara gratis och omöjligt att kontrollera – är det egentligen viktigt?
Med tanke på nära de båda politiska blocken i Sverige står varandra i sin politik – är det egentligen intressant vem som styr Sverige? Vilken är den största risken man tar med Piratpartiet som vågmästare?

När jag röstade mot EU så såg jag en viss självständighet och möjlighet att arbeta för demokrati i Sverige enligt den undervisning jag fått under min uppväxt om demokrati som betydligt viktigare än frågan om a-kassenivåer och sänkta skatter. Sådant är väl ändå sekundärt i relation till demokratiska värderingar?

Piratpartiet har fötts ur en rörelse som vill att fildelning ska bli laglig. Men så bra då. De har inga svar på frågor om upphovsrätt eller hur den ska beivras, de har inga svar på hur artister och kreatörer ska få betalat. Men so what? Som vågmästare i riksdagen kommer de kanske att tvingas fundera över de frågorna, och framförallt – tvinga andra att fundera över dem. Och det är frågor som de fakto måste lösas. Vi måste hitta ett nytt sätt att förhålla oss till både upphovsrätt och teknik som gör det möjligt att sprida vad som helst hur snabbt som helst. Vi måste hitta ett sätt att förhålla oss till internet. Och vilka är väl bättre skickade att lyfta de frågorna än just Piratpartiet vars hela väsen fötts, lever och frodas på nätet?

Jag säger inte att jag tänker rösta på Piratpartiet. Jag säger inte att jag tycker att de är ett bra alternativ. Men jag tror inte att de är så farliga som Andreas Ekström försöker få det till.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

vad är egentligen en pirat?

En sak som jag är väldigt stolt över är alla kommentarer jag får här i bloggen. Inte sällan händer det att folk länkar hit och skriver något i stil med att ”inlägget är bra, men det är i diskussionen i kommentarerna man hittar den bästa läsningen”.
Och ja, jag tycker att det är fantastiskt roligt. Jag tycker om att resonera, diskutera och allra mest tycker jag om när diskussionen lever av sig själv även när jag själv kliver av.
Jag tycker om när folk reagerar på det jag skriver. Såklart.

Igår fick jag en kommentar från en ”Rikard” som jag känner att jag vill lyfta upp i ett eget inlägg. Inte minst för att jag vet att många inte läser kommentarer, men denna var så intressant att jag skulle vilja höra fler synpunkter.

Det handlar alltså om namnet Piratpartiet.
Andreas Ekström skriver som kommentar till sitt eget inlägg:

Om man väljer att döpa hela sitt parti efter en kriminell verksamhet, piratverksamhet, och så dessutom göra en partisymbol som flirtar med piratflagg – ja, då hamnar man med fet marginal på den vulgärestetiska sidan.
Jag kan tycka att det är synd att Piratpartiet heter som det heter, även om det är ett snärtigt namn. Med ett seriösare namn hade både diskussion och acceptans för ren idédiskussion förmodligen varit lättare att nå. Det gissar jag, i alla fall.

Något jag refererade till här.

Rikard kommenterade det, och jag svarade. Mitt svar löd som följer:

Det jag säger är inte att Piraterna uppmanar till kriminell verksamhet, det jag säger är att det parti som väljer att ha ett namn vars betydelse syftar till kriminell verksamhet kanske får finna sig i att folk missförstår budskapet?
Pirater ( i ursprungsbetydelsen) är de fakto en slags rövare, tjuvar, folk som överfaller och slår ner och stjäl, typ.

Och Rikard svarade så här:

Jag förstår vad du menar och jag försöker förklara varför man kan kan försvara namnet med motsatt anledning.
Fråga dig själv vem eller vilka som började kalla kopiering för piratverksamhet och vilket syfte de kan ha haft med det. Kan det ha varit så enkelt att de ville associera kopiering och upphovsrättsbrott med de rövare och tjuvar som du talar om?

Detta skedde långt före något Piratparti hade sett dagens ljus. Det blir extra komiskt när man betänker att det är väldigt OK att dra in stora pengar på filmer och kringprodukter på pirattema där Depp och andra framställs som hjältar ;-)

Nå, vad jag försökte förklara vad att om man ser kopiering som något för samhället positivt eller åtminstone som något det inte är proportionellt att inskränka rättigheter och försämra rättsprinciper för att stävja, då har man två val.

Antingen låter man Upphovsrättens tillskyndare ha tolkningsföreträde och låter dem definiera kopieringen som stöld och pirateri. Eller så kopierar man deras term och vänder den till något positivt (mer i Jack Sparrows anda).

Man kan naturligtvis se detta som ett problem om man utgår från att alla associerar pirater till paramilitära våldsverkare utanför Somalias kust (dvs hjälper till och bekräftar Upphovsrättens tillskyndares ordval som något stigmatiserande och moraliskt förkastligt).

Men man kan också se det som en möjlighet till dialog när folk hajar till och undrar “varför kallar ni er pirater? det är ju ett slags rövare som överfaller och stjäl?”.

Nu har dialogen på sina håll inte gått så bra som du och andra uppmärksammat och det ska piratrörelsen egentligen vara tacksam för.

En annan poäng som jag försökte få fram var att iom att man anammar epitetet pirat och applicerar det på en rörelse som står för något (som man upplever som) positivt, dvs försöker omdefiniera ordet pirat till något mer hedervärt än plundrande mördare, så får “motståndarna” ett språkligt problem. Reaktionen blir att motståndarna får anta lägret som för fram det negativa budskapet:

“Stoppa piraterna!”, “Anti-Piratbyrån”, “Rensa upp i piratträsket” osv. Genom att piratpartiet kopierat och remixat innebörden på pirat-ordet så blir man på köpet en antites till antipiratbyrån.

Antiupphovsrättspartiet hade varit mycket illa som partinamn. Dels för att det har det fula och negativa anti-ordet till prefix, och inte minst för att partiet (PP) inte alls är emot upphovsrätt.

Antistorebrorspartiet, antiövervakningspartiet osv hade lidit av samma problem, anti-sjukan.

Vad piratpartiet har gjort är att se den röda tråden i senaste årens lagförslag som går ut på att reglera, övervaka och registrera folks verksamhet på internet i synnerhet och i samhället i allmänhet. Hur hänger detta ihop med upphovsrätt? Det är tydligen något som Piratpartiet misslyckats med att kommunicera på ett pedagogiskt vis.

Först gnäller de om FRA, sedan om “fildelningslagen” IPRED. Hur ska de ha det? Är de tydligen “anti” i alla fall? Och vad har fildelning med FRA att göra?

Så varför är en Pirat i partiets nya positiva bemärkelse motståndare till såväl övervakning som långtgående befogenheter för att beivra upphovsrättsbrott på internet (det som vissa kallar exempelvis “fuldelning”, andra “fildelning” eller rätt och slätt “kopiering”)?

IPRED var i sig ett tacksamt mål för piratskeppets bredsida. Det innehöll många rättsprincipiella problem som fick flera jurister och dataexperter att hissa karantänsflagg och sända nödraketer. Därom är vi ju överens, eller hur?

Men vad Piraterna vill kommunicera (men tydligen missar eftersom man i stridens hetta ser rött när man hör stöldanalogin och ofta fastnar där) är att vårt dagliga användande av Internet är något av internationellt fredat vatten. Man anser att Internet bör förbli ett dumt protokoll som inte låter sig regleras, övervakas, censureras eller styras. Varför?

Själva storheten med Internet är just att det inte tar ställning till vad som skyfflas fram och tillbaka på det. Det är detta, nätneutraliteten, som gör att det är så lämpligt att bygga värde på! Men värde byggs inte in i Internet, det byggs på dess ändpunkter! Och endpunkterna, det är vi, människorna. Internet är ingenting utan dess många slutpunkter. Varje reglering och förminskning av Internet är en reglering av vad vi, människorna som skyfflar bitar fram och tillbaka över nätet, kan och får göra.

Vidare undrar Piratpartiet retoriskt, om regleringen med IPRED-liknande konstruktioner leder till att fildelningen bara byter skepnad och form på Internet eller i samhället, hur långt är Upphovsrättens försvarare beredda att gå för att stoppa det nästa gång?

Jag kan som ett exempel ta mina två tonårsdöttrar. De kopierar filer uteslutande via MSN (som är ett protokoll för privat kommunikation) och via Bluetooth (som är ett trådlöst protokoll) på sina mobiltelefoner. De ser det inte ens som “Fildelning”. De önskar sig musiktelefoner och fyller dem med innehåll som de byter med varandra.

Hur exakt ska man förhindra att högstadieelever byter musikfiler på skolgården (ibland utan att ens veta vems telefon det är de kopierar ifrån)? Det finns flera tänkbara svar på denna retoriska fråga. Man kan förbjuda Bluetooth som protokoll på mobiler. Man kan förbjuda mobiltelefoner med musikspelare. Man kan slumpvis kontrollera innehållet i mobiltelefoner och kräva kvitto på alla musikfiler, osv.

Hur stoppa kopiering över MSN? Man kan ställa sig mellan två som kommunicerar över MSN och inspektera vad de kommunicerar. Är det en musikfil, så begär man ut identiteten på kommunikatörerna och stämmer dem på ersättning.

Vad Piratpartiet föreslår är att man tillvaratar möjligheterna som det oreglerade Internet har (ja, man måste vara modig och våga sluta oroa sig för att Internet är ett moras som kommer leda till mänsklighetens undergång för att göra detta) och reformerar upphovsrätten till att tillåta kopiering då detta sker utan försörjningssyfte (inte som affärsverksamhet).

Detta eftersom alternativet, att förminska Internet till en avlyssnad och reglerad telefonledning, innebär inte bara att storheten med Internet går förlorad (storheten ligger i att det är ett dumt protokoll på vilket vi kan bygga vilka tjänster som helst, t ex tjänster för att lagligt tjäna pengar på gratis musik) utan även innebär att mänskliga rättigheter som rätten att kommunicera privat, rätten att inte oroa sig för att det man kommunicerar uppfattas som olagligt och kommer att straffas – för att nämna något – går förlorade.

Därför, anser Piratpartiet, att upphovsrätten – i det digitala samhället Internet – mycket väl hänger ihop med övervakningslagar och integritetskränkande datalagring.

Detta är i vart fall min tolkning av Piratpartiet och dess namnval. Debatten är öppen och jag ser det som positivt om andra pirater eller anti-pirater, eller bara vanligt folk som håller med om piraterna i vissa frågor bemöter detta eller sågar det i småbitar i höjd med mina fotknölar. Genom debatten och dialogen förstår vi samhället från pirater till laglobby.

Mitt svar på den kommentaren måste bli i princip det jag svarade först. (och jag håller mig till namnfrågan, även om jag ville publicera hela kommentaren då jag tycker den var intressant och inte minst blir jag impad över engagemanget och tiden Rikard tagit sig att skriva den) Oavsett tanken bakom, oavsett historien, så betyder pirat detsamma som sjörövare, om man ska tro Wikipedia som faktiskt omdirigerar en sökning på ordet”pirat” till ”sjöröveri”. Vidare kan man läsa:

Ordet pirat kommer av det latinska ordet pirata, som härstammar från det grekiska ordet piera som betyder: ”försöka”, ”angripa” från roten preil, som betyder ”fara”. En av de äldsta definitionerna av ordet pirat, pirate, som förekommer i engelska lexikon fastslår att ordet är identiskt med ”ett slags skepp”.
Svenska Akademiens ordbok ger en breddad användning av termen pirat i här åsyftat betydelse – ”sjörövare, under stundom även sjörövarfartyg; förr kunde ordet också betyda kapare”. 1800-talsromantikern Samuel Taylor Coleridges definition av termen pirat: ”ingen människa är pirat om inte hans samtid enas om att kalla honom det”, är kanske den mest beständiga i sammanhanget.

Men. Och det här är viktigt. Ett ord är ett ord. Betydelser av ord förändras utifrån hur de används. Ta ett sådant ord som ”Neger” som av olika anledningar inte anses rumsrent att använda fastän det i sitt ursprung betyder ungefär ”Svart”.
(Ett annat aktuellt ord är tidning, som egentligen betyder nyhet men kommit att likställas med tryckt text på papper)

Ingen önskar hellre än jag att människor inte lät sig förblindas eller skapa förutfattade meningar på grund av ett namn. Men såna är vi människor. Vare sig vi talar namn på personer, företag eller partier, så har vi våra egna erfarenheter och associationer som påverkar bilden av den eller det som bär namnet. Och än så länge – och kanske mer aktuellt än på länge – förknippas ordet pirat med sjöröveri och kriminalitet.
Dessutom blir det svårt för Piratpartisterna att hävda att fildelning inte är en viktig fråga för dem, när de valt ett namn som förutom att det syftar till kriminiell verksamhet också kommit att bli synonymt med just fildelare.

Naturligtvis kan sådana ”första intryck” slipas bort med tiden. Om Piratpartiet i längden visar att de är mer än förespråkare för kriminell fildelning och mer seriösa än namnet ger intryck av, då kommer också namnet att förefalla kanske lite dumt, men knappast påverka folks intryck av partiet.

Men sådan attitydförändring tar tid.

Jag är rädd att du Rikard är lite naiv och har lite för höga tankar om andra människors förmåga, lust eller vilja att tänka ett varv extra.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Reblog this post [with Zemanta]

fjärde advent

Idag tänker jag inte skriva om Piratpartiet.
Läs Niclas istället.
Och så har Piratpartisten Mattias Bjärnemalm skrivit ett nyanserat och bra inlägg baserat på den Sifoundersökning som presenterades igår.

Han avslutar med att kort kommentera diskussionen som pågått de senaste dagarna:

Min största oro när det gäller Piratpartiet är att vi på sikt ska bli lika navelskådande och introverta som de etablerade partierna har blivit, men debatten som varit ger mig gott hopp om att vi kan undvika att kliva i den fällan. För att vi ska lyckas med det krävs att alla ni som rör er här ute på nätet bemödar er om att granska och kritisera oss. Även om vi ibland blir en smula bitska när ni träffar en öm tå.

Dagens Spotifylista hittar ni här.

Och har du inte Spotify kan du skynda dig att ta den här koden och skapa ett konto på spotify.com: 2i5fqZehMTkCcRRK

Läs även andra bloggares åsikter om