Idag är det dags att hata igen då. Jag ogillar starkt detta att man ska hata. Jag hatar inte. Jag kan inte komma på ett enda band jag hatar. Jag kan komma på hundratals band däremot vars musik inte säger mig något, och åter andra som skaver. Lika lite som jag hatar Oscar Linnros hatar jag exempelvis Toto eller Arch Enemy, även om jag helst inte vill ha dem i mina öron.
Jag gillar inte dansband, men jag hatar dem inte. Jag tycker att i princip all hårdrock och metal eller annan musik med gitarrer som gnisslar och människor som growlar eller sjunger med gapiga röster är obehgalig att lyssna på. Men nej, jag kan inte frammana hat, även om jag faktiskt försöker för att inte svika den här utmaningen.
Med anledning av detta hoppar jag denna. Vill inte ha fler dåliga låtar på min lista heller. Det räcker gott med den där nummer två…
I morgon blir det guilty pleasure. Kan bli kul. Eller också inte.
Först ska det sägas att jag är väldigt kluven till den här utmaningen som Christina tog initiativ till inspirerad av Karin.
Jag förstår absolut Karins poäng. Framgångsrika kvinnor är hårt arbetande och en kvinna måste vara dubbelt så bra som en man för att nå samma position i näringslivet. Kvinnor har ofta högre krav på sig själva än män, och omgivningen har också ofta högre krav på kvinnor än på män.
Exempel: en ensam mamma är en ensam mamma, hon förväntas göra ett bra jobb och gör hon inte det blir hon ofta hårt kritiserad. En ensam pappa förväntas av någon anledning inte göra ett fullt lika bra jobb och om han bara gör det självklara får han massvis av beröm och uppmuntran, och inte sällan erbjuds den ensamme pappan hjälp med sådant som den ensamma mamman bara ska klara alldeles av sig själv.
Samtidigt är män (enligt min erfarenhet) betydligt mindre självkritiska än kvinnor. Kvinnor är väldigt duktiga på att hitta fel på sig själva. Män tycker ofta att de är oslagbara. Minns en undersökning för ett par år sedan som visade att majoriteten av alla pappor tycker att de är förträffliga, medan de flesta mammor anser sig inte räcka till. Jag är övertygad om att både mammornas och pappornas självbild skevar, fast åt olika håll.
Men på grund av detta, att kvinnor är så duktiga på att kritisera sig själva och hitta fel är jag skeptisk till en utmaning som går ut på att man ska räkna upp sina fel och brister. Det gör vi väl så det räcker till vardags? Vore det inte bättre att vi uppmuntrar varandra att tala om för oss själva och varandra hur bra vi faktiskt är? Det som männen gör mest hela tiden. Berömmer sig själva.
Kanske utmaningen bara riktades till de där perfekta kvinnorna. De som är bra på allt. Som är snygga, framgångsrika, tjänar pengar och dessutom lagar fantastiska middagar och har vackra hem. För att det är bra för oss vanliga dödliga att se att till och med dom har sina trasigheter. Eller riktade den sig till oss allihopa? Hur som helst. Jag antar utmaningen, jag är nämligen världsbäst på att hitta fel hos mig själv, även om jag på senare tid övat stenhårt på att vara snäll och ge mig själv beröm, erkänna att jag lyckas med vissa saker och att jag duger som jag är, trots ett och annat felsteg.
Nu kör vi:
Jag kan inte skilja på höger och vänster.
Jag är så kass på matte att jag inte kan hjälpa mina barn med matteläxorna. Detsamma gäller fysik och kemi.
Jag är obildad, och kan inte tala det akademiska språket.
Jag är sämst i världen på att komma ihåg folks födelsedagar och andra bemärkelsedagar, och dålig på presenter.
Jag pratar för mycket hela tiden.
Jag kan inte saker som kvinnor förväntas kunna om makeup och skönhet, jag kan inte ens föna håret.
Jag är otränad och gammal i kroppen.
Mina barn får pizza minst en gång i veckan för att jag inte orkar eller hinner laga mat, trots att jag egentligen älskar att laga mat och är förtjust i kokböcker och mattidningar i allmänhet.
Jag har noll talang när det kommer till män. Min intuition och magkänsla är obefintlig och mina val hittills har alla varit inte bara felval, utan rena katastrofer. Med undantag för den första kärleken och den spillde jag bort på grund av dumhet.
Jag kan i motsats till vad alla kvinnor förväntas inte göra två saker samtidigt. Om jag försöker går båda åt helvete.
Jag är värdelös på att skapa mys och trivsel.
Jag visar bara känslor då det är teoretiskt och logiskt försvarbart.
Jag hatar att göra efterrätter och baka godsaker och baka överhuvudtaget. Det är det värsta jag vet faktiskt.
Jag är en ganska hopplös bilförare och krävde 48 körlektioner och tre uppkörningar (förutom en massa privatkörning) för att få mitt körkort.
Jag har ingen studieteknik och har således inte ens tagit studenten.
Jag har aldrig lekt med mina barn för att jag tycker att det är tråkigt att leka.
Jag går ofta in i mig själv och är mer eller mindre okontaktbar.
Jag är nästan alltid trött, fast jag sover halva dagarna.
Well. Jag förstår som sagt inte riktigt poängen med en sån här lista. I morgon (eller kanske redan ikväll) gör jag en motlista. Jag räknar upp sådant jag är bra på, som jag är stolt över och som jag faktiskt kan. Det känns väldigt mycket mer konstruktivt och värt.
Hos Lilla Gumman hittar jag en sms-utmaning som Johanna i sin tur hittat hos Sunkmamman.
Så här lyder den: Bläddra igenom sms:en i inkorgen och räkna till tio, det sms du hamnar på ska du skriva in under frågan. Räkna om och skriv nästa sms under nästa fråga osv.
Här är mina sms:
1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Ok, bra! :)
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Kan du köpa ägg?
3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
Förlåt, jag blir cirka 10-15 min sen.
4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Är du upptagen nu eller kan jag ringa dig?
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Sitter på cafét bredvid Streetfood längst in i hörnet mot järnvägen! Om inte annat har du mitt nummer nu.
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Jag sover hos en kompis.
7. Vad skulle du säga till Gud om du träffade honom?
Fylla på bussen och mobilen.
8. Vad vill du höra mest av allt?
Jag tycker att du är fin som fan. Du är en viktig människa för mig. Jag känner att jag vill kramas. Umgås. Tycka om. Därför att. Puss.
9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
Hej, kan du ringa mig? Jag har en förfrågan om ett föredrag för xx.
10. Din mest romantiska replik?
?
11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Är det viktigt?
Psykbryt vill att jag ska plocka fram mina tre bästa rubriker här i bloggen.
Nu hör det till saken att jag är en kass rubriksättare. Jag jobbar ju på tidning och det är ytterst sällan mina egna rubrikförslag till mina artiklar använts när tidningen gått i tryck. Nu beror det ju delvis på saker som att de kan vara för korta eller för långa för att funka i redigeringen, men också på att jag helt enkelt inte är någon ”word jiggler” och ofta tycker att det blir mest bara töntigt när man försöker vara lustig eller så i rubriker.
På nätet är det också betydligt viktigare vilken information en rubrik ger, eftersom det ofta är endast rubriken som avgör ifall någon klickar på en länk eller ej. Inte för att jag tänker på det alltid, men en tydlig informerande rubrik är ofta bättre än en skojig men obegriplig. Om man inte använder ord som sex eller bröst eller annat som googlarna verkar gilla.
En rubrik som lyckats få en del klick är ”Fröken Jätteklitoris”, men jag skulle inte säga att det är en av mina tre bästa ändå.
Jag har skrivit över tusen inlägg här i bloggen. Att på rak arm plocka ut eller minnas vilka rubriker jag använt är inte heller helt lätt, så mina val blir litegrann slumpmässiga. Dessa tre är ändå några som jag i varje fall inte skäms för:
Blev det mer än fem rubriker nu? Well. Svårt när man skrivit mer än tusen. Därför tar jag med en liten bonusrubrik också, som jag gillar för att den är enkel, tydlig och beskrivande men ändå på något sätt lite fin och (tror jag) lockar till läsning: vi kallar det länkkärlek
Mumari vill att man outar vad man skrev för ett år sedan.
Eftersom jag ju ångrar nästan alla mina postningar, framförallt om jag läser dem ett par månader eller ett år senare känns det lite läskigt.
Men jag bangar ju aldrig en bloggutmaning/uppmaning, så varsågoda, den 29 januari 2008 skrev jag bland annat om skrivmaskinsundervisning och så puffade jag för min dotters krönika i Sundsvalls tidning.
Jag är fortfarande rätt låg. Känner att jag inte har så mycket att komma med för tillfället, men jag har lyckats få ihop ett par bloggposter på andra ställen.
Musikutmaningen pågår också för fullt, fortfarande. Har du inte hakat på – gör det! Jag planerar att göra någon form av sammanställning av alla listor så småningom.
Nej. Jag är inte köpt av Spotify.
Däremot älskar jag musik. Jag kan inte leva utan. Jag kommunicerar gärna genom musik och jag har länge saknat ett riktigt bra och smidigt sätt att dela med sig av det man gillar. Att bara posta Youtubevideos har inte känts ultimat.
Därför är jag galet kär i Spotify, och älskar att det går att scrobbla musiken till LastFm. Däremot gillar jag inte att man inte kan lägga in sin LastFmwidget på WordPress.com. (om du har LastFm – adda mig gärna)
Musiksmak säger en del om människor. Tror jag. Och det är kanske inte en slump att hela livsstilar föds ur olika musikgenres, och att ens vänner gillar ungefär samma musik som en själv.
Bland mina vänner är det skämmigt att älska till exempel Tomas Ledin, och många är det som inte vet om de ska ta på allvar att jag har en hel box med hans samlade 70-talsproduktion.
Personligen skulle jag ha svårt att bli kär i nån som gillar Toto.
Å andra sidan – jag känner en stark aversion mot Ulf Lundell men har inga problem med att de flesta av mina vänner gillar honom.
Det här med musik kan ju också vara väldigt personligt. En artist, grupp eller låt som inte säger mig något när jag hör den första gången kan tio år senare satt i ett sammanhang slå an en sträng någonstans, precis som den musik jag älskade när jag var tretton kanske får mig att rodna när jag hör den idag.
Det jag tänkte komma till var att för mig är det så viktigt med musik att det också är en viktig ingrediens i min blogg. För att den som läser och tycker sig känna mig ska lära känna mig ännu bättre.
Därför har jag snickrat ihop en lista med tolv låtar som jag tycker speglar min person. Och nu uppmanar jag dig att göra detsamma! Jag vill veta mer om er därute i bloggosfären och det var längesen jag såg till en riktig musikutmaning. Dessutom har ju de flesta Spotify nu, så det är rätt smidigt att göra listor.
Gör en lista med tolv låtar som är viktiga för dig. Det behöver inte vara de tolv bästa, eller ens de tolv du lyssnar på mest, men det ska vara tolv låtar som säger något om din person eller ditt liv. Skriv gärna en motivering, någon rad om varje låt eller lite mer omfattande om hela listan. Sen skickar du vidare.
Det är ingen brådska, men när du är trött på nötter och julskinka kan du ju vilja ha något att pyssla med.
Har du inte Spotify går det bra att göra en lista bara rakt av, gärna med videos eller andra länkar så man kan lyssna.
Och tänk inte för länge, välj de låtar du först kommer att tänka på.
(Jag har ett par låtar som borde vara med men som tyvärr inte finns i Spotify, som Morphine – The Night)
The Smiths – A rush and a push and the land is ours
Den här låten är Erik för mig. Någon slags sorglös ungdom, eller precis på gränsen mellan frihet och ansvar.
Kraftwerk – The Model
What to say? En av världens bästa låtar med ett av världens bästa barn. Simple as that.
Depeche Mode – I feel you
En låt som kanske inte är DM:s bästa, men den jag har flest minnen till och som slår an flest strängar hos mig.
Portishead – Sour times
Sorg och sorg och sorg. Köra bil och gråta och förbanna livet.
CAKE – I will survive
Och så pepp. en låt som jag använt så många gånger för att gaska upp mig. Den hjälper tillfälligt i varje fall.
Prodigy – Firestarter
Mer pepp. Gasen i botten, köra fort, glömma verkligheten. Eller springa i skogen.
I Monster – Daydream in blue
En feelgoodlåt. Funkar på repeat en hel dag nästan.
Damien Rice – Volcano
Vackert och sådär lagom romantiskt för mig.
Looper – The snare
Snaran ja. Den som verkar vara mitt öde. Bra låt.
I am Kloot – Twist
En vinter för några år sedan gick det inte en dag utan att jag spelade den här låten, och kände mig på gott humör. Vet inte alls varför, men jag gillar den otroligt mycket.
Eels – Agony
Återkommande känsla.
Kent – Ingenting
Wowkänslan när jag hörde denna första gången var fantastisk. Lyssnade ofta och högt förra vintern, och tycker fortfarande att den kvalar in som en av de bättre Kent gjort.
Hos Kristina hittar jag den här lilla leken som känns sådär lagom trevlig innan läggdags.
”Hugg närmsta bok intill dig.
Slå upp sidan 56.
Skriv ned den femte meningen på den sidan på din blogg tillsammans med instruktionerna.”
Alltså. Det här är så jävla tråkigt. Men den femte meningen på sidan 56 i boken som låg närmast mig lyder så här: ”Någon eller några dagars fördröjning kan undantagsvis accepteras om fördröjningen är nödvändig för att myndigheten skall kunna ta ställning till om handlingen omfattas av sekretess eller när den efterfrågade handlingen avser ett omfattande material.”
Boken är ”En resonerande ordbok om tryck-och yttrandefrihet”, och stycket jag läste handlade om vad som gäller när man begär ut en offentlig handling från en myndighet. Visserligen mycket matnyttig men inte så jävla humoristisk.
Och nej. Jag tänker inte hindra den som eventuellt vill härmas.
- Skriv reglerna i ett inlägg och länka gärna den som har utmanat dig.
- Berätta 7 saker om dig själv (alldagliga och knäppa).
- Utmana 7 andra bloggare genom att länka till dem.
- Tala om för dem att de har blivit utmanade.
Men jag har ju ett gäng nya läsare och jag kanske lyckas tänka ut nåt jag inte redan berättat, så jag antar den:
Ett: Jag har aldrig sett en hel James Bond-film. Det har blivit en grej, och enda förlusten verkar vara att jag inte kan svara på somliga TP-frågor. Fast nu är det jävligt längesen jag spelade TP.
Två: Jag har en gång i tiden varit novis i ett nunnekloster i Italien. Jag minns inte vad byn hette men jag tog mig dit genom att lifta från en liten tågstation med en bonde som hade ett sånt flak fullt med får eller om det var getter.
Tre: Jag har fruktansvärda komplex för mina axlar och armar. Breda axlar och håriga underarmar och det finns inget värre än axelvaddar. Varför har alla kavajer axelvaddar?
Fyra: Jag har blivit fälld för partiskhet av Granskningsnämnden. Eller inte jag men programmet/filmen som jag producerat. Norra Magasinet. Det är över tio år sedan. Jävlar vad tiden går.
Fem: Jag tycker inte om choklad, jordgubbar eller glass. Brukar uppfattas som otroligt provokativt av väldigt många.
Sex: Jag har aldrig varit på en charterresa. Kanske börjar jag bli gammal för jag tycker det verkar så jävla bekvämt och praktiskt att bara betala, åka och ha allt fixed och färdigt.
Sju: Första gången jag på något sätt publicerades i en tidning var när jag var sex år och hade skickat en teckning till Evangelii Härold. Jag hade ritat ett höghus. Stolt som en tupp var jag.
