egoboost

Bara jag. Bara jag kan lyckas med att först boka biljett hem på fel dag. Det vill säga onsdag den 10 istället för onsdag den 3. Som tur var insåg jag mitt misstag i tid, och bokade ny biljett. För säkerhets skull kollade jag inställda tåg på sj.se, och såg att tilltänkt tåg var inställt. Så jag bokade ett två timmar senare.
Och väl ombord där språkade jag med min vän som jobbar ombord och blev informerad om att det tidigare tåget inte alls var inställt mer än den korta sträckan mellan Sundsvall och Härnösand.
Där sitter jag alltså på tåget, två timmar senare än tänkt, helt i onödan, och vill bara hem.

Får ett mms av sonen med den här bilden:

Det är mina två fina mymlanmuggar. Men också en mymlandocka. Som jag aldrig sett förr. Visste inte ens att det fanns dockor till min ära.
Den hade kommit med posten samma dag, fick jag veta.
Och jag måste verkligen få fråga vad posten håller på med. De senaste veckorna har jag fått massor av post, av sorten större, ibland vadderade kuvert, som alla varit öppnade, eller sönderrivna. Så också detta brev, och det känns som ren tur att innehållet finns kvar.

Hur som helst – jag tycker det är så fint, och blir så himla glad, när en bloggare jag inte känner, ärligt talat knappt läser, och som jag inte hade en aning om att hon ens visste vem jag är, skickar post bara sådär.
Tack!

Och mymlan är verkligen alldeles bedårande.

tågtwitter i en aldrig sinande ström

Idag twittras det om tåg. Det är inte unikt för just idag, det skulle vara kul att se statistik på hur stor andel av de svenska tweetsen som handlar om tågresande, nån?

En av twittrarna är Axel Andén, som lyckades komma iväg med ett tåg från Göteborg till Stockholm.

SJ har fått massor av uppmärksamhet för sitt twittrande, som dock inte löser några problem för resenärerna. Förra veckan stod jag på Centralen och väntade på ett försenat tåg, och ungefär en kvart efter att infotavlan där (och i min iPhone) visade att tåget var inställt meddelade också sj-twittraren att så var fallet, och rekommenderade mig att ta kontakt med SJ:s biljettkontor för att ordna ett annat tåg. Något som jag redan hunnit göra.
Ett av problemen för SJ är ju att de verkar stå maktlösa inför de dåliga rälsen, sådant som är Banverkets ansvar. Därför ska det bli väldigt spännande att se hur Banverket kommer att sköta sig nu när de också registrerat ett Twitter-konto, som än så länge är alldeles tomt. Ingen hemma, och gissningsvis kommer de att i likhet med SJ att twittra endast på kontorstid.

Jag hade tänkt rekommendera iPhoneappen Sthlm C, som visar infotavlan på Centralen var än du befinner dig. Snabbaste sättet att bli uppdaterad om förseningar/inställda tåg som går till och ifrån Stockholm. Men bara därför kraschar den hela tiden idag när jag försöker öppna den…

Hur som helst – när den funkar är det oumbärlig för den som åker mycket tåg till eller från Stockholm.

En sak man konstatera gällande tågtwitter oavsett hur SJ sköter sig är att den som inte lyckas få hjälp av SJ eller Banverket har ett gäng supporters och hjälpsamma googlare på Twitter. Fredrick Federley är en av dem som tack vare Twitter fick lite bättre koll på situationen i morse när han skulle åka till Dalarna.

Se där – ännu en anledning att twittra, om du inte redan börjat! Hjälpen är aldrig långt borta när man kör fast, vare sig det gäller iPhonekrångel eller inställda tåg och förseningar.
Själv fick jag faktiskt sällskap i min dryga väntan på perrongen i Stockholm förra veckan, då @moonhouse på Twitter såg min belägenhet, råkade befinna sig i närheten och dök upp som gubben i lådan för att först stå och frysa med mig i en halvtimme, och sedan hjälpa mig att snabbt fixa platsbiljett till det tåg jag fick åka istället för mitt som ställdes in.

Uppdaterat: Headweb bjuder alla försenade tågresenärer på gratis film – ännu ett sätt att använda sig av tågtwittrande på ett konstruktivt sätt!

jag kommer fan inte på nån bra rubrik till detta meningslösa inlägg

Jag åker tåg igen.
Läser bloggposter om kärlek.
Följer Twitter som idiotförklarar Expressen efter avslöjandet att Björklunds fru fick åka med regeringsplanet till New York. Funderar liksom Jonathan Ekman på om det blir dyrare att flyga regeringsplanet om Björklunds fru är med ombord. Hon ser inte så himla stor ut.

Gårdagens överlägset största snackis, som gav upphov till de mest fantastiska ordlekar var köttklistret. Och jag konstaterar åter igen att ordet kött är ett av svenskans roligaste.
Gillar inte minst när det ingår i ortnamn, som Köttsjön. Som kanske i och för sig har väldigt lite med klister att göra.

En annan rolig sak är att SameSameButDifferent igen är nominerad till YABA i kategorin Media.
Gå gärna in här och rösta.

åka tåg

Jag sitter på tåget, och har det ganska bra. Jag reser oftast mellan Sundsvall och Stockholm, och det fungerar för det allra mesta alldeles utomordentligt bra. Tåget brukar gå på tid, komma fram i tid, det har en bistro och toaletterna är helt okej. Personalen är också bra, trevlig och tillmötesgående, ofta med humöret på topp.

Visst, man kan klaga över att det är trist att sitta still i sådär halvobekväma stolar. Toaletterna luktar inte gott. Somliga har inte förstått att man bör sitta ner på en toalett om man befinner sig ombord på ett fordon i rörelse. Men på det stora hela funkar dom. Toaletterna alltså.
Utbudet i bistron är verkligen inte något att längta efter när man reser ofta och börjar kunna de torra mackorna och de alldeles för små chipspåsarna. Men lasagnen har räddat livet på mig många gånger, och kaffet är helt okej.
Och så är det väldigt trevligt att överhöra medpassagerna. När de pratar med varandra, och i telefon.

Den här tiden och när jag reser i första klass talas det mest affärer. Möten hit och dit och meddelanden om olika ankomsttider. I den här vagnen reser folk ensamma och talar därför inte med varandra.
Andra gånger och i andra klass är det en salig röra och blandning av folk, och man kan få höra både det ena och det andra. Folk som löser konflikter eller trappar upp dem i mobiltelefon på skakig ledning. Andra som ringer hem till barnen och talar med mjuka röster. Några har sällskap och diskuterar husrenovering eller anställda…
Hur som helst – jag älskar att lyssna till andras samtal. Alltid lär man sig nåt nytt.

På tåget finns dessutom internet, massor av eluttag och det går bra att jobba. Till skillnad från flyget som landar ute på en slätt nånstans långt från stan glider man in mitt i Stockholm och har nära till både taxi och tunnelbana.

Jag tycker verkligen om att åka tåg.

Men så har jag under det senaste året tagit del av andras erfarenheter. Erfarenheter av att åka tåg. Och inser att jag måste ha haft världens tur, eller också är det bara så att tågen funkar bättre i Norrland, att norrländsk tågpersonal är trevligare än den söderut och att det kanske inte är så trångt på rälsen.
Märkligt ändå att det är södra Sverige som tycks drabbas så hårt av vintern, för vintern har varit på många sätt rekordlik också här i Norrland, vi har fått mycket mer snö och har haft det väldigt mycket kyligare än de som lever och reser söder om Stockholm.

På Twitter flödar tåghistorierna, den ena värre än den andra. Följer man flödet som riktas mot @sj_ab kan man tro att inte ett enda tåg i det här landet går som det ska. Kulmen nåddes i fredags. Tror jag det var.
Kulmen nåddes i torsdags.

I Mjölby stod Niklas Orrenius och väntade på tåg som aldrig kom.
På tåg 541 satt Morris Packer och twittrade fram upplevelser som kommer att gå till den svenska twitterhistorien.
Och vi som följde tåget från helvetet och väntan i Mjölby trodde liksom inte att det var sant när det visade sig att tåget som Niklas Orrenius väntat på var just tåget från helvetet. Tåg nummer 541 på vilket Morris Packer bevittnade de mest otroliga scener man kan tänka sig på ett svenskt tåg. Människor började hjälpa varandra och vara snälla, sådär i nöden som förenade de stackars resenärerna som var många timmar försenade.
Niklas inte ont anande hoppade på och resan fortsatte mot Lund, tror jag det var.

Och här sitter jag oförskämt bortskämd på mitt tåg mot Stockholm, jag har blivit serverad helt okej renskavsgryta med potatismos, vi håller tiden, det är tyst och lugnt i min vagn och jag läser om tåget från helvetet, underhållande läsning för mig som slapp vara där.

Här några utdrag för att ni ska förstå:














Andreas Ekström föreslog att vi skulle sätta ihop alla tågtweets till en liten bok. Det är faktiskt ingen dum idé. Det är till och med en riktigt bra idé. En bok att dela ut till alla anställda på SJ och Banverket, och till beslutsfattare med makt över infrastrukturen.
@SJ_AB twittrar inte på kvällstid, men dom har verkligen all anledning att försöka dra nytta av dylikt twittrande. Jag kan liksom inte föreställa mig vad de har att förlora på det…

Uppdaterat: Man ska visst aldrig säga att något är bra, eller funkar. Tåget jag sitter på nu har dels tvingats köra sakta på grund av signalfel och just stått stilla i skogen på grund av ett par tågmöten och därför blivit försenat en kvart…

troll finns även afk

Jag träffade precis ett troll. Livs levande och klädd i kött, blod och en rätt så ful mössa.
Trollet, en person jag aldrig träffat förr och inte alls känner, kom fram till mig när jag stod på stationen och väntade på tåget.
Som det troll han är presenterade han sig inte.
Däremot hade han en väldigt viktig upplysning till mig.
”Du, din blogg, är det absolut sämsta jag sett”.

Det var allt. Han hastade iväg, bråttom, som om han var rätt att jag på något sätt skulle bemöta det han sagt. Jag gav honom mitt varmaste leende.

Om han hade stannat en stund och velat konversera skulle jag ha frågat honom vilken av mina bloggar han syftade på, och kanske i vilket avseende den var ”sämst”. Det hade också varit intressant att få veta vilka bloggar han faktiskt gillar.

Så trollet i fula mössan – om du läser det här – menade du denna blogg eller någon av de andra? Och vad är det som är så dåligt? Jag tar gärna emot konstruktiv kritik.
Annars undrar jag såklart vad du ville åstadkomma med att komma fram och säga det där. Att jag skulle lägga ner? Du vet trollet, jag tvingar ingen att läsa.