apple och ärlighet

Play as if there’s no tomorrow undrar:

Jag ställer samma fråga som till Julia: vad skulle du göra om jag gav dig 50 000 kr och en vecka ledigt?
Har du rest någonstans som du sedan återvänt till flera gånger (utomlands)? Var isf?
Är det enbart Apple som gäller i din digitala värld?
Vilken var årets bästa skiva 2010?
Vad är lycka/när är du lycklig?
Går det att ha fullkomligt ärliga relationer?

Om jag idag fick 50.000 och en vecka ledigt skulle jag resa bort. Gärna till solen. Gärna i sällskap med mina barn. Har inte haft råd med någon gemensam semester på flera år, och det skulle i dagsläget vara väldigt mycket värt.

Det finns ställen utomlands där jag varit mer än en gång. Som Phuket, Dubai, Milano, Macau och Paris. Jag kan mycket väl tänka mig att återvända till dem alla, utom Macau.

Nej, det är inte enbart Apple som gäller i min digitala värld. Jag är inte en Applenörd. Jag gillar Apple, min första dator var en Mac, men det är av rent praktiska skäl, för att jag är en teknikidiot, jag behöver prylar som är enkla att använda och inte kräver en massa specialkunskaper. Jag vill heller inte behöva vara beroende av andra när grejerna strular. Dessutom är min erfarenhet att Appledatorer är av bättre kvalitet än andra, jag ser det alltså som en ekonomisk grej också, att satsa på kvalitet. Därför väljer jag Apple. För övrigt är jag lika lite prylnörd som Applenörd, vilket innebär att jag äger två Appleprylar. En dator och en telefon. Har inget behov av något annat. Min förra telefon var en Nokia.

Jag kan inte säga vilken som var årets bästa skiva 2010. Detta för att mitt musiklyssnande är så satans Spotifyanpassat. Jag lyssnar helt enkelt inte på hela album, eller väldigt sällan gör jag det. Att utifrån det försöka kora något album som årsbäst känns orättvist. Tre album som jag faktiskt lyssnat in mig på och lyssnat på om och om igen är Håkans, Bonobos och The Concretes. Dom är riktigt bra alla tre, men årsbästa? Tveksamt.

Vad gäller frågan om lycka hänvisar jag till mitt svar på Lindas fråga.

Jag vill gärna tro att det går att ha fullständigt ärliga relationer, men jag har tyvärr börjat tvivla på det. Framförallt är fullständigt ärligt en grundförutsättning för att ha riktigt nära relationer. Det finns ju så otroligt många olika sorters relationer, det funkar ju alldeles utmärkt att ha exempelvis jobbrelationer utan att de kanske är hundra procent ärliga, vilket inte behöver betyda att de är direkt oärliga. Men om frågan avsåg kärleksrelationer så är jag bestämd. Är de inte ärliga går de åt helvete förr eller senare.

About these ads