Jag ska helt enkelt säga vad jag skulle förbjuda om jag hade makt att förbjuda något.
Nu är ju detta utopiskt som satan, eftersom många människor struntar i förbud. Men om det vore möjligt att förbjuda som i ”utrota” så skulle jag förbjuda lögnen.
Och så är jag nyfiken på vad nef, Kristina, Frk F, Lokesson och Beiersdorf skulle förbjuda om de hade makten.
Fredo undrar om jag får betalt per utmaning jag skickar. Nä. Jag är bara så slavisk att när jag får en utmaning så gör jag den, kanske därför alla utmaningar hamnar hos mig, oftare förr än senare.
(jag har hoppat ett par stycken mest av glömska tror jag, och så en från Monika som handlade om att visa sin bästa bild. där handlar det mest om att det skulle vara en alldeles för stor ansträngning att leta upp den, få den scannad, och lägga ut den…)
Nu har i varje fall Herr Klokbok fått till det. Eller om det var någon annan från början. Hur som helst så ber han mig nämna minst en, gärna flera, böcker som tränar hjärnan, om jag uppfattat det rätt.
Saken är ju den att jag är ganska lat när det kommer till bokläsning. Jag vill ha avkoppling, flykt, sånt när jag läser böcker. Men visst finns det bra böcker att fly in i som ger hjärnan en match. Så jag försöker. Jag begränsar mig till två böcker, en roman och en biografi. Och det är för att om jag skriver en hel lista kommer ni att glömma första boken på listan innan ni kommit till sista. Och jag vill verkligen att åtminstone någon tar sig tid att faktiskt läsa de här böckerna, som jag håller mycket högt:
Den är första delen in en trilogi, och alla tre böckerna är alldeles alldeles underbara, men jag har en särskild relation till just Förföraren. Det är en roman, och en vacker roman, skriven på ett underbart språk som i sig väcker hjärnan. Men inte bara det. Det är en av få böcker som fått mig att vilja mer. Att på riktigt tänka att det går att göra något åt saker, att man kan tänka större, komma längre, se saker ur andra perspektiv. Rekommenderas å det varmaste.
Albert Speer och sanningen av Gitta Sereny
En helt annan slags bok, men som även den uppmuntrar till tanke. Som hjälper en att se saker ut mer än ett perspektiv. Som får en att förstå att ingenting är svart eller vitt. Hjärnan får jobba. Det är en tegelsten. Den är finstilt. Den innehåller massor av årtal och detaljerade beskrivningar av olika händelser innan och under andra världskriget. Men. Den är skriven av Gitta Sereny. Den är samtidigt som den behandlar några av de svåraste frågor människan kan ställas inför, samtidigt som den är ett tungt historiskt dokument, så välskriven och faktiskt lättläst. Den är skriven som en thriller, eller spännande roman, man vill inte lägga den ifrån sig för man vill veta hur det går. (även om man vet hur det går)
Det börjar bli svårt att hitta folk att utmana. Jag känner mig tjatig. Men i det här fallet väljer jag helt enkelt några jag tror kan ge intressanta tips på hjärngymnastikböcker. Nämligen: Blogge, Deepedition, Nickelkickel, Saom (för visst läser du böcker också?), Mickey, Robert och, Lilla Blå, Emma. Helst skulle jag vilja att Halvar också svarar, men räknar inte riktigt med det eftersom han vilar från bloggandet.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, lästips, hjärngymnastik, utmaning, albert speer, jan kjaerstad, gitta sereny, tänka stort
Aldrig får man vara ifred. Knappt har man spungit sin sträcka i en av alla dessa bloggstafetter innan det kommer en pinne till.
Den här gången är det Björn Wadström som vill ha ”The kommentaren” från min blogg. Den kommentaren som på något sätt överträffar alla andra.
Herre Jesus. Jag får en del kommentarer. Somliga långa som uppsatser. Andra mycket korta. Karaktären på dessa kommenterar är väldigt olika. Sedan jag började blogga här på wordpress i början av november har det skrivits 6835 kommentarer här. Att välja ut en av dem som ”The kommentaren” känns inte helt lätt. Dessutom känns det orättvist på nåt sätt. Ungefär som att peka ut en enda låt som världens bästa, eller en bok som den bästa som någonsin skrivits, eller nåt uttryck som det dummaste. Tro’t eller ej, men jag är rätt dålig på att generalisera när det gäller.
Men om jag nu måste välja en som på något vis sticker ut så väljer jag denna. Dels för att den är en av de få jag kommer på så här direkt på rak arm. (glöm att jag sätter mig och läser igenom alla…) Dels är den vidrig i hela sin uppenbarelse, kommentaren alltså. VM i klyschor. Och så orsakade den viss debatt senare.
För alltså herregud. Jag skriver detta. Och får en kommentar med den här slutklämmen:
”Le mot omvärlden – och omvärlden ler mot dig… Ungefär.
Du kanske har sett mitt eget lilla ordspråk: “Lycka är inte en station du kommer fram till, utan ett sätt att resa”!”
Det var det. Om någon tycker sig ha skrivit en klämmigare kommentar så säg gärna till.
Och så skicka vidare. Jag skickar detta vidare till alla som läser och har en blogg. Jag tror det kan vara ganska kul att läsa svaren på en utmaning som denna.
Läs även andra bloggares åsikter om utmaning, kommentarer, klyschor, mamman, orka
Jag har blivit utmanad av ”Denna sidan sundet”.
Göte vill att jag ska berätta vilken kvinna som är mitt val ifall jag av någon anledning skulle vilja ha homosex. Utmaningen funkar bara på heterosexuella, eller om man är homo – då blir väl utmaningen ”Mitt heteroval..”
Okej. Den här kvinnan är mitt homoval:
Utmaningen ska vidare. Jag vill gärna veta vem följande personer skulle välja om de tvingades ha sex med nån av samma kön: Blogge, Deepedition, Teflonminne, Vindra, Weman, Skrymta, Johnny, Mia, Kristina, Sandra, Mickey och Drottningen.
Läs även andra bloggares åsikter om homosex, bögar, sex, lesbianer, utmaning
Innan vi hunnit kora 80-talets slemmigaste låt tycker Rigg att vi ska utse 70-talets bästa.
Svårt men lätt.
Jag är ju född på sjuttiotalet, var inte mer än sju år när det försvann. Så jag har inga egna minnen av sjuttiotalets musik, bara efterkonstruerade. Minns när jag äntligen slapp ifrån min dogmatiske far som förbjöd mig att lyssna på alla musik som kunde ha en relation till djävulen (ni skulle bara veta vilka långsökta relationer somliga artister har till hin håle) och jag minns att radioprogrammet Metropol då listade 70-talets hundra bästa låtar. Jag spelade in hela hundralistan på kassett. Och lyssnade om och om och om igen. Tidigare hade jag lyssnat in mig 60-talet på liknande sätt.
Hur som helst. Jag tvekar inte. Det är mycket mycket lätt att välja artist, finns faktiskt bara en att välja på när man ska utse 70-talets bästa. . Att välja låt däremot är inte helt lätt. Det är som om man måste välja något från Ziggy Stardust. Det eminenta albumet som kom samma år som jag föddes. Jag älskar det. Men låten jag ger er kom tidigare. Den fick inte sitt riktiga genombrott förrän 1973 dock, efter att Bowie slagit igenom med just Ziggy Stardust.
Här får ni – En av sjuttiotalets absolut bästa låtar, och faktiskt en av världens bästa låtar någonsin alla kategorier:
Och så jag skicka vidare… Det gör jag, till Deepedition, Bullshit Bulletin, Enligt min humla, Good, Aku och Herr klokbok.
Men nu snälla… inga fler utmaningar den här veckan va?
Andra bloggar om: david bowie, musik, life on mars, ziggy stardust, 70-tal, utmaning
Ulrika vill att jag ska tala om vilket internetuttryck jag tycker är ostigast.
Apropå ostig – det är märkligt att något som är så gott – ost – kan heta något som låter så äckligt. Läs högt för dig själv: Ost. Ost. Ost.
Men nog om det.
Ostiga uttryck. Det är verkligen svårt. Och min favoritkandidat är faktiskt kjamiz. Som Ulrika redan valt. Det kan även stavas kjam, kjamis, men kramizzz är också fult, liksom krammmm, som låter som om man säger Kramm som i Hotell Kram i Kramfors, den legendariska dansrestaurangen som jag utgår ifrån att alla känner till.
Det är en sak när barn myntar slang. När barn stavar krokigt eller fult. Men när vuxna människor skriver kjamiz blir jag orolig på riktigt.
Sedan börjar jag fundera över vilka uttryck som egentligen är internetrelaterade, och vilka som ändå skulle fötts. Egentligen kan vi väl bara påstå att stavningar myntats på nätet, i chatter och så. Och i så fall tycker jag att lr är väldigt fult. Så jävla svårt är det faktiskt inte att skriva ut hela ord. Eller heller det. E l l e r.
Så. Vem står på tur nu? Jag tror att följande personer är duktiga på internetuttryck och bra på att förfasa sig över nyheter i språket: Drottningen, Garbo, Lalanda, Bump Robert, Blommaland och slutligen Andreas.
Läs även andra bloggares åsikter om utmaning, good, ord, uttryck, ostiga ord, kjamiz
Blogge har utmanat mig. Han vill att jag – på ren svenska – ska berätta vad jag går igång på. Vad jag tänder på. Vad jag har för sexuell läggning.
Jag bangar inte för den.
Blogge tänder på asiatiska kvinnor som gärna är några år yngre än han själv. Inte sådär otroligt originellt kanske. Och jag gissar att jag förväntas svara något smaskigt om vilka slags kroppar eller fetischer jag gillar. Vilken kukstorlek jag föredrar eller kanske om gillar läder.
Jag måste göra er alla besvikna.
Det finns egentligen bara en enda sak som kan göra mig riktigt knäsvag. Och det har inte det minsta att göra med hudfärg, storlek, längd, vikt, ålder, eller andra yttre attribut.
Jag tänder på:
Jepp. Så är det. Helst så ska hjärnan sitta i en man också. Men om mannen har en hjärna som kan ge min dito gymnastik, då kan jag förlora mig alldeles. Sen om han är ung eller gammal, stor eller liten, ful eller snygg, uthållig eller impotent, spelar egentligen ingen som helst roll. Jag bryr mig inte om hur han klär sig eller vad han har för bil, vilket land han kommer ifrån eller vad han jobbar med, om han gillar spanking eller soft vanilla.
Har han en väl fungerande högpresterande hjärna, och dessutom förmåga att verbalt presentera innehållet i den, då har han goda chanser att få mig på rygg. (eller nån annan ställning, whatever prefered)
Och så ska jag utmana några då. Jag vill veta vad följande bloggare går igång på (läs blogge om ni vill ha mer detaljerade instruktioner om vad utmaningen går ut på) : Tyskungen, drf, nef, Mia, Kristina, Falken, Fredo, Weman, Kajen och Heaven.
Läs även andra bloggares åsikter om blogge, sex, hjärna, mymlan, spanking, man, utmaning
WB och aku vill att jag ska fylla i en lista. Eftersom det är en sån lite dagenefterlördag och jag inte har nåt annat vettigt att skriva så gör jag väl det då.
Väder utanför ditt fönster:
Strålande sol, sex-sju plusgrader och väldigt blåsigt.
Lyssnar på just nu:
Kraftwerk, Tour the France
I går gick du och la dig:
Vid tre-tiden nån gång.
I dag vaknade du:
Niotiden. Men sen somnade jag om.
Vad har du på dig:
Här hade jag velat svara nåt coolt men jag har faktiskt rosa mysbyxor och en grå t-shirt…
Senaste som ringde dig:
N
Som du ringde:
B
Senaste som skickade dig sms:
N
Senaste som du skickade till:
N
Senaste vän du addade på Facebook:
Mathias
Som addade dig:
Ehh. Mathias?
Senaste person som mailade dig:
Orka kolla alla mailboxar för att ta reda på det.
Sista hemsida du besökte/läste:
http://www.jaiku.com
Ska göra idag:
Så lite som möjligt. Det är lördag.
Bra eller dålig dag idag:
Hittills helt okej.
Jag undrar verkligen hur intressant det är för folk att veta vilja jag ringer och skickar sms till. Jävla konstig lista. Men jag skickar den vidare till: MsGarbo, Drottningen, Deepedition, Good, och så är jag otroligt nyfiken på vilka Tyskungen sms:ar med…
Läs även andra bloggares åsikter om lista, utmaning, lek, sms, telefon,
Jahaja. Drottningen har utmanat mig.
Egentligen en kul utmaning för navelskådningsfascister som jag. Men svår. Och med tanke på hur pass sann och utlämnande jag är känns det svårt att komma på något som ni inte redan vet.
Utmaningen går alltså ut på att skriva sju sanningar om mig, och sedan utmana ytterligare sju bloggare att göra detsamma.
Jag försöker:
1. Jag är en obotlig realist och praktiker. Försöker alltid hitta lösningar och får ofta höra att jag är ”manlig” i mitt sätt att vilja ha resultat istället för att älta. Detta är bra ibland, men inkräktar ibland på mitt känsloliv för även det rationaliserar jag och beskriver på ett väldigt teorietiskt sätt som ofta hindrar mig från att känna de verkligt hisnande känslorna.
2. Jag är morbid. Har en galghumor som skulle skrämma livet ur ganska så många. Har inga problem heller att närma mig samtalsämnen som död och elände. Snarare dras jag till sånt. Kanske för att det är på riktigt.
3. Jag är sanslöst intelligent. Enligt en lång rad tester och frågor jag utsatts för i många timmar på en psykiatrisk klinik hör jag till de två mest intelligenta procenten i det här landet. Och det trots att mitt arbetsminnestest och ordkunskapstest drog ner resultatet i övrigt. Själv ser jag det som ett stort handikapp. Det gör min kurator också, för hon jobbar hårt på att jag ska få hemtjänst.
4. Jag har aldrig önskat att jag vore död. Det låter kanske som en konstig sak att säga, men de flesta jag känner säger sig nån gång ha haft självmordstankar. Eller önskat sig döda. Med tanke på en del trauman som jag gått igenom och ett par depressioner ligger jag ännu närmare till hands att leka med självmordstankar men ärligen har jag alltid trots att jag befunnit mig i hål djupare än Ronjas helvetesgap alltid varit alldeles för nyfiken på hur det ska gå med allt för att ens tänka tanken att inte längre vilja vara kvar här.
5. Jag är väldigt asocial och ganska ointresserad av artighetsprat om renoveringar, shopping, husdjur, semestrar och barn. Om någon däremot börjar tala med mig om sin traumatiska barndom eller trasiga äktenskap eller sin taskiga relation till sina föräldrar eller livslögner i stort vaknar mitt intresse. (alltså: jag tycker bäst om att umgås med människor på tu man hand.)
6. Jag kan i princip inte ljuga. Jag är nästan tvingande ärlig och i princip det enda som kan få mig att ljuga är tystnadslöften till andra. Jag är duktig på att bevara andras hemligheter men inte mina egna, de som bara rör mig. Jag har liksom verkligen inget att dölja, och jag utgår ifrån att alla människor har lika smutsig byk och fattar inte riktigt varför det smusslas så in i helvete med smutstvätten.
7. Jag äter som en häst. Eller nåt. Hur mycket som helst, och hur slafsigt och slarvigt som helst. Jag äter brieost i hela bitar som om de vore smörgåsar, kan utan vidare skala ett kilo räkor och proppa i mig själv utan finess eller glamour överhuvudtaget, jag äter skogshuggarportioner av mat om den är god och har även vunnit ätamesttävling mot storstarkman som sjönk som en sten när han insåg att lilla jag fick i mig mer kalvstek och potatismos än han.
Det var det. Nu var jag snabb och ogenomtänkt och förmodligen kommer jag strax att komma på sju andra mer lämpliga sanningar att skriva ner, men jag får försöka tro på att det första som dyker upp är det bästa.
Reglerna för utmaningen ser ut så här:
Länka till den som utmanat dig
Berätta sju sanningar om dig själv
Utmana sju personer
Lämna ett meddelande till dem du utmanar.
De sju jag vill höra sju sanningar om är följande: A little less conversation, Andreas, Mia, Abbes pappa, Meningen med livet, Tyskungen, och slutligen Monika Ringborg.
Andra bloggar om: utmaning, sanning, sju sanningar, mymlan, lek,
För er som missat det.
Teflonminne har kört igång med den sjukaste underbaraste utmaningen ever.
Och Sugbloggen övertog den med bravur.
Väntar nu med spänning på vad som ska hända med lille pi hemma hos Nini.
Uppdaterat: Det går undan för den lille pixeln, nu har Nini tagit hand om den en stund och skickat vidare till Mymlan. Herre Jesus, jag som bad att få slippa… Förvirringen är total.
Stina var inte snäll mot pi. Det är nästan så jag börjar tycka om den där lille pixeln, och gärna skulle få honom på besök…
Och så måste även jag puffa för det här fantastiska inlägget av Johan Lindqvist. Som handlar om något helt annat.
Andra bloggar om: utmaning, teflonminne, sugbloggen, Johan Lindqvist, underbart, humor, pixel
