dag 12 – ett band jag hatar

Idag är det dags att hata igen då. Jag ogillar starkt detta att man ska hata. Jag hatar inte. Jag kan inte komma på ett enda band jag hatar. Jag kan komma på hundratals band däremot vars musik inte säger mig något, och åter andra som skaver. Lika lite som jag hatar Oscar Linnros hatar jag exempelvis Toto eller Arch Enemy, även om jag helst inte vill ha dem i mina öron.

Jag gillar inte dansband, men jag hatar dem inte. Jag tycker att i princip all hårdrock och metal eller annan musik med gitarrer som gnisslar och människor som growlar eller sjunger med gapiga röster är obehgalig att lyssna på. Men nej, jag kan inte frammana hat, även om jag faktiskt försöker för att inte svika den här utmaningen.

Med anledning av detta hoppar jag denna. Vill inte ha fler dåliga låtar på min lista heller. Det räcker gott med den där nummer två…
I morgon blir det guilty pleasure. Kan bli kul. Eller också inte.

jag är en dålig förebild

Först ska det sägas att jag är väldigt kluven till den här utmaningen som Christina tog initiativ till inspirerad av Karin.

Jag förstår absolut Karins poäng. Framgångsrika kvinnor är hårt arbetande och en kvinna måste vara dubbelt så bra som en man för att nå samma position i näringslivet. Kvinnor har ofta högre krav på sig själva än män, och omgivningen har också ofta högre krav på kvinnor än på män.
Exempel: en ensam mamma är en ensam mamma, hon förväntas göra ett bra jobb och gör hon inte det blir hon ofta hårt kritiserad. En ensam pappa förväntas av någon anledning inte göra ett fullt lika bra jobb och om han bara gör det självklara får han massvis av beröm och uppmuntran, och inte sällan erbjuds den ensamme pappan hjälp med sådant som den ensamma mamman bara ska klara alldeles av sig själv.

Samtidigt är män (enligt min erfarenhet) betydligt mindre självkritiska än kvinnor. Kvinnor är väldigt duktiga på att hitta fel på sig själva. Män tycker ofta att de är oslagbara. Minns en undersökning för ett par år sedan som visade att majoriteten av alla pappor tycker att de är förträffliga, medan de flesta mammor anser sig inte räcka till. Jag är övertygad om att både mammornas och pappornas självbild skevar, fast åt olika håll.

Men på grund av detta, att kvinnor är så duktiga på att kritisera sig själva och hitta fel är jag skeptisk till en utmaning som går ut på att man ska räkna upp sina fel och brister. Det gör vi väl så det räcker till vardags? Vore det inte bättre att vi uppmuntrar varandra att tala om för oss själva och varandra hur bra vi faktiskt är? Det som männen gör mest hela tiden. Berömmer sig själva.

Kanske utmaningen bara riktades till de där perfekta kvinnorna. De som är bra på allt. Som är snygga, framgångsrika, tjänar pengar och dessutom lagar fantastiska middagar och har vackra hem. För att det är bra för oss vanliga dödliga att se att till och med dom har sina trasigheter. Eller riktade den sig till oss allihopa? Hur som helst. Jag antar utmaningen, jag är nämligen världsbäst på att hitta fel hos mig själv, även om jag på senare tid övat stenhårt på att vara snäll och ge mig själv beröm, erkänna att jag lyckas med vissa saker och att jag duger som jag är, trots ett och annat felsteg.

Nu kör vi:

Jag kan inte skilja på höger och vänster.
Jag är så kass på matte att jag inte kan hjälpa mina barn med matteläxorna. Detsamma gäller fysik och kemi.
Jag är obildad, och kan inte tala det akademiska språket.
Jag är sämst i världen på att komma ihåg folks födelsedagar och andra bemärkelsedagar, och dålig på presenter.
Jag pratar för mycket hela tiden.
Jag kan inte saker som kvinnor förväntas kunna om makeup och skönhet, jag kan inte ens föna håret.
Jag är otränad och gammal i kroppen.
Mina barn får pizza minst en gång i veckan för att jag inte orkar eller hinner laga mat, trots att jag egentligen älskar att laga mat och är förtjust i kokböcker och mattidningar i allmänhet.
Jag har noll talang när det kommer till män. Min intuition och magkänsla är obefintlig och mina val hittills har alla varit inte bara felval, utan rena katastrofer. Med undantag för den första kärleken och den spillde jag bort på grund av dumhet.
Jag kan i motsats till vad alla kvinnor förväntas inte göra två saker samtidigt. Om jag försöker går båda åt helvete.
Jag är värdelös på att skapa mys och trivsel.
Jag visar bara känslor då det är teoretiskt och logiskt försvarbart.
Jag hatar att göra efterrätter och baka godsaker och baka överhuvudtaget. Det är det värsta jag vet faktiskt.
Jag är en ganska hopplös bilförare och krävde 48 körlektioner och tre uppkörningar (förutom en massa privatkörning) för att få mitt körkort.
Jag har ingen studieteknik och har således inte ens tagit studenten.
Jag har aldrig lekt med mina barn för att jag tycker att det är tråkigt att leka.
Jag går ofta in i mig själv och är mer eller mindre okontaktbar.
Jag är nästan alltid trött, fast jag sover halva dagarna.

Well. Jag förstår som sagt inte riktigt poängen med en sån här lista. I morgon (eller kanske redan ikväll) gör jag en motlista. Jag räknar upp sådant jag är bra på, som jag är stolt över och som jag faktiskt kan. Det känns väldigt mycket mer konstruktivt och värt.

time to play

Hos Lilla Gumman hittar jag en sms-utmaning som Johanna i sin tur hittat hos Sunkmamman.

Så här lyder den:
Bläddra igenom sms:en i inkorgen och räkna till tio, det sms du hamnar på ska du skriva in under frågan. Räkna om och skriv nästa sms under nästa fråga osv.

Här är mina sms:

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Ok, bra! :)

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Kan du köpa ägg?

3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
Förlåt, jag blir cirka 10-15 min sen.

4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Är du upptagen nu eller kan jag ringa dig?

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Sitter på cafét bredvid Streetfood längst in i hörnet mot järnvägen! Om inte annat har du mitt nummer nu.

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Jag sover hos en kompis.

7. Vad skulle du säga till Gud om du träffade honom?
Fylla på bussen och mobilen.

8. Vad vill du höra mest av allt?
Jag tycker att du är fin som fan. Du är en viktig människa för mig. Jag känner att jag vill kramas. Umgås. Tycka om. Därför att. Puss.

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
Hej, kan du ringa mig? Jag har en förfrågan om ett föredrag för xx.

10. Din mest romantiska replik?
?

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Är det viktigt?

Så, vad står det i dina sms?

Läs även andra bloggares åsikter om

mina bästa rubriker

Psykbryt vill att jag ska plocka fram mina tre bästa rubriker här i bloggen.
Nu hör det till saken att jag är en kass rubriksättare. Jag jobbar ju på tidning och det är ytterst sällan mina egna rubrikförslag till mina artiklar använts när tidningen gått i tryck. Nu beror det ju delvis på saker som att de kan vara för korta eller för långa för att funka i redigeringen, men också på att jag helt enkelt inte är någon ”word jiggler” och ofta tycker att det blir mest bara töntigt när man försöker vara lustig eller så i rubriker.

På nätet är det också betydligt viktigare vilken information en rubrik ger, eftersom det ofta är endast rubriken som avgör ifall någon klickar på en länk eller ej. Inte för att jag tänker på det alltid, men en tydlig informerande rubrik är ofta bättre än en skojig men obegriplig. Om man inte använder ord som sex eller bröst eller annat som googlarna verkar gilla.

En rubrik som lyckats få en del klick är ”Fröken Jätteklitoris”, men jag skulle inte säga att det är en av mina tre bästa ändå.

Jag har skrivit över tusen inlägg här i bloggen. Att på rak arm plocka ut eller minnas vilka rubriker jag använt är inte heller helt lätt, så mina val blir litegrann slumpmässiga. Dessa tre är ändå några som jag i varje fall inte skäms för:

nej mickey mickey nej, det är inte helt okej
det här är inte en blogg, det är en kontaktannons
the complete slem of the eightees
frikyrkor, fåfänga och falsk marknadsföring
som hör jättemycket ihop med den här:
bröst, bekräftelsebehov och bildt

Blev det mer än fem rubriker nu? Well. Svårt när man skrivit mer än tusen. Därför tar jag med en liten bonusrubrik också, som jag gillar för att den är enkel, tydlig och beskrivande men ändå på något sätt lite fin och (tror jag) lockar till läsning:
vi kallar det länkkärlek

Det här var ju någon slags uppmaning eller som vi inte längre säger – utmaning. Jag skickar den vidare till några av nätets skickligare word jigglers, nämligen Ulrika Good, Älskade Dumburk, Enligt min humla, Tyskungen, SANDRA, Blommaland, Lilla Blå, och Blogge.

Läs även andra bloggares åsikter om ,