hjälp att hjälpa

Om du har en hundring över, gå in här och donera den till henne som behöver den väldigt mycket just nu.

Det är med blandade känslor jag jublar åt Andreas Ekströms initiativ att hjälpa den här kvinnan som han och hans fru har lärt känna. Jag minns för en tid sedan, när han frågade runt bland sina kontakter om någon hade en dator över, för att kunna ge henne den. Och jag tänkte att det är så sällan man ser sådant, att någon på allvar ber om något åt någon annan. Om det inte handlar om människor långt bort, människor i fattiga länder, människor som har det ”värre” än vi. Människor som vi inte behöver se i ögonen.

Sanningen är den att det finns så många behövande människor alldeles nära oss. Tyvärr anses det väldigt fult att tigga, och jag glömmer inte när jag fick stryk för några år sedan då jag själv ville hjälpa en ensamstående mamma att få lite guldkant på tillvaron, för att hon behövde det.
För i det här landet behöver ingen allmosor, minsann. Här har vi socialtjänst och skyddsnät. Här går man till samhället. Att vända sig till sina medmänniskor är osmakligt, och kanske framförallt skamfyllt. Men vi är ju samhället. Du och jag.

Sanningen är denna: Vårt offentliga skyddsnät fångar inte upp alla som behöver det.

Och jag kan inte låta bli att undra.
Om den här kvinnan hade skapat sin insamling själv. Om hon berättat sin historia och bett om pengar – hade hon fått några då? Eller hade vi blundat, värjt oss, tänkt att hon får skylla sig själv, bett henne gå till socialen?
Jag är lite rädd för det.

Ja – jag applåderar Andreas initiativ. Jag vill se fler sådana. Särskilt från personer med lite inflytande, så att de faktiskt kan göra skillnad. På samma gång som det känns otroligt tråkigt att de som har det som svårast ska behöva inflytelserika kontakter eller personer som får för sig att stötta och engagera sig i just dem, för att få hjälp.

Jag har länge närt funderingar på att starta någon form av fond eller liknande, för just ensamma mammor. För de hör till dem som inte sällan har det allra allra sämst, rent ekonomiskt. Jag behöver er hjälp. Hur gå tillväga? Kom gärna med idéer och tips om hur man rent byråkratiskt skapar något sådant.

Uppdatering: Bea skriver också bra, både i kommentarer till detta inlägg och på sin egen blogg.

About these ads

6 reaktioner på “hjälp att hjälpa

  1. Jag skickade nyligen en stor låda med kläder till en familj som hade hamnat mellan stolarna FK/Arbetsförmedlingen. En bekant till mig frågade om jag kunde hjälpa dem då sonen behövde kläder akut. Jag rotade genast i klädförådet och hittade sådant som blivit liggande, för lat för att lägga ut det på Tradera (en hel del hade jag nog kunnat få en bra slant för). For även till Lindex och nyttjade några rabattkuponger och vips kunde pojken få lite nytt också utan att jag egentligen märkte av det i min plånbok men det kändes varmt i hjärtat när ett tackmail kom (något jag absolut inte förväntade mig, vi hade ju ingen direktkontakt).

    För mig var det ett sätt att ”betala framåt” för många år sedan när vi stod med nytt hus, nytt barn och en läcka i badrummet och blev båda arbetslösa i ett slag (jobbade på samma ställe som gick i KK). Så kom en dag en familj vi kände litegran från barnsången förbi, de hade varit på Willys och handlat och passat på att köra basvaror till oss 2 stora kassar. Jag grät av lättnad och av tacksamhet. Jag minns att jag skrev av min frustration att inte ha råd med något, knappt äta själv på Allt för föräldrar (fast det var föräldraNätet på den tiden). En dag kom ett kuvert i brevlådan med en 500-lapp i och ett kort med texten ”Köp något till bara dig själv”. Det tog emot men jag gjorde som uppmaningen sa, minns inte vad det blev men anar att jag köpte något att läsa, något extra gott att äta och sånt. Den generositet en okänd människa och en familj som jag visste inte hade det tokfett själva visade har satt spår i själen på ett bra sätt. Sen dess har jag försökt att betala igen när det har gått, när jag haft något någon annan kan behöva eller skänkt en slant när det gott. Skall fixa till nytt kontokort till paypal och sen kommer det en slant till Andreas väninna oxå, känns helt naturligt. Och ja jag hade skänkt om kvinnan själv bett om hjälp, frågan är bara i vilket forum man ber om hjälpen? På aff/fN var det många som skrev av sig sin frustration och fick hjälp. Jag hoppas det är så även idag.

    • Mmm. Bra att du pekar på att nästa gång kan det vara en själv som behöver hjälp.
      För mig är det så självklart, att om man kan så hjälper man. Samtidigt som behoven är så stora, och ensam kan man ju inte ge åt alla som behöver, när man själv har ont i magen över räkningarna.

      Därför skulle jag vilja se fler som organiserar hjälp, inte bara åt folk på andra sidan jordklotet, utan nära, här. Och så hoppas jag innerligt att det kommer att komma en dag då den som behöver hjälp av andra ska sluta skämmas, och när vi glömmer bort vad ”tacksamhetsskuld” är.

  2. Majblomman går ju till sådant för barn. Det tror jag inte många tänker på. Man skall aldrig känna skuld över att inte kunna hjälpa, hjälper gör man när man känner att det går. Inte idag, inte i morgon men en dag kanske livet vänder och ser annorlunda ut. Idag kanske man är den som behöver sända ut ett litet rop på hjälp.

    När spotify skulle börja begränsa free vet jag inte hur många tweets jag läste om att 99 kr är ju bara 2 glas vin på krogen. Jag hoppas alla de nu kan resonera likadant, 100 kr till en familj som behöver lite extra stöd just nu, är faktiskt bara 2 vinglas på krogen eller tom bara 1,5 utelunch, ta med matlåda 2 dagar.

    Håller med dig om att man inte skall behöva skämmas och känna tacksamhetsskuld till de som hjälper. Jag är oerhört glad för de som hjälpte oss, känner inget tvång att betala igen till dem på något sätt, det känns så skönt. Däremot ser jag det som min skyldighet att hjälpa om jag kan. Tex har jag 2 st fadderbarn i Mali som jag vet nu kan få gå i skolan och hålla sig friska. Det dras direkt från mitt lönekonto, märker inte av att det försvinner. Men när jag blev uppsagd från jobbet i förrfjol valde jag att säga upp 2 tidningsprenumerationer framför att säga upp mina fadderbarn. Man får prioritera. Och var och en måste prioritera efter eget hjärta/plånbok/vilja/….

  3. Stort tack, Sofia, för att du sprider detta – och för dina reflektioner. Jag tror att du har alldeles rätt i den politiska analysen. Det finns mycket mer att säga om vårt gåvobeteende som människor, men jag ska låta det gå lite tid innan jag skriver något eget om detta. Just nu är fokus på att hjälpa henne bara, så får jag, eventuellt, ta det andra sedan!

  4. Mycket bra skrivet! Medmänsklighet i vardagen ska vi vara rädda om

  5. Pingback: Christians digest for May 2nd | Christians lifestream

Kommentarer inaktiverade.