dejavu

Vissa saker minns man. De sitter i kroppen, i själen, utan att man är medveten om dem. Jag trodde att jag hade glömt. Att det var över.

Men idag när jag inne på leksaksaffären av alla ställen, och vände mig om, så stod hon där. Bara ett par meter ifrån mig, och vi såg varandra rakt i ögonen. En av exets älskarinnor.

Genast såg jag min egen fulhet. Känslorna av otillräcklighet och känslan av att vara värdelös, en sån man väljer bort, slog mig med full kraft. Skamkänslorna, de man känner när man inser att alla vet och har vetat utom jag. Känslan av att vara en lättlurad idiot.

Det är många år sedan. Jag bryr mig verkligen inte, inte om henne, eller om exet. Och ingen av dem bryr sig om mig heller. Våra liv är åtskilda. Men såren i själen som var läkta börjar klia.

Så jag stod därinne, i leksaksaffären och blev den där bortvalda. Den lurade. Den fula. Och jag vände mig bort och hoppades att hon skulle ha försvunnit när jag var tvungen att faktiskt passera stället där hon stått. Det hade hon. Så jag kunde gå därifrån med känslan av att vara iakttagen, skrattad åt, lurad.

Vem fan tror jag att jag är?

(och ändå. hellre än att hamna där igen. hellre än att bli lurad, hellre än att bli bortvald, hellre än att behöva känna otillräcklighet och vanmakt, så stöter jag bort människor. omedvetet. innan de hinner göra mig för illa. och känslan av att alltid vara den som är lite mindre värd, den som ska vara glad att någon vill ha mig, går inte ihop med min vetskap att jag förtjänar mer än så. jag som var en sån som faktiskt verkligen trodde på det folk sa. frågan är vad som är bäst.)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

About these ads

19 reaktioner på “dejavu

  1. Usch! Sorglig läsning.
    Det var han som gjorde fel, inte du. Det är ALLTID så när en person väljer att lura förtroendet som finns mellan två människor.

  2. Jag känner igen mycket av det där. I mitt fall är känslorna inte kopplade till något ex eller exets otrohetsaffärer. För mig gäller det vissa personer fån högstadie-gymnasie tiden. Fast det har gått runt 20 år sen jag gick i högstadiet kan jag ännu känna på det där sättet när jag träffar vissa människor i Byhåla. På en sekund snurrar klockan tillbax 20 år.

  3. Det här gjorde riktigt ont mymlan. Ont för din skull och för min egen. Åh, så jag känner igen mig.

  4. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men fan vad bra du skriver. Känner mig verkligen berörd. Och känner igen mig i det du skriver i parentesen.

  5. Jag har fått inbjudningskort från flera av mina gamla skolklasser: ”Nu är det dags för återförening”
    Bara EN klass har jag velat träffa igen. De andra vill jag INTE träffa. Inte för allt smör i småland. Lyckligtvis verkar ingen av dem ha hittat mig på Facebook. Tack för det…

    Relationer mellan människor bygger på förtroende och tillit. Ofta pratar man om otrohet i moraliska termer.
    Jag har aldrig förstått det.
    Otrohet är inte förkastligt för att det är ”omoraliskt”.
    Otrohet är förkastligt eftersom det inte FUNGERAR.
    Är man otrogen ljuger man.
    Ljuger man förstör man den primära relationen.
    Dessutom förstör man något inom sig själv.
    Det OAVSETT om man ”torskar” eller inte.

    Du litade på en man som ljög för dig. Man kan kalla dig naiv. Man kan kalla dig dum.
    Det gör inte jag.
    Du litade på honom och i det finns bara något vackert och gott, för vad är en relation utan tillit?

  6. De sitter så djupt sådana känslor. Och du förtjänar verkligen mer än så. Tro inget annat.

  7. Det svara ar att acceptera att alla mynt har tre sidor.
    Vem vet om ditt ex ocksa kanner smarta?
    Den andra kvinnan i leksaksbutiken kande kanske ocksa smarta?
    Vi vet inte vad sanningen ar.
    Det enda vi vet ar att det finns smarta. (jag har inte alla bokstaver just nu, sa jag skriver pa engelska)

    In some way we know that love cannot be shared. Love is one and only one – never divided. Like pain, it can only be experienced or inflicted. We don’t know what pain is and we don’t know what love is. The only thing we know is that there is a pain.
    Pain hurts, and that knowledge is painful enough

  8. MsGarbo – precis sådär där det. Väldigt bra skrivet. Det handlar inte om moral. Utan om att det inte fungerar. Och så skulle jag vilja lägga till: Det är inte handlingen som sårar värst, utan lögnerna. För det räcker aldrig med en lögn för att täcka upp en otrohet.

    Men. Till er alla. Det här handlar inte om att jag på något vis går och känner mig övergiven att mitt ex. Det handlar inte om att jag är hemskt nere och deppad för att han gjorde saker han gjorde.

    Det var mer ett krasst konstaterande, att vissa saker sitter i kroppen fast man tror man lämnat dem bakom sig, att vissa saker sätter spår och att hjärnan och hjärtat inte alltid kommer överens…

  9. Känner igen känslan väl , av samma anledning som Fantomen beskrev.

    Hamnade jag i klassrummet med övriga 9F skulle jag snabbt reduceras till samma bortkomna , osäkra och impopulära krake jag var då.

    Det skulle ju vara skönt att få ‘revanch’ men det kommer aldrig. Trösten är vetskapen att alla människor är osäkra i något sammanhang.

    Det finns m.a.o situationer där ditt ex f.d älskarinna känner sig precis lika liten som du gjorde i leksaksaffären.

  10. Och apropå klassträffar – ja det kan nog jämföras. Och ränderna sitter i. Varför i helvete är vi människor så styrda av vårt förflutna? För jag vill påstå att vi är det, i allt, omedvetet, hela tiden..

  11. lalanda – jag vete fan, men jag föredrar nog om han vill kyssa mig. :)
    Men jag fattar hur du menar. Och det skulle väl vara trevligt. Fast inte särskilt sannolikt. Att nån skulle göra det…

  12. mymlan, lögnen suger. liksom ofta sanningen när den kommer fram. been there done that, men kanske inte på samma sätt. det tar lång tid att bygga upp sin värld igen för det där med skammen, som ju är helt irrationell egentligen…den finns där som ett bakgrundsbrus. som tidigare inlägg påpekat: det är ju inte du som ska ha skammen, utan den som bedrog.

  13. Konstigt vad snabbt man återtar gamla sinnesstämningar, muskelminnet som spelar spratt kansek. Det enda man kan göra är att leva ut dem. Sopa ut trollen ur hörnen, de tål inte ljuset och försvinner.

    Eller som min mycket egensinniga väninna säger om precis allting. Du, det är ALDRIG mitt fel ;-)

Kommentarer inaktiverade.