genustrumpeter och kristna porrsurfare

Konstigt. Det jag såg på den här bilden var skrivmaskinen, och orkidéerna.
Trumpeten upptäckte jag inte riktigt.
Och då visste jag ändå i förväg att det skulle ha med trumpeter att göra.
Eller sex, eller kön. Vilket kön har en skrivmaskin?

Gudrun Schyman är glad för att Linda Skugge skiljer sig. Schyman sätter visserligen fingret på det jag också tänkt om Linda – hon verkar ha stora problem att se utanför sitt eget. När hon själv lever i lycklig kärnfamilj är det det enda rätta. När hon själv ska föda barn och vill ha kejsarsnitt är det det enda rätta, när hon flera år senare läser på och inser att det kanske inte var bäst ändrar hon sig tvärt. Å andra sidan har hon ju också sagt att allt hon skriver är bull, båg och osant, så vad vet väl jag om hennes egentliga åsikter och tankar?
Personligen är jag inte ett dugg glad för Lindas skull, jag känner inte till omständigheterna men en skilsmässa är inte kul, allra minst om man haft Lindas inställning till äktenskapet från början.
Men jag kanske ska säga grattis ändå – Linda Skugge – nu är du lika bra som jag!

Det här förvånar mig inte ett dugg. Religiösa gillar porr. Såklart. Och att den här artikeln är mest klickad på dagen.se är föga förvånande, Emanuels analys av det är fantastisk, och modig.
Och Marcus Bohlin är helt rätt ute.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måste kvinnor alltid hålla ihop?

Den här postningen kan ni hoppa över eller nåt, jag måste bara försöka att för mig själv formulera några tankar kring diskussionen om Skugge vs von Sydow. (men om du orkar kan du läsa ändå och försöka svara på frågorna på slutet…)

Förutom själva kriget som handlar om huruvida en kvinna med barn är en bättre människa än en kvinna utan, så har det framkommit tankar om att dels Linda Skugge helt enkelt är proffs på att starta ”linkbaits” och vi som nappar på betet sväljer som fån. (komiskt att de som skriver och kommenterar just det också nappar på betet)
Sedan reagerar somliga över just att kvinnor verkar vara varandras värsta fiender.

På frågeställning nummer ett är det väl helt enkelt så att en skicklig provokatör är en skicklig provokatör och målet är väl nu som förr att få igång en debatt, sedan om den sker på nätet med länkjuice som bonus eller som förr på tidningarnas debattsidor är väl egalt.
Skillnaden är att i bloggvärlden kan vem som helst haka på debatten och göra sin röst hörd, och att mindre kända bloggare tar draghjälp av storheter som Skugge och von Sydow är rätt logiskt.

Så till det där med att kvinnor är varandras fiender.
Ja. Jag har ofta reagerat på att kvinnor är elaka mot varandra, oförstående och agerar som konkurrenter i allt och ständigt, medan män av någon anledning är betydligt bättre på att ge varandra credd. Men jag har också noterat motsatsen. Som exempel kan väl sägas att fem av sju Stora bloggpriser gick till kvinnor. Kvinnor i bloggvärlden är ofta duktiga på att länka till varandra, lyfta fram, stötta och uppmuntra varandra. Det är mindre vanligt bland de yngre, tonåringarna som häckar på blogg.se. De är inte alls duktiga på att länka, och det kanske ligger i tonåringarnas natur att vara extremt egotrippade och lite osäkra och rädda för att någon annan ska bli populärare, mer sedd och så vidare.

Men bland de äldre tycker jag inte att det fungerar så.
Faktiskt. Kvinnor tar hand om varandra. I väldigt hög utsträckning. Men det behöver inte gå till överdrift. Det måste inte vara antingen eller. Jag måste väl inte hålla ihop med alla världens kvinnor i alla frågor, bara för att de råkar vara kvinnor?

Ta Linda Skugge. Jag kan inte identifiera mig med henne, nej. Att hon är kvinna räcker inte för att jag per automatik ska känna sympati. Eftersom hon är en debattör kommenterar jag ibland saker hon skriver. För det mesta håller jag inte med henne. Men det är inte för att jag ser henne som en fiende. De gånger Linda skriver bra saker brukar jag credda henne. Det behöver faktiskt inte vara antingen eller. Och kvinnor måste kunna kritisera varandra. Att våga ge kritik och inte bara stryka medhårs är något bra, utvecklande för individer och för samhället.

Mycket i livet handlar om konkurrens. Det kan vara konkurrens om att hitta den bästa partnern, konkurrens om jobb, ja konkurrens om det mesta.
Men där männen istället för att slå ner på andra män för att nå dit de vill så creddar de andra män och jobbar hårt för att helt enkelt vara bäst på det de gör, det tar sakerna i egna händer och bestämmer sig helt sonika för att lägga vantarna på den kvinnan eller det jobbet de vill ha. Samtidigt är det inte ovanligt att kvinnorna istället för att bara köra hårt börjar slå ner på och kritisera sina konkurrenter. Som att de på något sätt känner sig bättre själva om de får hugga på någon annan.
Vad beror det på?
Att kvinnor generellt har sämre självförtroende än män?
Och i så fall, varför?
Hur stor betydelse har andra kvinnors kritik?

Jag skrev för länge sedan en postning där jag hävdade att jag hellre står naken inför tusen militärer än inför tio andra kvinnor i ett offentligt omklädningsrum, för att kvinnors kritiska blickar och jämförande är så jävla mycket värre än männen som de fakto är mer benägna att acceptera och gilla vad de ser hur man än ser ut.
Varför är det så?

Hur balanserar man detta? Hur kan kvinnor bli bättre på att stötta och inte ta ner varandra utan att börja trippa på tå och aldrig våga säga ifrån när en annan kvinna är ute och cyklar?

Många frågor, jag har inga svar. Har du några?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

en eloge till linda skugge

Jag missade Videokväll med Luuk häromkvällen.

Det går i repris nu.

Jag har aldrig direkt gillat Skugge. När hon var ”ung och arg” och alla unga flickors idol tyckte jag att det var helt fruktansvärt att hon fick så mycket plats i media, inte minst med tanke på att hon faktiskt inte kunde skriva.

Dessutom kunde jag inte identifiera mig ett dugg med några av hennes åsikter och saker hon skrev som någon slags representant för hela vår generation. Tala för dig själv, typ.

Med åren har jag blivit lite snällare. Även om jag tycker hon är dum ibland, måste jag ge henne en eloge. För att jag gillar människor med självinsikt. Jag gillar människor nästan vad de än gör för fel, om de faktiskt kan erkänna dem.

Och det gjorde hon kan man säga.

Här några Linda-citat från programmet:

”Jag tycker att jag skriver så himla risigt”

”Det är inte särskilt bra, jag har inte koll på grammatiken, det skäms jag för”

”Jag har svårt för när det ska vara sin och hans”

”Helst ska man faktiskt kunna sånt, det ska vara vattentätt hela vägen”

Att hon desutom valde att spela ”Where is my mind” med Pixies gör ju inte saken sämre.

Andra bloggar om: , , , , ,