bloggar ikapp – nöjesguiden

Jag bloggade förra helgen om Margret Atladottir och Nöjesguiden.
Och så skrev jag en uppföljning om näthat.

Två stjärnor på blogghimlen, Hanna Fridén och Lisa Magnusson har reagerat.

Hanna verkar mest upprörd över att
1: Atladottir inte var chefredaktör vid tiden för de trista kommentarerna.
2: Att en så gammal grej dras upp.
Samtidigt som hon försvarar Atladottirs beteende. Jag undrar – om Atladottirs beteende är okej spelar det väl ingen roll om hon får kritik precis när det händer, eller ett år senare?
Om man står för det man gjort ska man väl kunna ta kritik när än den kommer?
Och om man inte står för det är det ganska enkelt att göra en pudel.

Jag står fast vid min kritik, inte minst utifrån det sätt som Atladottir och Nöjesguiden hanterar den nu när den kommer, ett år senare.
Mitt första inlägg med skärmdumparna talar för sig själva vad gäller det.

I en kommentar till Hannas inlägg nämner jag dessutom det faktum att jag i tisdags kväll blev uppringd av Nöjesguidens vd Daniel Sparr, som bad mig plocka bort en kommentar som han tyckte var taskig mot Altadottir.
Hanna Fridén menar att det inte är ovanligt att man blir ombedd att ta bort saker.
Men att ett beteende är vanligt gör det väl inte mer accepterat?
Ska vi då säga att ”näthat är vanligt, inget att bry sig om eller uppröras över…”?

Jag frågade Daniel Sparr varför han tyckte att jag skulle plocka bort kommentaren. Han svarade att det skulle jag förstå när jag såg den. Jag frågade om den enligt honom var en överträdelse mot någon lag. På den frågan svarade han ja. När jag frågade vilken lag, svarade han att han inte visste. ”Jag är inte chefredaktör” sa han.

Hur vanligt det beteendet än är så är det inte okej. Punkt.
Hur vanligt näthat än är så är det inte okej. Däremot tror jag inte, till skillnad från Lisa och Hanna, att näthat bäst motarbetas genom att sjunka till samma nivå som hatarna, genom att vara otrevlig mot folk som kommenterar eller genom att radera.

Så läser jag Lisa Magnusson som i en uppföljande postning skriver:

Du säger att du inte har något emot Margret Atladottir personligen, så jag antar att det helt enkelt beror på att du har en väldigt traditionell syn på vad en chef är då. Oavsett så tycker jag att det är jävligt trist.

I postningen innan den skrev hon:

Hela poängen med internet är ju just att det är en ständigt pågående flervägskommunikation. Det är många som inte fattar det här, som ser internet som ännu ett medium där en person i taget föreläser för en publik. Det finns de som aldrig svarar på läsarnas respons. Men det gör Margret Atladottir. Hon fattar vad internet går ut på.

Okej Lisa. Jag är överens med dig. Om ett par saker.
Jag håller föreläsningar och kurser som går ut på att lära tidningsfolk och andra att kommunicera med sina läsare. Att samtala.
Föreläsningar som går ut på att förklara att medierna inte längre är megafoner, att medier har kritiska granskare i alla sina läsare, och att det är läge att lyssna på dem.

Nöjesguidens läsare tycker uppenbarligen att Nöjesguiden har klivit över några gränser. Om Nöjesguiden och Atladottir vore lyssnande och konverserande skulle de inte radera, inte lägga locket på, utan möta kritiken.
Och att tala till sina läsare är inte detsamma som att kalla dem för töntar och kvinnohatare, det finns betydligt bättre sätt att konversera som inte alls behöver vara mossiga eller traditionella. Det handlar om vanligt hyfs.

Jag tror att man får ungefär den respons man förtjänar. Den samtalsnivå man själv sätter. Även om det kan krävas hårt arbete och tålamod för att rensa bort trollen.
Men som sagt – det gör man inte genom att behandla dem så respektlöst som Nöjesguiden gjort i det här fallet.

Andra som bloggat: Nakna Sanningen, Stefan Stenudd (som också hittat den raderade recensionen i Google cache) och Baksidorna.

Apropå näthat och mobbning tycker jag att ni ska läsa den här intervjun med Klaus-Peter Beiersdorf aka Tyskungen, som säger en hel del bra saker.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

About these ads

20 reaktioner på “bloggar ikapp – nöjesguiden

  1. Jag förstår inte alls, att detta att kalla sina läsare ”tönt” och ”kvinnohatare”, har blivit detsamma som att ”förstå hur internet fungerar”.

    Vad är det där för något konstigt felslut?!

    Det är ju bara en förlängning av megafontänkandet, att snäsa till och räkna med att ha fått sista ordet!

    Inte fasen är det att ”föra ett samtal”.

    Nej, jag håller med om att det handlar om vanligt hyfs och att Atladottir inte var chefredaktör när detta hände, spelar ingen som helst roll…det är dålig stil lik förbannat.

    Nöjesguidens sätt att försöka lägga på locket och radera, är mer än klumpigt, det är okompetent.

    Att be dig ta bort en kommentar, är oförskämt!

    Det är mycket tråkigt om den typen av beteende på något sätt har blivit en kutym och – ännu värre – en acceptabel kutym.

    Jag får snarare känslan av att även Hanna Fridén och Lisa Magnusson sätter ribban för lågt, ställer för låga krav på just hyfsat beteende mot läsarna.

    Kanske har gränsen mellan privat bloggande – och vad man kan tillåta sig på sin privata blogg – och proffesionellt skrivande, suddats ut för mycket?

  2. Fast ”min” ribba är ju bara mossig och oförstående gentemot internet?
    Det kanske är en generationsfråga – vad säger ni yngre läsare?

  3. Knappast!
    Det där är också rena oförskämdheten, vet de inte vad du sysslar med?!

    Eller, så är det kanske så att jag är ännu mossigare än vad du är?
    :D

  4. Jag är 16 år och reagerade precis som du gjorde när du läste Margret Atladottir motkommentarer till läsarna. För mig helt befängt och totalt oförståeligt handlande från NG:s sida, och då är jag ändå bara en oerfaren skolelev i Dalarna. Och när jag nu även vet att dessa kommentarer fälldes innan hon befordrades till Chefredaktör (eller vad det nu var för titel hon har?) får det bara NG att framstå som ännu mer oseriösa.

    Så nej, Atladottirs beteende kan inte ursäktsa av hennes unga ålder, är man över 15 år (egentligen yngre ändå) ska man ha vett nog att veta hur man tar kritik och bemöter andra människor på internet. Det är då i alla fall min uppfattning.

  5. ”Jag tror att man får ungefär den respons man förtjänar. Den samtalsnivå man själv sätter”

    Så sant som det är skrivet… av dig Mymlan… Jag förstår verkligen inte ”vitsen” med att skriva såna omdömen i ett svar som ”tönt” eller ”kvinnohatare”. Det är ju verkligen inte att ”bemöta” någons åsikter utan bara slänga ur sig invektiv.

    Kram!

  6. Jag blir mest less på att kvinnor ska försvara kvinnor i alla väder oavsett vad de gjort. Det tycker jag är att späda på fördomarna om att kvinnor är svaga och ska behandlas annorlunda bara för att de är kvinnor. Det är dessutom att förminska någon och förminska trovärdigheten i att kvinnor är människor och inte bara kvinnor – om du förstår.
    Sen kan jag också vara tveksam, då jag är säker på att unga kvinnor faktiskt får mer drev mot sig än män, och att man ska se upp med det.
    Men i det här fallet tycker jag att det är viktigt att ta upp att nätet inte automatiskt gör det ok att bemöta kritik med påhopp. Det är också konstigt det Lisa Magnusson säger att Atladottir får en jävla massa hatmejl och att det på något sätt ska ursäkta att hon hoppar på helt konstruktiva kommentarer, bara för att de inte dunkar henne i ryggen. Det är ju att tigga om att ifrågasätta hennes intelligens. Och därmed är det att särbehandla kvinnor. Något som vi faan kämpat för att vi inte ska göra.

  7. Jag tillhör dem som dissat Margret Atladottirs och Carl Reihholdtzon Belfrages kommentarer i den berömda tråden, så där håller jag med dig, Mymlan. Däremot ställer jag mig högst tvekande till påståendet att man får ungefär den respons man förtjänar. Kvinnor får ofta mycket kraftigare reaktioner än vad män får (vem kritiserar, på allvar, CRB:s kommentarer i det här fallet? Man nämner honom, det är allt), och ofta nedsättande kommentarer som har med utseende och kön att göra. Är det för att vi förtjänar det?

  8. @kurry: Mycket bra formulerat, precis så jag tänker.

    @Ulrika: Ok, jag kanske var otydlig. Jag tänker på allmänt hur mediesajter kan sätta nivån i sina egna kommentarsfält, något som jag tror är i allra högsta grad möjligt. Jag tror inte att det kommer av sig självt, och jag är övertygad om att de mediesajter som bemöter sina läsare så som Nöjesguiden gör nog får leva med troll och elakheter. Som då naturligt riktar sig mot kanske främst den som är chef.

    När det gäller bloggar och framförallt sexistiska vågor som verkligen kan forsa över de unga tjejerna så tror jag att det är svårare, men faktiskt att även där tålamod och ansträngningar att visa vilken ton man vill ha kan ge resultat.

  9. Fattar faktiskt inte grejjen. Hon blev väl sne av nån anledning, och bad nån dra… No biggie.

    Kunna ta kritik, och finna sig i att göra det, är ju två olika saker… :)

  10. Jag funderar också på om det handlar att tidningar som har en ”kaxig” nisch, tar med sig den ut i kommentarsfältet.
    Nu har jag inte följt Nöjesguiden väldigt nära genom åren, men mitt intryck är att de vågar vara kaxiga, vågar dissa, är svart-vita och till och med gör en grej av att glorifiera ytlighet. Något hårddraget möjligtvis.

    I print blir det ett slags stilistiskt grepp, antar jag. Och kanske har man svårt att förstå att det inte skulle fungera på samma sätt i kommentarsfältet.
    I tidningen publicerar man ju dissande svar till insändarbrev. Där är det ok, humor, att utmåla läsare som idioter.
    Hur ska man förstå att det skulle vara annorlunda i kommentarsfält?

    Jag kan se var problematiken kommer in. Print har kunnat göra stilistik av kaxiga översittardissningar. Men det fungerar inte på webb när tidningen bara blir en av alla deltagare.
    Det är en revolution, som en viss Mymlan gillar att säga ;) Och Nöjesguiden har inte hängt med.

  11. Mycket bra skrivet. Näthat är inte OK. Det är inte OK att uttrycka sig respektlös och elakt mot sina medmännoskor är inte OK oavsett vad som har sagts innan. Att bli arg är OK, att argumentera och diskutera är OK, bra och till och med livsviktigt. Att hålla på med sandlådekrig är inte OK, inte överhuvudtaget. Att använda sig av ett språk som förnedrar andra människor är det inte heller. Det är mycket av den här typen av reaktioner ute på internet. Det gör det inte på något sätt OK. Skrev själv ett kortare inlägg om det så sent som den 14:de, apropå att det var en annan bloggerska som blivit utsatt för sexistiska påhopp. Dialog är bra, men det ska göras schysst. Dessutom har i alla fall jag svårt att ta någon seriöst som inte kan uttrycka sig på ett sätt som inte gör att det verkar som om de trampar på andra människor.

    Däremot tycker jag inte som du när det gäller att radera. Kraftiga klavertramp bör tas bort, för att inte forsätta att såra. Om man gör det som en offentlig person eller som en bloggare med exempelvis många läsare så bör det dock följas av en förklaring. Att tiga ihjäl har väl aldrig fungerat. Inte heller att försöka sopa under mattan. Folk minns och det är bättre att svara, men man behöver definitivt inte låta obehagligheter ligga kvar ”bara för att”. Vi måste tillåta ett föränderligt media som internet förbli ett media som kan förändras. Vill vi inte tillåta det känns det som om det är läge att gå tillbaka till tryckta media.

    Men återigen, radering innebär inte det samma som tiga ihjäl.

    Ann-Katrin

  12. Pingback: polymeriska tankar » Ivrig jakt?

  13. @Ann-Katrin: När det gäller radering vill jag hänvisa till det utmärkta inlägget som nef skrivit här, där hon förklarar på ett utmärkt sätt varför det kan vara bra att låta skit ligga kvar.

    För egen personlig del raderar jag inte av anledningen att om jag öppnar för diskussion i ett ämne så gör jag det, och måste också ta de ”mindre önskvärda” kommentarer jag får. Jag vill inte misstänkliggöras för att plocka bort saker som inte talar till min fördel eller inte håller med mig och sådant, som man ofta möts av då man raderar.
    Jag tror också att sanningen vinner i längden, men att den blir svårare att bevisa om bevisen är undanröjda.

  14. Det är väl kanske lite som med SEB – att Nöjesguidens största problem är att deras läsare faktiskt har hjärnor.

  15. Pingback: Linna Johansson

  16. Jag hör dig, men hävdar ändå att respektlösa och allmänt hårda inlägg kan tas bort. Som jag sa i min kommentar innebär inte det att jag tycker att det på något sätt skulle kunna urskuldra vad som hänt och vad som diskuteras och jag tycker det är på sin plats att man motiverar varför något blivit borttaget. Jag menar inte att man på något sätt ska försöka döda debatten. Däremot bidrar den ökade respektlösheten i vissa inlägg till att tonen trappas upp. Därför tycker jag definitivt att något som skrivit i affektion kan lyftas ut.
    Har dock inga problem med att förstå dina och Nefs argument. Håller dock inte med. Inte i det här fallet. Alla har dessutom rätt att inse att de trampat i klaveret och be om ursäkt, och ta bort rent olämpliga ilägg som gjorts.
    Att sedan inte heller jag raderar inlägg, utan möjligtvis korrigerar, är en annan sak. Känner man ett behov av att radera tycker jag absolut att det är helt OK.

  17. @Ann-Katrin: Jag kan absolut se att det finns tillfällen när det är läge att radera, det händer att jag gör det själv också, men det hör definitivt till undantagen.

    Och jag håller helt med dig att när det görs ska man också skriva en förklaring till varför. Att plocka bort och sedan låtsas som om det regnar skapar bara onödiga misstankar.

    Däremot korrigerar jag aldrig kommentarer här i bloggen. Däremot har jag som insändar-och debattredaktör korrigerat en hel del saker som publicerats i papperstidning, även om jag är försiktig även där med att ändra på sådant som andra formulerat.

  18. Pingback: Linna Johansson

Kommentarer inaktiverade.