mest sålda albumet var – gratis

Det är länge sedan jag ägnade mig åt olaglig nedladdning av musik. På den tiden jag gjorde det köpte jag också väldigt mycket mer skivor än jag gör idag. Min alldeles egna teori i fildelningsdiskussionen för flera år sedan var den att fildelning ökar försäljningen. Jag har massor av musikfavoriter och många cd-skivor i min hylla som jag aldrig skulle ägnat en tanke om det inte vore för den musik jag laddat hem för ”provlyssning”.

Det är alltid lika kul att få bekräftelse på att de teorier man har stämmer. För precis ett år sedan var det Radiohead som visade att det lönar sig att ge bort sin musik gratis.

Nu är det Nine Inch Nails Ghost I-IVsom toppar listan över Amazon.coms mest sålda MP3album under fjolåret.
Ett album som funnits tillgängligt alldeles gratis under en Creative Commons-licens.

Fildelning är inte stöld. Fildelning kan vara upphovsrättsintrång, men försök inte för en sekund att få mig att tro att fildelning i sig gör att upphovsrättsinnehavarna till musik inte kan tjäna pengar på sitt jobb. Möjligen kan det ha att göra med vilken sorts fildelning det rör sig om, och den som är girig och snål och vägrar förstå och använda sig av de nya verktygen kommer att förlora på fildelningen, absolut. Medan de som är generösa och anammar den nya tekniken också kommer att kunna profitera på den.

Och näe. Det här betyder inte att jag tänkt bli medlem i Piratpartiet. :)

Läs även andra bloggares åsikter om Chris Anderson, Free, Ninch Inch Nails, Radiohead, Fildelning

julmiddag med mymlan

Igår var det julafton. Jag firade i lugn och ro med min mamma och mina barn. Och vid middagen kom Piratpartiet upp som samtalsämne. Jag minns inte riktigt hur vi kom in på det, men plötsligt sade sjuttonåringen: ”Men Piratpartiet är det som ligger närmast till hands att jag ska rösta på.”

Jag blev förvånad. Kanske mest för att han alltid varit väldigt politiskt intresserad, och för att han aldrig någonsin nämnt Piratpartiet som intressant. Han har däremot varit medlem i Centerpartiet…

Han är medveten och engagerad. Han hängde med i FRA-debatten i somras, och han är helt klart införstådd med vad Ipred-lagen innebär vad gäller överstatlighet och fel personers möjlighet att kontrollera andra personer. Och just de båda frågorna är anledningen till att han säger sig vilja rösta på Piratpartiet.

Jag slängde då fram de argument som Andreas Ekström tar upp här. Framförallt påtalar han faran med Piratpartiet som vågmästare.

Ekström menar att man kan rösta på Piratpartiet om man tycker att gratis och laglig fildelning är den viktigaste frågan och struntar i allt annat.
Nog för att jag tycker att Ekström är riktigt klar i huvudet och har sina poänger, men här skulle jag ändå påstå att han överdriver farorna.

Han drar upp exempel som svenska trupper i Afghanistan och frågan om Sverige ska gå med i Nato. Och så a-kassan. Och det är just det. De flesta som röstar tänker mindre på trupper i Afghanistan och mer på sin egen plånbok. Var och en står sig själv närmast. Därför är det ofta kortsiktigt tänk som gäller egna villalånen eller sjukförsäkringen som avgör hur folk röstar. Knappast frågan om svenskt medlemsskap i Nato.
Själv taktikröstade jag innan Sverige gick med i EU, på ett av de två aktuella partierna som var mot EU. Jag ansåg att det var en så viktig fråga att den överskuggade alla andra.

Därför ser jag inget fel i att rösta på Piratpartiet om man ser demokrati, yttrandefrihet och personlig integritet som viktiga frågor. Att de frågorna seglat upp som Piratpartiets viktigaste under det här året fastän partiet fötts ur en rörelse som vill att allt ska vara gratis och omöjligt att kontrollera – är det egentligen viktigt?
Med tanke på nära de båda politiska blocken i Sverige står varandra i sin politik – är det egentligen intressant vem som styr Sverige? Vilken är den största risken man tar med Piratpartiet som vågmästare?

När jag röstade mot EU så såg jag en viss självständighet och möjlighet att arbeta för demokrati i Sverige enligt den undervisning jag fått under min uppväxt om demokrati som betydligt viktigare än frågan om a-kassenivåer och sänkta skatter. Sådant är väl ändå sekundärt i relation till demokratiska värderingar?

Piratpartiet har fötts ur en rörelse som vill att fildelning ska bli laglig. Men så bra då. De har inga svar på frågor om upphovsrätt eller hur den ska beivras, de har inga svar på hur artister och kreatörer ska få betalat. Men so what? Som vågmästare i riksdagen kommer de kanske att tvingas fundera över de frågorna, och framförallt – tvinga andra att fundera över dem. Och det är frågor som de fakto måste lösas. Vi måste hitta ett nytt sätt att förhålla oss till både upphovsrätt och teknik som gör det möjligt att sprida vad som helst hur snabbt som helst. Vi måste hitta ett sätt att förhålla oss till internet. Och vilka är väl bättre skickade att lyfta de frågorna än just Piratpartiet vars hela väsen fötts, lever och frodas på nätet?

Jag säger inte att jag tänker rösta på Piratpartiet. Jag säger inte att jag tycker att de är ett bra alternativ. Men jag tror inte att de är så farliga som Andreas Ekström försöker få det till.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Andreas Ekström, Julmiddag, Demokrati

vad är egentligen en pirat?

En sak som jag är väldigt stolt över är alla kommentarer jag får här i bloggen. Inte sällan händer det att folk länkar hit och skriver något i stil med att ”inlägget är bra, men det är i diskussionen i kommentarerna man hittar den bästa läsningen”.
Och ja, jag tycker att det är fantastiskt roligt. Jag tycker om att resonera, diskutera och allra mest tycker jag om när diskussionen lever av sig själv även när jag själv kliver av.
Jag tycker om när folk reagerar på det jag skriver. Såklart.

Igår fick jag en kommentar från en ”Rikard” som jag känner att jag vill lyfta upp i ett eget inlägg. Inte minst för att jag vet att många inte läser kommentarer, men denna var så intressant att jag skulle vilja höra fler synpunkter.

Det handlar alltså om namnet Piratpartiet.
Andreas Ekström skriver som kommentar till sitt eget inlägg:

Om man väljer att döpa hela sitt parti efter en kriminell verksamhet, piratverksamhet, och så dessutom göra en partisymbol som flirtar med piratflagg – ja, då hamnar man med fet marginal på den vulgärestetiska sidan.
Jag kan tycka att det är synd att Piratpartiet heter som det heter, även om det är ett snärtigt namn. Med ett seriösare namn hade både diskussion och acceptans för ren idédiskussion förmodligen varit lättare att nå. Det gissar jag, i alla fall.

Något jag refererade till här.

Rikard kommenterade det, och jag svarade. Mitt svar löd som följer:

Det jag säger är inte att Piraterna uppmanar till kriminell verksamhet, det jag säger är att det parti som väljer att ha ett namn vars betydelse syftar till kriminell verksamhet kanske får finna sig i att folk missförstår budskapet?
Pirater ( i ursprungsbetydelsen) är de fakto en slags rövare, tjuvar, folk som överfaller och slår ner och stjäl, typ.

Och Rikard svarade så här:

Jag förstår vad du menar och jag försöker förklara varför man kan kan försvara namnet med motsatt anledning.
Fråga dig själv vem eller vilka som började kalla kopiering för piratverksamhet och vilket syfte de kan ha haft med det. Kan det ha varit så enkelt att de ville associera kopiering och upphovsrättsbrott med de rövare och tjuvar som du talar om?

Detta skedde långt före något Piratparti hade sett dagens ljus. Det blir extra komiskt när man betänker att det är väldigt OK att dra in stora pengar på filmer och kringprodukter på pirattema där Depp och andra framställs som hjältar ;-)

Nå, vad jag försökte förklara vad att om man ser kopiering som något för samhället positivt eller åtminstone som något det inte är proportionellt att inskränka rättigheter och försämra rättsprinciper för att stävja, då har man två val.

Antingen låter man Upphovsrättens tillskyndare ha tolkningsföreträde och låter dem definiera kopieringen som stöld och pirateri. Eller så kopierar man deras term och vänder den till något positivt (mer i Jack Sparrows anda).

Man kan naturligtvis se detta som ett problem om man utgår från att alla associerar pirater till paramilitära våldsverkare utanför Somalias kust (dvs hjälper till och bekräftar Upphovsrättens tillskyndares ordval som något stigmatiserande och moraliskt förkastligt).

Men man kan också se det som en möjlighet till dialog när folk hajar till och undrar “varför kallar ni er pirater? det är ju ett slags rövare som överfaller och stjäl?”.

Nu har dialogen på sina håll inte gått så bra som du och andra uppmärksammat och det ska piratrörelsen egentligen vara tacksam för.

En annan poäng som jag försökte få fram var att iom att man anammar epitetet pirat och applicerar det på en rörelse som står för något (som man upplever som) positivt, dvs försöker omdefiniera ordet pirat till något mer hedervärt än plundrande mördare, så får “motståndarna” ett språkligt problem. Reaktionen blir att motståndarna får anta lägret som för fram det negativa budskapet:

“Stoppa piraterna!”, “Anti-Piratbyrån”, “Rensa upp i piratträsket” osv. Genom att piratpartiet kopierat och remixat innebörden på pirat-ordet så blir man på köpet en antites till antipiratbyrån.

Antiupphovsrättspartiet hade varit mycket illa som partinamn. Dels för att det har det fula och negativa anti-ordet till prefix, och inte minst för att partiet (PP) inte alls är emot upphovsrätt.

Antistorebrorspartiet, antiövervakningspartiet osv hade lidit av samma problem, anti-sjukan.

Vad piratpartiet har gjort är att se den röda tråden i senaste årens lagförslag som går ut på att reglera, övervaka och registrera folks verksamhet på internet i synnerhet och i samhället i allmänhet. Hur hänger detta ihop med upphovsrätt? Det är tydligen något som Piratpartiet misslyckats med att kommunicera på ett pedagogiskt vis.

Först gnäller de om FRA, sedan om “fildelningslagen” IPRED. Hur ska de ha det? Är de tydligen “anti” i alla fall? Och vad har fildelning med FRA att göra?

Så varför är en Pirat i partiets nya positiva bemärkelse motståndare till såväl övervakning som långtgående befogenheter för att beivra upphovsrättsbrott på internet (det som vissa kallar exempelvis “fuldelning”, andra “fildelning” eller rätt och slätt “kopiering”)?

IPRED var i sig ett tacksamt mål för piratskeppets bredsida. Det innehöll många rättsprincipiella problem som fick flera jurister och dataexperter att hissa karantänsflagg och sända nödraketer. Därom är vi ju överens, eller hur?

Men vad Piraterna vill kommunicera (men tydligen missar eftersom man i stridens hetta ser rött när man hör stöldanalogin och ofta fastnar där) är att vårt dagliga användande av Internet är något av internationellt fredat vatten. Man anser att Internet bör förbli ett dumt protokoll som inte låter sig regleras, övervakas, censureras eller styras. Varför?

Själva storheten med Internet är just att det inte tar ställning till vad som skyfflas fram och tillbaka på det. Det är detta, nätneutraliteten, som gör att det är så lämpligt att bygga värde på! Men värde byggs inte in i Internet, det byggs på dess ändpunkter! Och endpunkterna, det är vi, människorna. Internet är ingenting utan dess många slutpunkter. Varje reglering och förminskning av Internet är en reglering av vad vi, människorna som skyfflar bitar fram och tillbaka över nätet, kan och får göra.

Vidare undrar Piratpartiet retoriskt, om regleringen med IPRED-liknande konstruktioner leder till att fildelningen bara byter skepnad och form på Internet eller i samhället, hur långt är Upphovsrättens försvarare beredda att gå för att stoppa det nästa gång?

Jag kan som ett exempel ta mina två tonårsdöttrar. De kopierar filer uteslutande via MSN (som är ett protokoll för privat kommunikation) och via Bluetooth (som är ett trådlöst protokoll) på sina mobiltelefoner. De ser det inte ens som “Fildelning”. De önskar sig musiktelefoner och fyller dem med innehåll som de byter med varandra.

Hur exakt ska man förhindra att högstadieelever byter musikfiler på skolgården (ibland utan att ens veta vems telefon det är de kopierar ifrån)? Det finns flera tänkbara svar på denna retoriska fråga. Man kan förbjuda Bluetooth som protokoll på mobiler. Man kan förbjuda mobiltelefoner med musikspelare. Man kan slumpvis kontrollera innehållet i mobiltelefoner och kräva kvitto på alla musikfiler, osv.

Hur stoppa kopiering över MSN? Man kan ställa sig mellan två som kommunicerar över MSN och inspektera vad de kommunicerar. Är det en musikfil, så begär man ut identiteten på kommunikatörerna och stämmer dem på ersättning.

Vad Piratpartiet föreslår är att man tillvaratar möjligheterna som det oreglerade Internet har (ja, man måste vara modig och våga sluta oroa sig för att Internet är ett moras som kommer leda till mänsklighetens undergång för att göra detta) och reformerar upphovsrätten till att tillåta kopiering då detta sker utan försörjningssyfte (inte som affärsverksamhet).

Detta eftersom alternativet, att förminska Internet till en avlyssnad och reglerad telefonledning, innebär inte bara att storheten med Internet går förlorad (storheten ligger i att det är ett dumt protokoll på vilket vi kan bygga vilka tjänster som helst, t ex tjänster för att lagligt tjäna pengar på gratis musik) utan även innebär att mänskliga rättigheter som rätten att kommunicera privat, rätten att inte oroa sig för att det man kommunicerar uppfattas som olagligt och kommer att straffas – för att nämna något – går förlorade.

Därför, anser Piratpartiet, att upphovsrätten – i det digitala samhället Internet – mycket väl hänger ihop med övervakningslagar och integritetskränkande datalagring.

Detta är i vart fall min tolkning av Piratpartiet och dess namnval. Debatten är öppen och jag ser det som positivt om andra pirater eller anti-pirater, eller bara vanligt folk som håller med om piraterna i vissa frågor bemöter detta eller sågar det i småbitar i höjd med mina fotknölar. Genom debatten och dialogen förstår vi samhället från pirater till laglobby.

Mitt svar på den kommentaren måste bli i princip det jag svarade först. (och jag håller mig till namnfrågan, även om jag ville publicera hela kommentaren då jag tycker den var intressant och inte minst blir jag impad över engagemanget och tiden Rikard tagit sig att skriva den) Oavsett tanken bakom, oavsett historien, så betyder pirat detsamma som sjörövare, om man ska tro Wikipedia som faktiskt omdirigerar en sökning på ordet”pirat” till ”sjöröveri”. Vidare kan man läsa:

Ordet pirat kommer av det latinska ordet pirata, som härstammar från det grekiska ordet piera som betyder: ”försöka”, ”angripa” från roten preil, som betyder ”fara”. En av de äldsta definitionerna av ordet pirat, pirate, som förekommer i engelska lexikon fastslår att ordet är identiskt med ”ett slags skepp”.
Svenska Akademiens ordbok ger en breddad användning av termen pirat i här åsyftat betydelse – ”sjörövare, under stundom även sjörövarfartyg; förr kunde ordet också betyda kapare”. 1800-talsromantikern Samuel Taylor Coleridges definition av termen pirat: ”ingen människa är pirat om inte hans samtid enas om att kalla honom det”, är kanske den mest beständiga i sammanhanget.

Men. Och det här är viktigt. Ett ord är ett ord. Betydelser av ord förändras utifrån hur de används. Ta ett sådant ord som ”Neger” som av olika anledningar inte anses rumsrent att använda fastän det i sitt ursprung betyder ungefär ”Svart”.
(Ett annat aktuellt ord är tidning, som egentligen betyder nyhet men kommit att likställas med tryckt text på papper)

Ingen önskar hellre än jag att människor inte lät sig förblindas eller skapa förutfattade meningar på grund av ett namn. Men såna är vi människor. Vare sig vi talar namn på personer, företag eller partier, så har vi våra egna erfarenheter och associationer som påverkar bilden av den eller det som bär namnet. Och än så länge – och kanske mer aktuellt än på länge – förknippas ordet pirat med sjöröveri och kriminalitet.
Dessutom blir det svårt för Piratpartisterna att hävda att fildelning inte är en viktig fråga för dem, när de valt ett namn som förutom att det syftar till kriminiell verksamhet också kommit att bli synonymt med just fildelare.

Naturligtvis kan sådana ”första intryck” slipas bort med tiden. Om Piratpartiet i längden visar att de är mer än förespråkare för kriminell fildelning och mer seriösa än namnet ger intryck av, då kommer också namnet att förefalla kanske lite dumt, men knappast påverka folks intryck av partiet.

Men sådan attitydförändring tar tid.

Jag är rädd att du Rikard är lite naiv och har lite för höga tankar om andra människors förmåga, lust eller vilja att tänka ett varv extra.

Läs även andra bloggares åsikter om PIratpartiet, Pirat,

fjärde advent

Idag tänker jag inte skriva om Piratpartiet.
Läs Niclas istället.
Och så har Piratpartisten Mattias Bjärnemalm skrivit ett nyanserat och bra inlägg baserat på den Sifoundersökning som presenterades igår.

Han avslutar med att kort kommentera diskussionen som pågått de senaste dagarna:

Min största oro när det gäller Piratpartiet är att vi på sikt ska bli lika navelskådande och introverta som de etablerade partierna har blivit, men debatten som varit ger mig gott hopp om att vi kan undvika att kliva i den fällan. För att vi ska lyckas med det krävs att alla ni som rör er här ute på nätet bemödar er om att granska och kritisera oss. Även om vi ibland blir en smula bitska när ni träffar en öm tå.

Dagens Spotifylista hittar ni här.

Och har du inte Spotify kan du skynda dig att ta den här koden och skapa ett konto på spotify.com: 2i5fqZehMTkCcRRK

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet

det kom ett brev…

…eller kanske snarare ett mejl.
Från Emma Opassande. Det är ganska långt och jag har skrivit ett ännu längre svar där jag också bemöter ett inlägg skrivet hos Thomas Tvivlaren. Det är väldigt styltigt skrivet (mitt svar alltså) så om du inte är extremt intresserad av ställningskrig eller min syn på Piratpartiet eller svartvita diskussioner kan du hoppa detta. Inläggen som Emma relaterar till finns här och här.

Då kör vi. Här är Emmas mejl:

Jag tänkte lägga in detta som kommentar — men insåg att det kan finnas visst pedagogiskt värde att skicka detta som ett mail istället. Du gör det nämligen väldigt svårt att bemöta dina kommentarer och din kritik, för du har råkat färga det som att om man säger emot, är man per definition gapig och hetsig. Men jag vill ändå få möjligheten att berätta för dig hur jag upplever det DU har skrivit, i jämförelse med din upplevelse av pirater.

Alltså; du länkar till en kommentar hos mig som jag inte uppfattar anklagar varken dig eller Niclas (inte säker på hur han hamnade i detta) — för någonting alls. En allmänt hållen kommentar du tar åt dig av, och presenterar som ett exempel för hur ”piratpartisterna är”. Kommentaren känns långt mer mångtydig, än att du och andra individuella bloggare var den specifika poängen, om man nu bortser från att han ville dela med sig av ett fredsbudskap.

Om jag säger det riskerar jag samtidigt att göra en ”case in point” för ditt resonemang — eftersom det underförstått innebär att jag är fel ute som bemöter det. Det blir ett cirkelargument av världsklass, och jag vet tammesjutton inte hur det ska hanteras. ”Om du bemöter detta, är du per definition fel ute.” Samma slags problem man kan se i piraters frustration online.

Jag är glad för den självkritiska diskussion som uppstod delvis iom ditt inlägg (trots att du påstår motsatsen först, men rektifierar det senare, så fine). Men jag kan inte låta mig bakbindas argumentationstekniskt heller; att jag inte får reagera för då blir jag per automatik hetsig enligt spelreglerna du ställer upp. Jag tycker det är skittråkigt, rent ut sagt.

Det jag tycker blir jobbigt är att det blir ett auktoritärt sätt att se det — piratpartister behöver tuktas. Direkt börjar moment 22-karusellen — omyndigförklarar man människor och samtidigt säger att det är fel av dem att reagera, hur hade du tänkt dig att man ska bemöta det? Eller är det verkligen så att du tycker att du besitter den enda riktiga sanningen, till skillnad från alla andra som felaktigt upplever sig inneha densamma? (Jag hoppas att det ofrivilligt humoristiska i den sista meningen.)

För det trodde jag diskussionen handlade om egentligen. Att var och en sitter på sin lilla bit av sanning, vilket inte förminskar någon annans uppfattning om sin bit. Respekt alltså, och mittfåra och allt det där. Och kanske hur svårt det är för oss alla att förhålla oss till det.

Jaja, vi är ju alla människor. Faktiskt. De flesta av oss vuxna till och med.

//emma

Så jag tänkte att det är väl kanske bäst att jag försöker svara på det, och eftersom det är en del i en offentlig diskussion gör jag det här istället för via mejl. Och ja, emma har okejat att jag publicerar det hon skrev.

Jag tar det punkt för punkt, för att om möjligt minska eventuell förvirring och inte skapa fler missförstånd.

Du gör det nämligen väldigt svårt att bemöta dina kommentarer och din kritik, för du har råkat färga det som att om man säger emot, är man per definition gapig och hetsig.

Det här känns märkligt att läsa. Förstår inte helt. Eller: med tanke på raderna som följer så gör jag det. Vi talar känslor här. Starka, sådana man känner när man har ett starkt engagemang i något. För jag har inte pekat ut någon – allra minst emma – som gapig eller hetsig. Jag har snarare försökt beskriva det allmänt rådande debattklimatet när det gäller flera av de frågor som Piratpartiet varit engagerade i.
Jag vet inte om emma läst kommentarerna till mina egna inlägg, och hur jag bemöter dem, men jag känner inte att jag per automatik avfärdar alla som säger emot som gapiga. (vissa är ju det, men jag försöker skilja på gaphalsar och andra)

Alltså; du länkar till en kommentar hos mig som jag inte uppfattar anklagar varken dig eller Niclas (inte säker på hur han hamnade i detta) — för någonting alls. En allmänt hållen kommentar du tar åt dig av, och presenterar som ett exempel för hur ”piratpartisterna är”.

Nej emma. Inte som exempel för hur ”piratpartister är”, utan för klimatet i diskussionen överlag. Det finns lika många ”gaphalsar” bland antipiraterna som bland piraterna.
Och faktiskt känner jag att jag nu för att jag inte tagit ställning FÖR piraterna att du emma, som pirat, automatiskt tolkar allt jag säger som att jag är emot pirater och drar dem alla över en kam. (däremot säger väl detta en del om hur svårt det kan vara att skilja på saker i en diskussion. Jag tog åt mig av kommentaren eftersom jag de fakto tillhör de som inte sväljer Piratpartiets hela approach med hull och hår, och jag köper att den säkert inte alls var riktad mot mig)

Så är det inte. Däremot – inte minst talar Andreas krönika för detta – finns det en utbredd syn på Piratpartiet bland etablissemanget som är väldigt onyanserad. Jag försöker sätta fingret lite på varför, utan att lägga in några som helst egna värderingar i det. (jag har sagt att jag känner en viss skepticism inför partiet, och att jag inte tror på partiet som lösningen. Det kan knappast anses vara att starkt kritisera eller vara anti…)
Men jag har varit med om förr och inser återigen att det är svårt att försöka vara nyanserad för beroende på vad läsaren har för inställning från början väljer de ofta att peta in en på en av sidorna och klumpar ihop många personers åsikter. (Som i fallet hur etablissemanget kanske ser på Piratpartiet. Om ett par Piratpartister är gapiga och onyanserade får de helt orättvist representera resten.)

Och här kommer kanske Niclas in i bilden med den kommentar han skrev här. I övrigt har då inte jag dragit in honom eller nämnt honom annat än som bloggkollega på SSBD. (även om jag tror mig kunna säga att vi i den här frågan är ganska överens)

Något som också Thomas Tvivlaren tagit fasta på i den här postningen.
Och jag är förbryllad. Jag gillar verkligen TT. Har den största respekt för honom och tycker att han ofta har koll på läget. Men när han skriver så här:

Efter detta kom Mymlan och DeepEds syn på saken. Deras argument stannade dessvärre vid ickefrågan fildelning (upphovsrätt). Fildelningsdiskussionen är död sedan länge. Ingen lag eller juridisk abrovink kan föra oss tillbaka till dåtid. Lagar kan dock förhala och begränsa möjligheterna som med full kraft leder oss in i den nya tiden. I min kommentar så efterfrågade jag en konkretisering av det som kritiserades.

Här blir jag fundersam. Var har jag hakat upp mig på frågan om fildelning? Jag har väl i allsin dar i båda de postningar jag skrivit lyft fram Piratpartiets kamp för demokrati och personlig integritet, mot överstatlighet och så vidare?
Var menar du TT att jag (eller Niclas för den delen) fastnat i fildelningsträsket?

Sedan lyfter TT fram Anders Gabrielssons förklaring;

Det spelar ingen roll om man håller med den ena mer än den andra, man hamnar ganska snart i Kalla kriget-uttröttning där man sitter mellan två grupper som är tvärtemot varandra och inte lämnar något utrymme för nyanser.

och menar att han reder ut vissa frågetecken. Men precis det han säger hade jag skrivit rätt tydligt i mitt inlägg… Observera också att det här var inget jag lastade Piratpartiet för. Detta var något jag menar gäller för debattklimatet överlag, om än inte alltid hela tiden och av alla. Men det finns många antipirater som är extremt onyanserade och dumma, och det har jag skrivit om vid flera tillfällen också.

Tvivlaren fortsätter:

För det som Anders Gabrielsson, Mymlan och DeepEd indirekt säger är ju faktiskt att de inte förstått piratpartiets kärna och själva existensberättigande. Man förbiser den främsta anledningen till att piratpartiet blivit en kraft att räkna med.

Men TT. Jag tror du har fel. Det är bara det att mina inlägg inte handlat om sakfrågor i Piratpartiets politik. Jag har skrivit om dem i andra sammanhang. Mina inlägg har handlat om hur diskussionen förs och om omvärlden och etablissemangets syn på Piratpartiet. (Och vad gäller den synen har ju Andreas Ekström faktiskt en stor poäng när han menar att ett parti som använder ett namn på partiet som syftar till kriminell verksamhet kanske inte behöver bli så förvånade när de ifrågasätts…)

Jag upprepar: Jag gillar att Piratpartiet finns. Jag uppskattar engagemanget. Men Piratpartiet är ingenting för mig. Bara det. Jag håller med Folkpartiet om vissa saker, Vänsterpartiet om andra och Moderaterna i vissa frågor också. Men jag vill inte tvingas välja ett parti och svälja ett helt program. Det står jag för. När det är dag att rösta så gör jag det, det är min förbannade plikt, men vilket parti jag än väljer betyder inte det att jag fullständigt dissar alla de andra.

Tappade visst tråden. Återgår till Emmas mejl.

Jag är glad för den självkritiska diskussion som uppstod delvis iom ditt inlägg (trots att du påstår motsatsen först, men rektifierar det senare, så fine). Men jag kan inte låta mig bakbindas argumentationstekniskt heller; att jag inte får reagera för då blir jag per automatik hetsig enligt spelreglerna du ställer upp. Jag tycker det är skittråkigt, rent ut sagt.

Ja emma. Det är skittråkigt rent ut sagt. Jag tycker det är skittråkigt att just du av alla känner så här. Eftersom jag aldrig haft anledning att kalla dig för gapig eller hetsig. Eftersom jag faktiskt kan skilja på god argumentation och gapighet.
Vet inte vad mer jag ska säga om det.
(Sen förstår jag inte riktigt vad jag påstått för motsats gällande diskussionen som uppkom ur mitt inlägg. Det finns alltid två sidor av saker, och jag försöker skildra båda vilket kanske uppfattas som motsägelsefullt…)

Det jag tycker blir jobbigt är att det blir ett auktoritärt sätt att se det — piratpartister behöver tuktas. Direkt börjar moment 22-karusellen — omyndigförklarar man människor och samtidigt säger att det är fel av dem att reagera, hur hade du tänkt dig att man ska bemöta det? Eller är det verkligen så att du tycker att du besitter den enda riktiga sanningen, till skillnad från alla andra som felaktigt upplever sig inneha densamma? (Jag hoppas att det ofrivilligt humoristiska i den sista meningen.)

Det här förstår jag uppriktigt sagt inte alls. Och någonstans här tror jag att du faller i det som många gör, inte minst de som kritiserar Piratpartiet och säkert också jag själv, nämligen att man klumpar ihop flera människors åsikter. Jag vill inte klä skott för exempelvis Andreas Ekströms åsikter, vilket jag känner litegrann att jag får göra bara för att jag såg hans artikel som läsvärd. (och om någon skrev liknande om mig eller en organisation jag tillhörde skulle jag definitivt börja navelskåda, vilket ni ju också gör, och som jag creddat er för, och faktiskt också känner mig lite smickrad över när ni hänvisar till mig. Vem vill inte göra skillnad, säga eller sätta fingret på de där sakerna som ger upphov till färndring, utveckling etc…?)

Jag har heller aldrig sagt att inte jag själv ibland hamnar på ena sidan rummet där de båda lagen står och skriker till varandra. Det jag tycker är fascinerande är att jag blir anklagad för att vilja tukta eller tro mig sitta inne med någon sanning i just den här frågan där jag så uttryckligen sagt mig stå i mitten och inte kunna ta ställning, här jag står utanför och tittar på och försöker hitta nyanser och någon slags gyllene medelväg.

För det trodde jag diskussionen handlade om egentligen. Att var och en sitter på sin lilla bit av sanning, vilket inte förminskar någon annans uppfattning om sin bit. Respekt alltså, och mittfåra och allt det där. Och kanske hur svårt det är för oss alla att förhålla oss till det.

Men ja. Det var precis det jag ville säga. Det är precis det jag försöker sätta fingret på. Jag har inte försökt förminska endera parten här, snarare tvärtom. Dessutom är det faktiskt så att man kan ha respekt för och faktiskt försöka lyssna på personer även när man inte alls tycker lika.

Så min fråga kvarstår litegrann – är det okej att inte vara Piratpartist? Är det okej att ifrågasätta delar av Piratpartiets approach utan att anses vara en rabiat person som inte vill eller kan diskutera? Måste man vara med er till hundra procent för att inte ses som en fiende? Är det okej att inte alltid ta ställning, helt enkelt för att man ser poänger på båda sidor av ett staket?

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Opassande, Thomas Tvivlaren

om du inte är för oss är du emot oss

Igår skrev jag en kommentar till Andreas Ekströms inlägg i Journalisten om Piratpartiet. Med risk för viss upprepning vill jag ändå följa upp de reaktioner jag fått.

Det var en i mitt eget tycke inte särskilt kontroversiell kommentar. Jag rekommenderade läsning av Ekströms artikel, jag var tydlig med att jag inte höll med honom i allt, jag berömde Piratpartiet för deras engagemang i FRA och Ipred-diskussionerna och uppmanade till nyanserad diskussion.

Jag är inte Piratpartist.

Att säga det är uppenbarligen som att släppa en bomb i vissa delar av bloggosfären. Jag har själv skrivit en hel del om både Ipred och FRA, dock mest länkat till andra som gör det så mycket bättre. De flesta har varit piratpartister. Jag är för fildelning, men jag är mot lagbrott. Jag är för personlig integritet och mot statlig övervakning in absurdum.

Jag är inte Piratpartist.

Jag gillar upphovsrätten. Jag anser att den bör skyddas och tas omhand. Men jag ser också behovet av en diskussion om hur upphovsrättsintrång ska dels motverkas och dels beivras. Jag brukar försöka plocka fram exempel på sådana som hittar vägar att tjäna pengar och ha en viss kontroll över sitt material också i det nya medielandskapet.

Jag är inte Piratpartist.

I Ipreddiskussionerna har Upphovsrättsfrågan mest handlat om pengar. Det finns något som i min mening är viktigare, och det är den ideella upphovsrätten och kontrollen över sitt material och hur det används. Samtidigt som det på internet är omöjligt att ha kontroll. Och det är i praktiken också omöjligt att försöka tjäna stora pengar på vissa saker som tidigare gett betalt, eftersom i samma ögonblick som något publiceras på nätet är det också allmän egendom. Därför behöver vi ett nytt förhållningssätt till Upphovsrätten, som inte är att ge privatpersoner rätt till myndighetsutövning. Detta har jag skrivit om mer här.

Jag är inte Piratpartist.

Men jag tycker att det är fascinerande att vi som inte är det av vissa anses vara utskickad av etablissemanget och medierna för att dissa Piratpartiet.
Jag är för fasen en av dem i det här landet som jobbar hårdast för att skapa en förståelse mellan etablissemanget och den nya folkrörelsen på nätet. Jag skriver tillsammans med Niclas en hel blogg som går ut på att bygga förståelse och fatta att vi lever i en revolution som kommer att få konsekvenser, för medierna, demokratin och politiken.

Jag är inte Piratpartist.

Jag använder enligt vissa”svepande formuleringar”. Jag kommenterade Andreas Ekströms krönika. Den var mindre svepande kanske, och bara för att jag inte höll med honom, och inte heller tog klar ställning emot honom, får jag plötsligt inte vara med i något av lagen. ”Är du inte för oss är du emot oss”. Så känns det.

Jag som brukar anses svartvit upplever att så fort man försöker lägga sig i mitten, för att man ser att båda sidor har sina poänger, räknas man ut.
Och därmed bekräftas också det jag försökte säga. Det är som två lag som står på varsin sida i ett rum och skriker, utan att lyssna på varandra, utan någon som helst självkritik.

Jag är inte Piratpartist.

Men jag uppskattar att Piratpartiet finns. Jag är nämligen för demokrati. Jag är för yttrandefrihet och jag tycker det är viktigt att det finns folk som sätter fingret på viktiga frågor och engagerar sig. Men jag ger mig själv rätten att ändå komma fram till att Piratpartiet inte är något för mig.
Och det känns märkligt att vissa blir ledsna.
Samtidigt som det är intressant det Klara skriver:

Efter Anders Ekströms krönika har mymlan skrivit ett inlägg som går rakt in i min stackars Piratsjäl och som tog mig timmar att sätta ord på. Vad var det som berörde mig så djupt? Varför blev jag så fruktansvärt sårad?
För det första handlade det om att någon återigen gjort Piratpartiet till ett parti som ser fildelning som den viktigaste frågan, när så många av oss finner den ointressant. För det andra om en märklig uppfattning att vi alla skulle vara proselyter. (Undertecknad har varit politiskt aktiv hela sitt liv. Men mer om detta i ett senare inlägg.) Men det var ju mymlan som slog an något hos mig, något annat…
Det var i en intern chat med andra Pirater som jag plötsligt hörde mig säga att det ligger något i det hon säger. Och det var då jag förstod att det inte handlar om vår politik. Det handlar om vår “grabbighet”, om vårt hårda språk och om något som jag nästan uppfattar som ett förakt för svaghet. Det går igen i vår retorik och det går igen i vår interna debatt. Och när mymlans inlägg idag skapade en vild intern debatt föreslogs det att vi i stället skulle föra den öppet på våra bloggar. So here I am.

Jag är inte Piratpartist.

Men nu måste jag faktiskt få ge en stor hög med credd åt Piratpartiet.
Oavsett var de står i sakfrågor, oavsett politik, populism eller estetiska brister, så är det väldigt bra på något som fler politiska partier borde lära av: De vet hur man använder nätet. De kan det här med bloggar, opinionsbildning och transparens på nätet. Att besluta att ta diskussionen och navelskådningen av det egna partiet i det offentliga rummet är ett utomordentligt bra initiativ.

Mattias Bjärnemalm har skrivit ett inlägg där han bemöter Andreas Ekströms punkter. Christian Engström svarar på frågor här. Rick Falkvinge har hittills inte uttalat sig alls om Ekströms krönika. Jag väntar med spänning.

Rekommenderad läsning är också kommentarerna i Andreas Ekströms egen blogg. Och jag måste få påpeka för er som av någon anledning anser mitt inlägg intressantare än hans för att ni ”känner mig”, att han är fan ingen bloggrookie från ingenstans. Han är Andreas Ekström, en bloggpionjär bland journalister som begåvats med både hjärna och förmåga att sätta ord på saker han tänker. Han har också skrivit ett uppföljande inlägg till gårdagens krönika:

Så, om reaktionerna. I flera fall är det saker som jag uppfattar som extremt grundläggande och självklara som ändå måste förklaras – om man nu vill försöka få alla att förstå. Som till exempel vad en krönika är, eller vad ordet estetik betyder.
Man kan naturligtvis välja en annan strategi också, och bara skriva nästa grej utan att delta i efterdebatten. På sätt och vis tror jag att det är ett bättre sätt att använda min tid – men lika roligt är det inte. Alltså ska jag återkomma med fler korta svar och kommentarer, även i andra forum.
Mest av allt gillar jag Christian Engströms sansade svar på min krönika, som finns som kommentar till krönikan på Journalistens sajt. Jag är dessutom glad över att frågans vikt numera begrips av fler, vilket gör att journalister, politiker och analytiker i större utsträckning sätter sig in i den och formulerar något slags linje för sig själva.

Här tycker jag att Andreas också visar att han inte hör till dem som står i ena änden av rummet och skriker. Och jag rekommenderar den som är intresserad att gå in och läsa Engströms kommentar (och de övriga) på Journalisten.

Till sist, det som allt detta kanske egentligen handlar om, myntat en gång i tiden av Voltaire: ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.”
Låt oss inte glömma det, ok?

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Andreas Ekström, Bert och Ian, Rick Falkvinge och Christian Engström, Upphovsrätt, Ipred, FRA, Demokrati

ian falkvinge och bert engström

Jag har ju tidigare uttryckt viss skepticism inför Piratpartiet.
Dels för att det är ett enfrågaparti och även om jag ser poängen i att lyfta upp viktiga frågor på bordet genom att bilda dylika partier (Miljöpartiet lyckades ju få andra partier att ta miljöfrågorna på ett annat allvar) så är det inget för mig. Fan vet vilken enskild fråga som skulle kunna få mig att rösta på ett parti som inte har annat på sin agenda.
Men också för att jag tycker att Piratpartisterna ofta är mycket onyanserade i sin argumentation. Jag har den största respekt för Emma Opassande, som ändå verkar ha andra intressen än fildelning, men i längden är det tröttande att följa Rick Falkvinge eller Christian Engström, även om jag beundrar deras engagemang och är tacksam för att det finns folk som orkar driva frågor som FRA och Ipred.
Men ibland (som jag ju också antytt tidigare) blir jag trött på det onyanserade. Det är inte antingen eller. Det är inte så svartvitt. Jag tror på personlig integritet. Jag tror på individens frihet. Jag tror på internet och jag tror inte att fildelning stoppas genom lagar som inkräktar på personlig integritet.
Jag tror på demokrati och jag tror på kärlek. Kärlek genom länkar, kärlek genom delning. Men det finns gråzoner.
Och det är dom jag tycker att Piratpartisterna glömmer, och det är då jag känner att det stora engagemanget och propagandan från dem motverkar sitt eget syfte.

Andreas Ekström har skrivit en krönika på Journalisten.se som måste läsas:

Det är helt enkelt dags att lugnt och sansat, med vanliga journalistiska verktyg, granska internets svar på Ian och Bert, Christian Engström och Rick Falkvinge. Likheterna mellan Piratpartiet och Ny demokrati är slående. Det är bara att stämma av på checklistan:
* Folklighetselitismen. Anspråket att se och förstå saker som andra ännu inte förstår.
* Den gränslösa populismen.
* Hån och förakt som metod för att möta motstånd.
* Den totala avsaknaden av politisk helhetssyn.
* Vulgärestetiken.
* Den konsekvensfria politiken. Förändringar ska drivas igenom utan analys av effekterna.
* Företrädarna. Två tveksamma frifräsargrabbar av besserwissertyp, lite olika på ytan men i själva verket mycket lika.
* Deras following, som såvitt jag kan bedöma huvudsakligen är proselyter (slå upp, gärna i en ordbok som skyddas av upphovsrätten!) som för första gången besjälas av en politisk fråga, och därför agerar med samma enögdhet och samma besatta enfrågeperspektiv på tillvaron som sina företrädare.

Jag håller inte med Andreas på alla punkter, men jag tycker att det han skriver tål att tänkas på några varv.

Ingen tjänar på ställningskrig, där fildelarna står på en sida och skriker att allt ska vara gratis, och kreatörerna står på den andra och skriker att de vill ha betalt.
Det vore oändligt mycket intressantare med vettiga rundabordssamtal där man satte sig ner och på riktigt diskuterade hur fildelning kan användas på rätt sätt, hur man begränsar skadeverkningar för enskilda, hur man utnyttjar fördelarna och hur upphovsrätten ska skyddas i den nya verkligheten på nätet.

Vi lever i en revolution. Det är skrämmande och spännande. Ingen vet vad som kommer ur detta i slutändan. Ingen vet hur världen kommer att se ut om tio år. Jag hoppas verkligen att Sverige inte blir ett 1984, jag hoppas verkligen att det fantastiska demokratifrämjande internetet inte ska vara upphov till ett kontrollsamhälle.
Måns Adler, Bambusers grundare, sa något väldigt bra igår under livesändningen av What’s Next. Det var utifrån frågan om skillnaden mellan övervakningskameror och statlig kontroll och den utvikning av sina liv och förehavanden som många övervakningsmotståndare ägnar sig åt helt frivilligt genom bloggar och filmer och grejer på nätet.
Han sa att Bambuser, där vem som helst kan filma vad som helst när som helst, skapar demokratisk övervakning. Till skillnad från när staten väljer ut en liten grupp som under sekretess har möjlighet att kontrollera och bedöma vem som ska kontrolleras och hur.

PS. Mina egna tankar kring upphovsrätt som inte handlar så mycket om fildelning men dock upphovsrätt har jag utvecklat på SSBD.

Uppdatering: Läs gärna Andreas Ekströms svar på kommentarerna (bland annat de som påpekar att han kunde gjort research innan han skrev krönikan) i hans egen blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Ber och Ian, Rick Falkvinge, Christian Engström, Bambuser, FIldelning, Andreas Ekström

ipred the följetong

Tyskungen har något oväntat skrivit om Ipred.
Mycket bra skrivet, såklart, eftersom det är Klaus-Peter som skrivit. Läs den!
Men som han själv påpekade – jag håller inte med om allt.
Jag är emot Ipred.
Men jag är för upphovsrätt.
Ipredmotståndet handlar (från min sida) bara om att jag inte vill att en viss typ av befogenheter och kontrollutövning ska ges till fel personer.
Sen är upphovsrättsintrång fortfarande inte likställt med stöld.

Jag tror inte heller att Ipred kommer att lösa fildelningsproblematiken. Den löses endast genom att skivbolag, bokförlag, filmproducenter och andra som drabbas av flitig illegal nedladdning hittar nya sätt använda de möjligheter som nätet erbjuder, att faktiskt tjäna pengar på det dom gör. Det går. Finns massor av exempel på det.

Hela debatten kring Ipred har från början varit väldigt onyanserad, och jag är verkligen nyfiken på kommande krönika av Andreas Ekström. Och som jag sagt förr – man kan vara emot både FRA och Ipred utan att vara fantatisk Piratpartist. Man kan älska yttrandfrihet, offentlighetsprincip och integritet utan att älska fri fildelning av alla sorter.

Nyanserad är i varje fall Mildner.

(Mildner som för övrigt sällat sig till gästbloggarna på Dagens Spotifylista)

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, FRA, Fildelning, Piratpartiet, Mildner, Tyskungen

upp och ner ner och upp

Trött man blir:

Och framförallt därför att fildelarna lyckats lura i motståndarna att framtiden är på deras sida.

I själva verket är det tvärtom. Den yttrandefrihet fildelarna värnar började i det ögonblick det industriella samhället gjorde det möjligt att leva på vad man skrev, fram till dess berodde yttrandefriheten på statsmakters och mecenaters välvilja. Det är kulturens förvandling till marknad som gjort det fria ordet möjligt, som givit utrymme för åsikter och konst ingen från början velat stödja.

Den nya lagen har förvisso svaga punkter, men det som verkligen skrämmer är bristen på historiskt perspektiv i debatten. Jag förstår att fildelarvännerna inte blir övertygade om jag jämför med Diderot och Voltaire. Man får väl tillgripa lite aktiv fildelning av fildelarnas egna bankkonton, omregistrera deras bilar på sig själv, sno deras debattartiklar och publicera dem under eget namn för att få dem att förstå upphovsrättens värde. Historien lär oss nämligen att det inte går att ta framtiden på entreprenad. Inte ens med den snabbaste nedladdningen får fildelarna fri redigering av framtiden.

Som tur är finns det klokare uttalanden kring Ipred och fildelningen:

Vi kan lyssna på tusentals nätradiostationer, fullkomligt lagliga, som spelar musik vi inte visste fanns eftersom det gamla samhället var en topplistekultur (vilket jag nämner i Computer Sweden-krönikan ovan). Själv skulle jag aldrig fylla min disk med en massa musik. Kulturen lever ju upp nu! Den är rikare och åtkomligare än någonsin.

Allt detta gör att alla kulturella produkter konkurrerar med gratis. Det handlar om vår tid. Vi kan läsa tusentals tidningar och bloggar och akademiska papper och titta på roliga saker på YouTube och umgås på communities och ta egna bilder och videos och redigera och lägga ut på nätet och kommentera efter tidningsartiklar etc etc etc. TV är ”gratis”, dvs vi betalar inte för varje ”exemplar”, varje program. Nätradion är ”gratis”. Man kan lyssna på SR P1 i Australien. Varje film som produceras och varje bok som skrivs konkurrerar med denna gratisvärld. Det är där orsaken till eventuella ”problem” finns.

Tidningar byggde på exemplarförsäljning. Nu finns de alltid överallt. Musikbranschen har egentligen redan fattat och uppfunnit av IT-entreprenörer övertygats gå med på affärsmodellen för framtiden. Och den bygger inte på exemplarförsäljning. Om jag skall spå in i framtiden kommer iTunes att vara tvunget att ändra affärsmodell också. Att köpa enskilda filer kommer att vara passé ganska snart eftersom de konkurrerar med ”gratis” (se förra länken, det handlade om Spotify alltså).

Fler lästips hos Opassande.

Och så kommer Henrik Alexandersson med ett sistaminutentips om hur vi kan försöka stoppa Ipredlagen.

Somliga menar att lösningen är att gå med i Piratpartiet. Jag är inte helt övertygad, men någon annan kanske blir det efter att ha läst Thomas Tvivlarens svar på frågor om partiet.

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, fildelning, piratpartiet