284

Jag tycker att resultatet av min lilla poll är rätt intressant. Det kan ju inte på något vis ses som vägledande eller som något tvärsnitt av befolkningen, även om vissa delar verkar stämma in på seriösa opinionsundersökningar. Som att KD och Centerpartiet hänger löst. Det gläder mig mycket att så få personer har valt att rösta på KD. Sedan önskar jag att SD hängde lika löst som det ser ut i min omröstning, men så är tyvärr inte fallet.
Anmärkningsvärt: Vänsterpartiet är största partiet! Jag hade ingen aning om att så många i min bekantskapskrets var vänster. Ingen aning.
Jag är inte lika förvånad över att så många röstat på Miljöpartiet, det visste jag nog att många jag känner drar ditåt. Har även släktingar som är engagerade miljöpartister. Nu är det väl inte bara människor jag känner som röstat, jag har många followers på Twitter som jag inte alls känner, och jag tror att SD-rösterna till exempel kommit därifrån.
Men jag trodde nog att jag omgav mig med framförallt liberaler. Har fått klart för mig att flera av dem som röstade ”annat” skulle rösta Pirat, och det får väl sägas vara liberalt. Sedan vet man ju inte, hur röstar en liberal i Sverige idag? Det finns ju inget riktigt liberalt parti, utom möjligen Piratpartiet.
För två år sedan gjorde jag en liknande poll på själva valdagen. Det var betydligt fler som röstade, och resultatet blev också väldigt annorlunda. Miljöpartiet var störst, och KD fick oväntat många röster.

om det vore val idag

Jag är nyfiken på vad jag omger mig med för folk och vilka som läser min blogg, eller följer mig på twitter. Därför har jag gjort en liten poll och undrar hur du skulle rösta om det vore rksdagsval idag?

Om du svarar ”annat” så lämna gärna en kommentar och berätta!
Du får självklart vara anonym.

om sveket

Du som inte redan läst Sveket - gör det. Det är en utmärkt bloggpost som beskriver på ett tydligt sätt hur de nya sjukförsäkringsreglerna slår hårt mot enskilda.

Jag har två saker att säga.
För det första: Det är verkligen inspirerande att se vilket stort genomslag bloggposten fått. Mest genom blogglänkar och massvis av delningar på Facebook. Det har blivit en viral spridning sällan skådad för en bloggpost från en inte jättestor blogg.
Men inte bara det. Jag får intrycket av att väldigt många tidningar idag har lyckats (vilket i och för sig inte är så svårt) hitta någon drabbad och skriva om det. Bra så.

För det andra: Kan denna berättelse och de berättelser som följer som ringar på vattnet påverka valutgången?
Många använder bloggposten som argument för att rösta på de rödgröna. Jag hoppas att en enda regel inte ska få människor att fatta sitt valbeslut.

Därför att anledningen till att Alliansen vann valet sist var delvis beroende på stort missnöje med sosseregeringen. Folk ramlade mellan stolarna och blev utslagna också innan 2006.
Bloggposten om Sveket landar i att den sjuka mamman tvingas sälja sin bostadsrätt för att få försörjningsstöd (socialbidrag). Såvitt jag vet har socialbidragsreglerna åtminstone de senaste 20 åren inneburit att den som behöver bidrag först måste göra sig av med allt av värde, däribland saker som behövs för att kunna komma på fötter igen, så som bil för att kunna jobba, till exempel. Det har alltså ingenting med Alliansregeringen att göra.

Däremot är det Alliansregeringen som infört de galna reglerna om utförsäkring.
Och det är problematiskt.

Jag tror som Linda att ingen som röstar på Alliansen tycker att det är okej att en sjuk människa ska behöva lämna hus och hem på grund av kontraproduktiva regler.

Politik är inte statisk. Den bygger fortfarande i grunden på medborgarnas olika viljor. Hur många alliansröstare tycker att sjukförsäkringssystemet fungerar bra, räck upp en hand?
Om det är tillräckligt många som inte tycker att utförsäkringssystemet är en bra idé kan det väl inte vara så svårt att få Alliansen att ändra både på sjukförsäkringsreglerna och kanske med lite tur också på socialbidragskriterierna, så att de inte bidrar till större utslagning, men till ett samhälle där var och en åtminstone ges en chans att göra rätt för sig.

Om nu utförsäkringsreglerna i en annan ände gjort så att fler kunnat gå tillbaks till arbete så är det något bra. Däremot så måste det vara lättare för dem som på grund av allvarliga sjukdomar utförsäkras att få någon annan typ av stöd, utan att behöva lämna hus och hem.
Alternativt bör politikerna ta lärdom av alla utförsäkringshistorier som nu sprids ta och fortsätta jobba för att människor ska återkomma i arbete med hjälp av rehabilitering, men utan att kasta ut dem som inte når ända fram. Ingen väljer att vara sjuk. Det går inte att stressa fram bot mot cancer, däremot kan man stressa fram sjukare människor.
Hur svårt kan det vara att finna ett system som fungerar både för dem som är rehabiliteringsbara och dem som inte är det?
Eller är det så på riktigt att alla borgerliga politiker innerst inne skiter i andra och bara bryr sig om sina egna och andra rika människors plånböcker? Kan inte välbeställda människor bli sjuka?

Ni som läser det här och representerar Alliansen - kommentera gärna hur ni tänker om sjukförsäkringen. Ni som tror på de rödgröna av andra skäl än just sjukförsäkringen – ge mig bra argument!

Jag vet ännu inte vad jag ska rösta på på söndag, känner lite som Magnus Betnér, min tilltänkte statsminister.
Men jag tänker framförallt att jag kanske inte ska klaga på de alternativ som finns om jag inte tar fram något bättre själv. Nån som är på, någon som vill bygga ett liberalt parti som tar hänsyn till individens förutsättningar, förmågor och oförmågor?


Flattr this

fucking far from okay

Jag blir så himla ledsen när jag läser att Fredrick Federley misshandlats av inte mindre än fyra män utanför sitt hem.
Det är inte första gången just han drabbas.

Nu vet vi inte tillräckligt mycket om vilka som gjorde det ikväll för att säga något säkert, men det ligger såklart nära tillhands att tänka att det också den här gången var ett brott av politisk art, vare sig det har med Federleys egna engagemang att göra eller med hans sexuella läggning.

Det är inte ett sådant samhälle jag vill ha.
Jag vill inte ha ett samhälle där någon, vare sig Centerpartister, bögar eller Sverigedemokrater slås ner på grund av sina åsikter, sin sexuella läggning, sin hudfärg eller sin tro.

Jag blir så satans ledsen för att vi inte kommit längre, för att vi lever i ett land där människor verkar tro att det är okej att använda våld för att skrämma andra till tystnad, eller bara för att markera att dom tänker, handlar eller är fel.

Just nu känner jag mig bara uppgiven och ledsen och har inget konstruktivt att komma med.
På söndag är det val. Och en sak vet jag – jag kommer inte att rösta med min plånbok. Jag kommer att rösta på den sorts samhälle jag vill ha på sikt, ett sådant samhälle som jag vill att mina barn och barnbarn ska leva i. Jag kommer att rösta på någon som tror på yttrandefrihet och demokrati. Jag kommer att rösta på någon som står för alla människors lika värde. Gör det du också.


Flattr this

iran to earth

Här har jag skrivit mer om det som händer i Iran. Eller i varje fall om hur du kan följa händelseutvecklingen.

Uppdaterat: Wow. Nyss meddelades att Twitter flyttar sitt underhållsjobb som var planerat och skulle stänga ner Twitter under en och en halv timme – för att Iranierna inte skulle förlora den viktiga kanalen för information och nyhetsförmedling.

oskuld eller hora – ett fritt val

Jag har hittills inte tyckt så mycket i debatten om den lyckliga horan.

Men jag har tänkt.

Och kommit fram till ett par saker. Ska försöka fatta mig kort och hoppas bli förstådd. Litegrann är det ett försök att förklara för dem som protesterar högst mot ”horkramarna”. Inte för att de inte kan snacka själva, men för att de kanske stundvis tappar lite nyans. (och kanske också krånglar till saker för oss vanliga dödliga som nöjessurfar och vill ha sakerna lättsmält serverade) Och jag ser ibland ”utifrån” att det uppstår missförstånd som gör mig frustrerad eftersom folk pratar förbi varann.

Jag har försökt förenkla.

Utgångspunkten måste ju vara varje människas rätt att göra sina egna val. Jag tror starkt på individens frihet. Bra eller dåliga, ingen kan säga åt en annan hur eller vad den personen ska göra.

Förutom det fria valet utgår jag också ifrån att varje form av tvång är fel.

Enda gången tvång kan anses vara okej är när en persons val skadar tredje person som därmed tas ifrån sin rätt till ett fritt val.

Alltså: Det är förkastligt att tvinga in en människa i prostitution. Självklart. Det är inte det den här postningen – eller ”horkramardebatten” – handlar om. Den handlar om dom som frivilligt gör valet att prostituera sig.

Det har heller inte att göra med våra döttrar, för fram till och med arton års ålder finns det hundratals saker som jag bör – eller bara vill – försöka få min dotter att avhålla sig ifrån av olika skäl, sedan har hon ett fritt val. Alla föräldrar har drömmar om vad det ska bli av deras barn, ofta tror jag att de krossas. Av olika skäl. Men det hör alltså inte hit.

Motståndarna kommer med argument som att den stackare som själv väljer att prostituera sig inte alls väljer, eftersom valet baseras på dåliga erfarenheter, sexuella övergrepp, desperation efter pengar på grund av drogmissbruk etc.

Möjligt.

Men alla människor gör sina val baserade på egna erfarenheter. Och det som får en person att må dåligt kanske inte får en annan att göra det. Dessutom kan vi aldrig hindra människor från att må dåligt. Folk mår dåligt av olika skäl, och ofta har dessa sina rötter i ens barndom, oavsett om det handlar om att man blivit utsatt för övergrepp och väljer att prostituera sig, eller om man blivit utsatt för religiös indoktrinering som gör att man senare i livet vägrar sig själv att njuta av sex för att man tror att det är smutsigt och fult.

Varför anses det mer ädelt att dö oskuld? Mår en person utan sexliv bättre än en som har ett aktivt sådant? Knappast.

Hur ska jag kunna veta hur en annan person upplever saker? Vem är jag att tala om för någon annan hur han eller hon ska må? Jag kan visserligen ibland se att någon gör något tokigt, men ibland måste man faktiskt lägga band på sig och låta andra göra sina egna misstag.

Jag kan inte veta hur en prostituerad upplever sin situation. Dessutom är alla prostituerade individer, och jag tror inte att de upplever det på samma sätt.

Jag själv röker. Jag gör varje dag valet att fortsätta göra det, fast jag vet att det är livsfarligt, att det skadar min kropp och fast jag då och då har cancerångest och inte mår vidare bra av det. Men det är mitt val, och ingen annan kan få mig att sluta, om jag inte själv är motiverad och vill. Det är också mitt eget problem, som bara jag själv kan lösa. Och jag anser faktiskt att jag bör behandlas med respekt fast jag gör det valet.
Så. En person som själv valt att sälja sex har rätt att respekteras. Som individ, och för det val han eller hon gjort. Det handlar inte bara om att ha rätt att välja fritt. Det handlar också om varje människas eget ansvar för sig själv och sitt liv.

Och de personer som tvingats in i prostitution har det knappast lättare att återfå stolthet och självrespekt så länge prostitution ses som något fult som ska utrotas.

Sen en liten fundering, som jag slänger ut såhär i förbifarten och hoppas få någon reaktion på: Är det inte så att många kvinnor helt enkelt känner sig hotade av horan? För att hon erbjuder något till mannen som man själv inte kan eller vill ge? För att horan hotar den romantiska Mitt livs novell-bilden av hur livet, kärleken och äktenskapet ska se ut? Därmed måste det vara FEL, och att döma ut prostitutionen och den prostituerade är mer eller mindre bara ett sätt att stoppa huvudet i sanden.

Uppdatering: Uppföljningar till detta har jag skrivit här och här

Färska postningar i ämnet: opassande, Magister Christer, Blogge Bloggelito, deep.edition, Enligt minHumla, Herr klokboks kollektion, Teflonminne, Att arbeta som eskort,

Vad jag själv skrivit tidigare i ämnet: Var håller torskarna hus? Hora eller städerska?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,