dagens krönika

På begäran publicerar jag dagens krönika i Sundsvalls Tidning här i min blogg. Den handlar om regler som skapar problem istället för att lösa dem, om idiotiska fyrkantiga insnöade lärare och andra vuxna som har svårt att acceptera att även barn är individer:

Jag tror att det är närmare tio år sedan jag i denna tidning skrev en krönika om det idiotiska att i olika sammanhang förbjuda huvudbonader. Utgångspunkten var den obegripliga regeln som många skolor anammat att förbjuda mössa i klassrummet. Jag trodde att vi tio år senare hade kommit lite längre än så, men häromdagen hörde jag en berättelse som mer eller mindre tvingar mig att ta upp ämnet igen.

En vän till mig berättade att hennes son portats från sin skolavslutning eftersom han vägrade ta av sig tröjhuvan.

Vi pratar 2012. Vi pratar om Sundsvall, om en skola och en kyrka nära dig.
En skola som i flera års tid verkar har ansett att denna tröjhuva är ett av de största problem de någonsin haft, eftersom eleven av olika orsaker inte velat ta av den vare sig i klassrummet eller i matsalen eller i kyrkan på skolavslutningen.

Det hade ju varit fantastiskt om det varit just så, att det inte fanns större eller viktigare problem att ta tag i. Men jag råkar veta att det inte stämmer. Jag råkar veta att denna skola precis som alla andra har betydligt viktigare problem att ta tag i, än en elev som vill ha på sig en huva. Det finns elever som mobbas, som har svårigheter att klara undervisning, som behöver konkret stöd och hjälp med en rad saker. Att skolan få väljer att fokusera på ett sådant ickeproblem som en huvudbonad gör att jag tappar litegrann tron på hela systemet.

Kan vi inte bara en gång för alla bestämma oss för att låta människor vara som de är? Klä sig hur de vill, och lämnas ifred om de vill, så länge de inte gör någon annan illa? Kan vi inte enas om att utseende och kläder är en ickefråga som skolan inte ska lägga sig i överhuvudtaget? Kan vi vara överens om att sluta sanktionera mobbning på grund av utseende och kläder genom att som vuxna göra exempelvis en tröjhuva till ett stort problem?

Jag har hittills inte hört ett enda rimligt argument till varför en elev inte ska få ha en huvtröja på sig, och faktiskt dra upp huvan över huvudet om det känns bra. Däremot har jag hört många vuxna som jobbar med barn prata sig varma mot mobbning och faktiskt försöka lära ut allas lika värde och rätt att vara sig själva. Men det är ord som inte betyder ett skit om den som yppar dem inte lever som den lär. Att ena stunden säga att man har rätt att vara sig själv för att i nästa problematisera och tala om för den som inte följer normen att den bör ändra sig är att helt ta udden av orden man säger.

Nu var det en präst och inte en lärare som portade eleven från skolavslutningen. Det är precis lika orimligt, eftersom alla bör vara välkomna i Guds hus, Jesus accepterar alla som vill komma till honom. Det är i min värld riktigt okristet att stänga ute en elev från kyrkan på grund av klädsel. Och skolan borde skämmas för att den inte stod upp för sin elev mot den människofientlige prästen.

Låt mig slippa skriva denna krönika igen om tio år, okej?

About these ads

23 reaktioner på “dagens krönika

  1. Pingback: En krönika av mymlan som är så bra « mycketyck

  2. För min egen del så höll lärarna fast vid de där reglerna hela grundskolan, och det tog ju en del tid från undervisningen ibland. Sedan började jag gymnasiet och plötsligt betedde sig lärarna som civiliserade människor som också behandlade oss elever som civiliserade människor. Inget ont om mina grundskolelärare i övrigt. =)

  3. Jag minns en dag när jag gick i mellanstadiet. Jag ville för tillfället ha min huva på mig. Det ville inte fritidspersonalen. Jag minns att en fritidsledare öppet undrade vad jag hade att dölja där under. Jag vet inte vad han menade egentligen, men det som fastnade var en känsla av att det kanske fanns något att dölja, att jag var ful där under luvan. Fånig tolkning kanske, men jag var bara ett barn. Det här var en fritidsledare som följde oss under hela låg- och mellanstadiet, men det här är nog det enda konkreta minnet jag har av honom.

  4. Mycket bra skrivet! Fyrkantigheten i skolan rimmar illa med tesen att alla ska få vara sig själva. Jag hade problem med sånt här i skolan, huvudbonad var ett exempel. Jag hade en period när jag hade en grå mössa som jag älskade, och jag menar ÄLSKADE. Ville inte ta av den någonsin. Blev utskickad från lektioner, fick utskällningar, tilläts inte delta (räckte jag upp handen ignorerades jag – jag följde ju inte reglerna!). Men jag ville ha min mössa på mig, den var ‘trygg’ för mig. Och att anpassa sig efter regler jag inte förstod, var inte något jag var speciellt bra på att göra. Jag har autismspektrumstörning, för övrigt.

  5. Fint att du skriver artiklar om skolan. (Denna uppehållsplats för onödiga) och om ett sådant här bekymmer. Vad finns där under ytan, undrar man? Grabben som vägrar följa regler och prästen som till varje pris skall driva igenom sitt straff. Borde man inte intervjua de båda och försöka se vad bekymret i grunden handlar om. Jag tror inte det är så att ‘om tio år kommer samhället vara så mycket mer tillåtande’ . Jag tror att bekymmer av det här slaget kommer finnas i alla tider, och att man bara med journalistikens eller samtalens metod kan komma närmare kärnan.

  6. När jag går in i en moské måste jag ta av mig på fötterna innan jag går in, det är så man visar respekt för det heliga rummet i den muslimska världen.

    När jag går in i en synagoga måste jag täcka mitt huvud innan jag går in, det är så man visar respekt för det heliga rummet i den judiska världen.

    När jag går in i en kyrka måste jag ta av mig på huvudet innan jag går in, det är så man visar respekt för det heliga rummet i den kristna världen.

    Jag tycker det var bra av prästen att förklara för den unge mannen att han inte får bete sig hur som helst när han är gäst i någon annans hus – att det faktiskt inte är han som bestämmer reglerna där – att man tar seden dit man kommer.

    Att han inte förstod något så grundläggande själv tyder på att han är riktigt korkad, bortskämd och ouppfostrad. Hans föräldrar borde skämmas ögonen ur sig.

    • Aldrig hört talas om att det skulle finnas någon kyrklig regel om hur man får/inte får se ut, snarare handlar det om att man ska klä på sig och dölja sig än om att man ska ta av sig. Att enskilda präster har e åsikt betyder inte att kyrkan har det. Slöseri med tid och resurser. Håller med Mymlan till 2oo %

    • Du har fel. Den här ungen är vare sig korkad, bortskämd eller ouppfostrad. Det kan finnas tusen skäl till att han vill behålla huvan på, som du fullständigt struntar i och därmed är otroligt respektlös tycker jag.

      Oavsett anledning så finns det inga som helst bra argument för en regel om att tvingas ta av huvan på en skolavslutning heller. Därför att jag är övertygad om att Gud fullständigt struntar i vilket.

      • Att man tar av sig mössan i kyrkan är en uråldrig tradition, som är direkt baserad på en passage i Första Korinthierbrevet, d.v.s. Bibeln. Du kan tycka vad du vill om det, men det är den tradition som gäller i kristna kyrkor världen över, precis som de ovan nämnda i synagogor och moskéer. Och det är inte du som bestämmer vad som gäller när du är gäst i kyrkan.

        Att ta av sig huvudbonaden är överhuvud taget ett mycket gammalt sätt att visa respekt för andra, som gäller generellt i västvärlden.

        Om du åker till andra änden av kontinenten, exempelvis till Sicilien, och ser en bonde gå genom en by på landsbygden, så tar han av sig hatten när ett begravningståg passerar. Det är ett fint sätt att visa respekt för de sörjande. Han går in i en kyrka för att be för den döde och hans familj – givetvis tar han av sig hatten av respekt för Guds hus. Han träffar stadens borgmästare och tar givetvis hav sig hatten när han hälsar.

        Är det onödigt att ha ritualer och traditioner för att visa respekt för andra? Det tycker inte jag.

        Att man kan ha en bra anledning att ha en hatt på sig, är inte en invändning. Har du verkligen en god anledning, så behöver du nämligen inte ta av den. Och har du smittsamma fotvårtor så behöver du inte vara barfotad i en moské.

        Och det finns inget problem att förklara det för en präst/imam som har absolut tystnadsplikt enligt svensk lag.

        Men det handlar inte om några ”goda anledningar”. Det handlar om ett obstinat begär att inte behöva göra som någon annan säger – någonsin. Att ta av sig kepsen i en halvtimma för att man besöker en kyrka kostar exakt ingenting. Det är inget angrepp på din ”identitet”. Om den sitter i kepsen, så har du allvarliga problem.

        Inom ramen för vår kultur så ÄR det respektlöst att inte ta av sig kepsen i kyrkan. Det är en sedan länge etablerad norm. Det är vad det betyder på svenska och på ”västerländska”.

        Det är likaledes en norm att inte bära huvudbonad inomhus, annat än möjligtvis som del av en uniform. Och det är den som lärarna försöker lära ut till sin elever. Det är deras jobb.

        När man lever i ett samhälle så måste man ha gemensamma normer för beteende, precis som för språk. Det duger inte att var och en springer runt och bestämmer för sig själv vad ord, gester eller handlingar betyder. Då kan vi varken kommunicera eller umgås med varandra.

        De här ungdomarna kommer få lära sig den hårda vägen att du har fel, Mymlan. De kan ju försöka hävda sin rätt att gå runt med keps, uppdragen huva, solglasögon och nedhasade byxor, för att det är deras ”identitet” och hur de ”känner sig bekväma”, när de ska ha ett jobb på t.ex. ett flygbolag, McDonald’s, ICA, sjukvården, skola, bank, försäkringsbolag o.s.v. De flesta branscher och företag har klädnormer av något slag.

        Att de kommer undan med det nu, beror på att de lever i en barnvärld och bedöms som barn. Om man beter sig som ett barn i vuxenvärlden, så slipper man inte undna lika lätt.

  7. Värst vad du hakar upp dig på kyrkan i det här, när barnet i exemplet inte fått ha sin huva på i skolan heller. Under flera år. Jag inser att du inte tycker som jag, men jag anser att normer bör ifrågasättas, och brytas i de fall de inte fyller någon funktion. Och jag tycker att vi år 2012 bör vara så pass upplysta att vi faktiskt kan skilja på meningsfull norm och de som inte spelar någon som helst roll för samhället.

    Vad gäller klädkoder i vuxenlivet så tror jag inte att det behöver vara något som helst problem. Ofta kan de motiveras betydligt bättre än de som råder i skolan. Framförallt kan det vara så att man måste anpassa sig på olika sätt för att få ett jobb och man behöver pengarna. Skolan är något annat. Skolan är en plikt, och den är till för eleverna, inte tvärtom.

    • Det var precis därför jag diskuterade kyrkan. Det är mycket mer allvarligt än skolan. Och det visar att normen följer med från skolan och hemmet ut i världen.

      Jag tycker också att normer bör ifrågasättas. Däremot anser jag inte att det saknar mening att lära ungdomar hur man visar respekt för andra – både i Sverige och utomlands. Du kanske känner till att vi lever i en internationell värld nu? Då blir det än viktigare att lära sig vilka etikettsregler som gäller. Utomlands håller man hårdare på sånt än i Sverige. Och kunskap om etikettregler behövs för att man ska klara av att umgås med andra sorters människor.

      Och, om du nu inte märkt det, så är hyfs och etikett på väg upp i Sverige, inte ner.

      Den norm jag anser att vi ska ifrågasätta här är jag-jag-jag-mentaliteten, där man anser sig ha fått sin integritet kränkt, på något underligt sätt, om man måste följa något slags regel eller anpassa sig till andra ibland. JAG ska uttrycka MIN personlighet till varje pris och behöver inte ens ta seden dit jag kommer när jag är gäst hos någon annan, med andra värderingar. Det är överkänsligt, okänsligt mot andra och på sikt direkt farligt.

      De här ungarna kommer att gå ut i världen och företräda Sverige och inbilla sig att etikettsregler är meningslösa och att man inte behöver anpassa sig och visa hänsyn mot andra. Jag ryser vid det perspektivet.

      Att mössavtagandet skulle vara ”meningslöst” motbevisas enkelt på den grunden att massor med människor, miljontals av dem, faktiskt lägger vikt vid det. Det är det som gör något meningsfullt. Att några ungdomar i Sverige tycker annorlunda ändrar inte det.

      Och jag är förbannat trött på att lärare får ta en massa ovett för att de försöker lära barn grundläggande vett och hyfs. De gör sitt jobb, de är underbetalda, och de får sånt kastat i ansiktet, till råga på allt. Och du påstår att ungarna inte saknar hyfs?

        • Att vuxna ska visa respekt för barn håller jag för en grundpelare i mänskligt umgänge. Men vuxna måste också kunna förklara för barn/ungdomar vilka regler som gäller, exempelvis i en kyrka, en bastu, på en arbetsplats eller vad du vill – utan att det avfärdas eller ses som en kränkning.

          Och de vuxna måste ju kunna förklara för ungdomarna vad som FAKTISKT uppfattas som respektfullt i olika sammanhang. Det lär man sig inte automatiskt.

          Det bär mig emot att ”gå lös på ungdomen”, så att säga, eftersom jag i grunden tror på en fri uppfostran. Men det förutsätter ju att man kan få till stånd en dialog, med respekt i två riktningar.

          Det luktar lite som att den gamla sextrakasseridebatten från nittiotalet ligger i grunden: Du avgör själv vad som är en kränkning, det avgörs inte utifrån någon gemensam norm.

          Jag påpekade redan då att det skulle leda till att de mest överkänsliga skulle bli normen i alla sammanhang. Fast jag missade att en generation som lärdes upp i det här med modersmjölken, tillsammans med diverse pedofilskräck, kunde få för sig att tillämpa det hela konsekvent, göra allting till en potentiell kränkning och tappa respekten för de vuxnas ”visdomar” helt.

          Men vi ska ju inte överdriva. Om det var ett par hundra ungdomar som faktiskt blev insläppta på avslutningen i kyrkan, så var det ju 99,5% som hade nog med vett i skallen.

          Det är ju ganska bra statistik. Det finns gott hopp om den svenska ungdomen.

  8. Jag vill säga att jag tycker pojken gör fel och att det är rätt att han blir portad.
    Om han nu väljer att vägra följa regler på en skola, en kyrka eller arbetsplats så får han räkna med att riskera att bli avstängt, och jag tycker det är rätt att han blir det. Vad för slags problem han har verkar ingen veta. Varför envisas han att vägra ta av sig en huvtröja el. huvudbonad? Varför är det någon stor grej att en elev som vägrar följa ordningsregler blir portad? Han borde bli det. Det kommer hända även ‘om tio år’. Varför skulle det inte?

  9. Det där att ‘de vuxna inte visar ungarna respekt’ tycker inte jag stämmer i detdär fallet. Pojken som vägrar följa prästens regler visar inte respekt för regler. Utan regler blir det bara flum. Det vill ingen ha. Det mest respekfulla är att stänga av pojken.

  10. ‘Vuxna måste acceptera att barn är individer’ och därmed tillåta att barn beter sig hur de vill ? Tillämpa det på resten av samhället skulle det vara otillåtet att gripa vilken brottsling som helst för något brott. Det skulle ‘kränka hans rätt att vara individ’ och låta honom begå brott som han vill.
    Ingenting skulle funka med någon låt-gå-attityt för allting. Ingen skulle må bra av det.
    Om dendär huvtröjan är det största problemet skolan haft så visar det väl att många blir provocerade av den, och inte förvånade över vad som hände.

  11. Det hade ju varit fantastiskt om det varit just så, att det inte fanns större eller viktigare problem att ta tag i. Men jag råkar veta att det inte stämmer. Jag råkar veta att denna skola precis som alla andra har betydligt viktigare problem att ta tag i, än en elev som vill ha på sig en huva. Det finns elever som mobbas, som har svårigheter att klara undervisning, som behöver konkret stöd och hjälp med en rad saker. Att skolan få väljer att fokusera på ett sådant ickeproblem som en huvudbonad gör att jag tappar litegrann tron på hela systemet.

Kommentarer inaktiverade.