Jag tycker att resultatet av min lilla poll är rätt intressant.
Det kan ju inte på något vis ses som vägledande eller som något tvärsnitt av befolkningen, även om vissa delar verkar stämma in på seriösa opinionsundersökningar. Som att KD och Centerpartiet hänger löst. Det gläder mig mycket att så få personer har valt att rösta på KD. Sedan önskar jag att SD hängde lika löst som det ser ut i min omröstning, men så är tyvärr inte fallet.
Anmärkningsvärt: Vänsterpartiet är största partiet! Jag hade ingen aning om att så många i min bekantskapskrets var vänster. Ingen aning.
Jag är inte lika förvånad över att så många röstat på Miljöpartiet, det visste jag nog att många jag känner drar ditåt. Har även släktingar som är engagerade miljöpartister. Nu är det väl inte bara människor jag känner som röstat, jag har många followers på Twitter som jag inte alls känner, och jag tror att SD-rösterna till exempel kommit därifrån.
Men jag trodde nog att jag omgav mig med framförallt liberaler. Har fått klart för mig att flera av dem som röstade ”annat” skulle rösta Pirat, och det får väl sägas vara liberalt. Sedan vet man ju inte, hur röstar en liberal i Sverige idag? Det finns ju inget riktigt liberalt parti, utom möjligen Piratpartiet.
För två år sedan gjorde jag en liknande poll på själva valdagen. Det var betydligt fler som röstade, och resultatet blev också väldigt annorlunda. Miljöpartiet var störst, och KD fick oväntat många röster.
Etikettarkiv: rösta
hjälp jon
Så här är det. Jon har aldrig varit utomlands med sin son. Nu deltar han i Apollos tävling om en resa till Rhodos. Den som vinner får recensera resan, och jag är helt övertygad om att Jons recensioner skulle vara något alldeles extra att få läsa.
Men han behöver massa mer röster om han ska vinna. Så snälla hjälp.
Klicka på den här länken.
Klicka på Rösta.
Klart.
Upprepa proceduren en gång om dagen hela veckan.
Sen får du naturligtvis väldigt gärna sprida ordet och ragga ännu fler röster, då blir Jon och hans unge riktigt glada.
bloggval 2010
Väldigt nyfiken på vad ni, mina läsare och followers, har för politiska sympatier.
Berätta vad ni röstar på i riksdagsvalet!
(och ja, det är helt anonymt)
Tack för din röst!
Hjälp mig få fler väljare – Pusha!
om sveket
Du som inte redan läst Sveket - gör det. Det är en utmärkt bloggpost som beskriver på ett tydligt sätt hur de nya sjukförsäkringsreglerna slår hårt mot enskilda.
Jag har två saker att säga.
För det första: Det är verkligen inspirerande att se vilket stort genomslag bloggposten fått. Mest genom blogglänkar och massvis av delningar på Facebook. Det har blivit en viral spridning sällan skådad för en bloggpost från en inte jättestor blogg.
Men inte bara det. Jag får intrycket av att väldigt många tidningar idag har lyckats (vilket i och för sig inte är så svårt) hitta någon drabbad och skriva om det. Bra så.
För det andra: Kan denna berättelse och de berättelser som följer som ringar på vattnet påverka valutgången?
Många använder bloggposten som argument för att rösta på de rödgröna. Jag hoppas att en enda regel inte ska få människor att fatta sitt valbeslut.
Därför att anledningen till att Alliansen vann valet sist var delvis beroende på stort missnöje med sosseregeringen. Folk ramlade mellan stolarna och blev utslagna också innan 2006.
Bloggposten om Sveket landar i att den sjuka mamman tvingas sälja sin bostadsrätt för att få försörjningsstöd (socialbidrag). Såvitt jag vet har socialbidragsreglerna åtminstone de senaste 20 åren inneburit att den som behöver bidrag först måste göra sig av med allt av värde, däribland saker som behövs för att kunna komma på fötter igen, så som bil för att kunna jobba, till exempel. Det har alltså ingenting med Alliansregeringen att göra.
Däremot är det Alliansregeringen som infört de galna reglerna om utförsäkring.
Och det är problematiskt.
Jag tror som Linda att ingen som röstar på Alliansen tycker att det är okej att en sjuk människa ska behöva lämna hus och hem på grund av kontraproduktiva regler.
Politik är inte statisk. Den bygger fortfarande i grunden på medborgarnas olika viljor. Hur många alliansröstare tycker att sjukförsäkringssystemet fungerar bra, räck upp en hand?
Om det är tillräckligt många som inte tycker att utförsäkringssystemet är en bra idé kan det väl inte vara så svårt att få Alliansen att ändra både på sjukförsäkringsreglerna och kanske med lite tur också på socialbidragskriterierna, så att de inte bidrar till större utslagning, men till ett samhälle där var och en åtminstone ges en chans att göra rätt för sig.
Om nu utförsäkringsreglerna i en annan ände gjort så att fler kunnat gå tillbaks till arbete så är det något bra. Däremot så måste det vara lättare för dem som på grund av allvarliga sjukdomar utförsäkras att få någon annan typ av stöd, utan att behöva lämna hus och hem.
Alternativt bör politikerna ta lärdom av alla utförsäkringshistorier som nu sprids ta och fortsätta jobba för att människor ska återkomma i arbete med hjälp av rehabilitering, men utan att kasta ut dem som inte når ända fram. Ingen väljer att vara sjuk. Det går inte att stressa fram bot mot cancer, däremot kan man stressa fram sjukare människor.
Hur svårt kan det vara att finna ett system som fungerar både för dem som är rehabiliteringsbara och dem som inte är det?
Eller är det så på riktigt att alla borgerliga politiker innerst inne skiter i andra och bara bryr sig om sina egna och andra rika människors plånböcker? Kan inte välbeställda människor bli sjuka?
Ni som läser det här och representerar Alliansen - kommentera gärna hur ni tänker om sjukförsäkringen. Ni som tror på de rödgröna av andra skäl än just sjukförsäkringen – ge mig bra argument!
Jag vet ännu inte vad jag ska rösta på på söndag, känner lite som Magnus Betnér, min tilltänkte statsminister.
Men jag tänker framförallt att jag kanske inte ska klaga på de alternativ som finns om jag inte tar fram något bättre själv. Nån som är på, någon som vill bygga ett liberalt parti som tar hänsyn till individens förutsättningar, förmågor och oförmågor?
fucking far from okay
Jag blir så himla ledsen när jag läser att Fredrick Federley misshandlats av inte mindre än fyra män utanför sitt hem.
Det är inte första gången just han drabbas.
Nu vet vi inte tillräckligt mycket om vilka som gjorde det ikväll för att säga något säkert, men det ligger såklart nära tillhands att tänka att det också den här gången var ett brott av politisk art, vare sig det har med Federleys egna engagemang att göra eller med hans sexuella läggning.
Det är inte ett sådant samhälle jag vill ha.
Jag vill inte ha ett samhälle där någon, vare sig Centerpartister, bögar eller Sverigedemokrater slås ner på grund av sina åsikter, sin sexuella läggning, sin hudfärg eller sin tro.
Jag blir så satans ledsen för att vi inte kommit längre, för att vi lever i ett land där människor verkar tro att det är okej att använda våld för att skrämma andra till tystnad, eller bara för att markera att dom tänker, handlar eller är fel.
Just nu känner jag mig bara uppgiven och ledsen och har inget konstruktivt att komma med.
På söndag är det val. Och en sak vet jag – jag kommer inte att rösta med min plånbok. Jag kommer att rösta på den sorts samhälle jag vill ha på sikt, ett sådant samhälle som jag vill att mina barn och barnbarn ska leva i. Jag kommer att rösta på någon som tror på yttrandefrihet och demokrati. Jag kommer att rösta på någon som står för alla människors lika värde. Gör det du också.
jag skänker bort min röst
Jag håller verkligen med Jan Helin om att EU-valet är dödstrist. Helt enkelt för att det känns avlägset, lite främmande och framförallt invecklat och krångligt att sätta sig in i. Inte själva valet, men politiken, själva EU.
Jag är galet tacksam för bloggare som skriver och hjälper till att pedagogiskt förklara olika saker, jag tycker att mediernas bevakning är okej, kanske inte helt tillfredsställande men jag tvivlar på att jag skulle sätta mig in mer om det skrevs mer. Man kan och orkar inte engagera sig i allt.
Ändå hör jag till dem som känner att det är min medborgerliga plikt att rösta. För att jag kan. För att jag får. Det är inte alla förunnat nämligen, att få rösta i demokratiska val. Samtidigt är det ju min medborgerliga rätt att låta bli, men det känns fel att låta bli på grund av lathet. Och min okunskap om EU och saknade insikt om vad jag borde rösta på beror inte på något annat än lathet.
Men nu är det såhär, att jag har en son som fyller 18 år mindre än två veckor efter valet. Han snubblar alltså på mållinjen, till det som kunde ha varit hans första val om han varit född ett par veckor för tidigt eller om valet lagts ett par veckor senare.
Han är ganska politiskt engagerad, och frustrerad över detta att han inte får rösta.
Och eftersom han är mindre velig än jag, och jag har en röst till förfogande har jag bestämt mig för att skänka min röst till min son. Han får helt enkelt bestämma vad jag ska rösta på, hans ord är lag.
Därför lägger jag min röst på Piratpartiet.
Jag är också glad över att det inte var ett helt självklart val, sonen pendlade mellan pirat och ett annat parti (som han är medlem i), innan han fattade det slutliga beslutet. Han har vägt för och emot och verkligen tänkt på vilken typ av beslut som fattas i EU och hur hans röst utifrån det kommer att påverka Europa, Sverige och honom själv.
Därför är det dessutom med stolthet jag röstar på Piratpartiet, enfrågepartiet, populistpartiet. Och jag tror att deras framgångar oavsett hur det går i valet bara är början på något helt nytt som kommer att förändra våra politiska strukturer i grunden. Det tackar jag för.
Här finns lite fler intressanta länkar för dig som liksom jag känner dig lite lat men ändå vill använda din demokratiska rättighet att rösta.
men jag är inte piratpartist
Blogge gjorde också testen och förklarar här steg för steg hur man gör och vem man ska rösta på…
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, EU-valet, test, Blogge Bloggelito
teve och tävling
I går var jag med i teve. Om nån är nyfiken går programmet att se här.
Det är alltså jag och Johanna Sjödin som är med med anledning av våra nomineringar till Stora Bloggpriset.
Ingen av oss vann ju, men i morgon delas YABA ut. Där har jag och Niclas fortfarande en chans att få pris för SSBD. Det går att rösta fram till midnatt.
diska för hand – inte mobba
365 saker du kan göra tipsar idag om att Diska för hand. Inte så tokigt tips faktiskt. Och jag har ett tillägg som inte nämns i texten: disken blir renare när man gör det för hand. Väldigt få diskmaskiner överträffar handkraft när det gäller att faktiskt få disken skinande ren. Dessutom sparar det energi. Och så inbillar jag mig att handdiskmedel är snällare mot miljön än maskindito, men det kan som sagt vara bara inbillning och inte ha med sanningen att göra alls.
Nu låter det kanske som om jag själv står och diskar för hand varenda dag. Det gör jag inte. Men efter att han läst postningen funderar jag fan på att börja göra det, någon gång emellanåt:
Jag vill inte ha en diskmaskin hemma. Jag vill diska. Det är den bästa stunden på dagen. Eftersom jag inte sitter vid en dator eller tittar på någonting eller lyssnar på någonting så blir jag efter några minuter helt tom och klar i huvudet. Händerna jobbar med något konkret och ögonen ser ett tydligt resultat. Det är enkel logik. Jag har smutsig disk till vänster och diskvatten i mitten. Jag gör rent den smutsiga disken med en borste i diskvattnet och sen sköljer jag i diskhon till höger och till sist ställer jag koppen eller tallriken eller gaffeln i diskstället. Enklare än så kan det inte bli.
Somliga gör vad som helst för konsten. Jag har egentligen ingen åsikt, svårt att ha det baserat på de begränsade uppgifter man får i artikeln. Men tycker att Tomas lilla analys av det hela är rätt skoj ändå:
Är man en gång tvångsomhändertagen så kan man väl inte komma ut bara genom att säga att: “Nä, jag är inte alls galen, det här är bara ett konstprojekt. Jag vill gå hem nu.” Jamenar, hur galet låter inte det?! Sånt snack måste ju höra till vardagen på en avdelning för mentalt sjuka.
Tyskungen utlyser ännu en bloggtävling, Stora Bloggriset;
Stora Bloggriset är ett nyinstiftat pris och ett årligen återkommande evenemang för att utse årets i särklass sämsta bloggare. Bakom priset står Tyskungen och hans läsare. Syftet är att lyfta fram urusla prestationer inom svenskt bloggande.
Jag är skeptisk. Jag förstår humortanken. Men samtidigt har jag aldrig gillat såna sämst-tävlingar. Hur mycket humor det än är tror jag att nominerade och vinnare faktiskt på riktigt blir ledsna. Och det finns inget kul med att göra folk ledsna med flit.
Ronnie Sandahl har skrivit en mycket bra artikel om mobbning som affärsidé Det är några veckor sen, men den är lika läsvärd nu som då. Som exempel på mobbningen nämner han en av de bloggar som konkurrerar med mig om att vinna Stora Bloggpriset. Om ni hellre vill att jag vinner kan ni fortfarande gå in här och lägga er röst på mig.
Läs även andra bloggares åsikter om Stora Bloggpriset, 365 saker, Diska för hand, Mobbning som affärsidé
lördagsgodis on the run
Det var ett tag sedan. Och jag hinner inte göra någon lång lista.
Men några tips har jag vaskat fram ur flödet:
Veckans Ipred: STIM argumenterar för lagen. Bra argumenterat, och Andreas Ekström har efterlyst motargument. Kolla gärna kommentarerna där, och fortsätt diskussionen. Också Opassande har kommenterat STIMs inlaga och berömmer dem för saklig argumentation.
Veckans pryl: Mikroprintern, som Erik skriver om.
Veckans mysterium: Varför printa ut en text och skicka med snigelpost istället för att maila? Nån?
Veckans musikutmaning: Denna har jag tyvärr inte haft tid att haka på, men kommer att göra i sinom tid. Nån annan kan ju ta stafettpinnen så länge? Gör en Spotifylista av ditt gamla blandband.
Veckans Emanuel: Den kristna dagstidningen Dagen hamnar rätt högt upp om man googlar på sex.
Veckans bästa annons: No, we can’t. Sitter på väggen i vårt rum på jobbet.
Veckans pausfågel: Jimmy Asklund har skrivit ner sina tankar kring Gunnar Ekelöfs självbiografi. Om du behöver ett avbrott från bruset.
Veckans egoboost: Självklart nomineringen till Stora Bloggpriset. (rösta här) Men också att hitta den här texten i Fokus.
Veckans mymlanigammelmedia: Jag har uttalat mig om Twitter/mikrobloggar i UNT och så i söndags pratade jag Gömdabävning i Svenskan.
Veckans krönikörer: Nya krönikörer på Resumé. Som fattat grejen och värvar skribenter från bloggosfären. Själv så har jag fått ett liknande uppdrag åt tidningen Medievärlden.
Veckans president: Obama. For the world. Tyskungen tänkte litegrann som jag själv. På en vecka har Mr President lyckats både med bra och mindre bra saker.
Veckans bloggtips: Topptusen bjuder på femitopplistor varannan dag. Av varierande kvalitet ska sägas.
Veckans knarkchock: Kokainförfattaren talar ut med Nyheter24. Sedan får vi veta att droger är mer eller mindre ett nödvändigt arbetsverktyg för svenska författare. Oh my.
Veckans läxläsningstips: Gustav delar med sig av vettiga tips för den som har det lite jobbigt att komma igång eller koncentrera sig på läxläsningen.
Veckans livetärfaktisktvärtattleva: Ludmilla skriver, läs själva. Kolla hennes länkar också.
Veckans plattnacke: Josh bjuder på underhållning.
Det var allt jag hade att komma med denna lördag i slutet av februari januari. Ha en fortsatt trevlig helg, alla. Och den som inte har något bättre för sig kan ju svara på min lilla ovetenskapliga undersökning här.
Läs även andra bloggares åsikter om mymlans lördagsgodis

