fem låtar till din död

Dagen före julafton skickade jag av någon anledning ut den här uppmaningen till Bloggvärlden. Den om att sätta ihop tolv låtar som på ett eller annat sätt säger något om dig eller ditt liv.

Och den pågår fortfarande!

Sedan i fredags har två nya listor ramlat in, Soys låtar hittar ni här och Cecilias tolv låtar finns här.
Haka gärna på och gör en lista med tolv låtar som sammanfattar dig eller ditt liv. Om du redan gjort en – haka på nästa musikuppmaning.

Det är min vän Morris som vill att jag ska samla listor på begravningsmusik. Det behöver inte vara musik skriven för begravningar, däremot de fem låtar du vill att dina efterlevande ska lyssna till på just din begravning. Kanske en sådan lista säger mer om dig än de tolv låtarna om ditt liv…

Det här är Morris fem låtar och hans kommentarer till dem;

1. Don Giovanni: Overtura.
Bombastisk, vacker och med en dramatisk ådra – lite som jag själv upplever mig själv i mina bättre stunder.
Lite sött med mycket salt. Övermänniskomyten blandat med vanlig banal dödlighet. Och lite ”Nu djävlar skall ni få höra på en historia…”

2. Concerto for clarinet and orchestra in A Major K 622 Allegro.
Klarinettkonserten får representera det jag älskat i livet, mestadels mina barn – de är det enda som jag känner mig oreserverat stolt över.

3. ‘Round Midnight with Miles Davis.
Den är egentligen inte vacker.
Den är nog inte ens det bästa Miles Davis spelat in. Men den är på någon sätt sammansvetsad med mig och mitt livsöde (Hittills iallafall…).

4. Symphony No 40 in G Major K550 Finale, Movement 4.
Livet är en fest. Och om det är min begravning bör de som är dumma nog att gå på begravningen påminnas om att de borde ha lite kul. Fyrtio:an är ren och skär tuggummipop. Yvigt och melodiskt.

5. ”We will all go together when we go” inspelningen ”Tom Lehrer in concert” inkl försnacket.
Jag hatar begravningar. Och om jag hinner fixa arrangemangen så vill jag att min begravning skall antingen bli en icke-händelse eller en fullblods Irish waker med mängder av sprit.
Och för att alla skall förstå sinnesstämningen som jag hade önskat avslutar jag med obetalbare Tom Lehrer. Lyssna och lär.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,